kaos, ganska mycket kaos

2 månader, 2 månader är det kvar..och jag håller på att snubbla vid målet. Så mycket skit, så mycket att göra och så lite motivation. Rättare sagt, ingen motivation alls. Nu är det nära men från att ha sprungit själv under dessa år kan jag knappt gå eller ens röra mig nu. Jag kan knappt andas. Vet inte vart jag ska ta vägen men vet 4sure att det tar emot att gå till skolan. Att varje morgon behöva sätta på mig ett leende så att folk har mindre att klaga på.
Hela jag går snart sönder, just nu slits jag isär bit för bit, och fråga inte varför det känns så...det bara gör det.