tf?

Hei hei!

Fråga inte ens varför jag dyker upp här igen efter att ha varit helt borta i flera månader... MEN!! Guess what!? Jag är kvar i London O.o Jag skulle ha flyttat hem för en månad sen men bestämde mig för att det inte kändes rätt so well yeah -

Fast det va ju inte det jag tänkte skriva om - tänkte dela med mig av vad som slog mig i helgen....för att ja...alla på ec mår ju mer elr mindre skit iaf - dont we?

I helgen tog jag ganska dåliga beslut när jag gick ut. Egentligen var planen att stanna inne hela helgen men till sist så kände jag bara att jag inte kunde göra så där mot mig själv(låsa in mig själv för att jag var deppig) och gick ut med tanken på att skada mig själv ännu mer. Jag mådde inte bra psykiskt och orkade inte mer.
Dagen efter slog det mig att beslutet om att gå ut inte var det bästa. Faktum var att det var ännu värre än att låsa in mig själv. Jag kom in i baren, började hetsdricka, efter knapp en timme kunde jag varken stå eller gå rakt. Delar av min hjärna stängdes ner (bokstavligen) och på det så gav mina vänner mig shots & cocktails. Vid det här laget visste jag inte vad jag höll på med, allt jag visste var att jag inte ville känna de känslorna jag kände och allt som kunde göra mig "numb" var jag beredd att göra. Detta hände i söndags, natten mot måndag och just nu - natten mot onsdag försöker jag fortfarande reda ut allt jag gjorde i baren. Jag minns vissa saker men jag har frågat mig själv varför jag ens gjorde det och kan inte finna några svar. Vissa skulle säga pga av alkoholen men jag har ALDRIG gjort något för att sedan skylla det på alkoholen. Och idag nästan 2 dygn efter så känner jag fortfarande att jag behövde spy lika mkt som natten till måndagen. Men, ja vad jag ville komma till var att jag har nog varit för kritiskt mot de som använder sig av denna metoden. Jag har alltid varit ignorant och sagt med hög ego att jag aldrig skulle kunna göra det men jag antar att vi alla kommer till den punkten då vi inte orkar längre. Jag förstår nu att vi alla kan bli tillräckligt desperata när demonen i vårt huvud tar över och då tar vi till oss alla möjliga metoder för att för stunden lugna ner de.

Nu när jag tänker efter så verkar detta också egoistiskt. Att inte kunna tänka in i någons annans huvud, att inte förstå förräns det händer en själv. Jag förstår nu att det är lätt att döma någon, säga att de är egoistiska för att de bara vill få bort djävulen inom sig själv men det är inte egoistiskt. Att vilja försvinna är inte egoistiskt. Orkar man inte så orkar man inte. Det handlar inte om att inte se andra men det handlar om att vara helt slut, utmattad av sina egna tankar och värderingar. Man lever ju faktiskt 24/7 med sig själv så även om andra ser och lägger märke till att något inte står rätt till så är det i slutet av dagen bara en själv som behöver höra de rösterna som kommer ifrån ens egna huvud....