anothershittydays blogg

Hei hei!

Fråga inte ens varför jag dyker upp här igen efter att ha varit helt borta i flera månader... MEN!! Guess what!? Jag är kvar i London O.o Jag skulle ha flyttat hem för en månad sen men bestämde mig för att det inte kändes rätt so well yeah -

Fast det va ju inte det jag tänkte skriva om - tänkte dela med mig av vad som slog mig i helgen....för att ja...alla på ec mår ju mer elr mindre skit iaf - dont we?

I helgen tog jag ganska dåliga beslut när jag gick ut. Egentligen var planen att stanna inne hela helgen men till sist så kände jag bara att jag inte kunde göra så där mot mig själv(låsa in mig själv för att jag var deppig) och gick ut med tanken på att skada mig själv ännu mer. Jag mådde inte bra psykiskt och orkade inte mer.
Dagen efter slog det mig att beslutet om att gå ut inte var det bästa. Faktum var att det var ännu värre än att låsa in mig själv. Jag kom in i baren, började hetsdricka, efter knapp en timme kunde jag varken stå eller gå rakt. Delar av min hjärna stängdes ner (bokstavligen) och på det så gav mina vänner mig shots & cocktails. Vid det här laget visste jag inte vad jag höll på med, allt jag visste var att jag inte ville känna de känslorna jag kände och allt som kunde göra mig "numb" var jag beredd att göra. Detta hände i söndags, natten mot måndag och just nu - natten mot onsdag försöker jag fortfarande reda ut allt jag gjorde i baren. Jag minns vissa saker men jag har frågat mig själv varför jag ens gjorde det och kan inte finna några svar. Vissa skulle säga pga av alkoholen men jag har ALDRIG gjort något för att sedan skylla det på alkoholen. Och idag nästan 2 dygn efter så känner jag fortfarande att jag behövde spy lika mkt som natten till måndagen. Men, ja vad jag ville komma till var att jag har nog varit för kritiskt mot de som använder sig av denna metoden. Jag har alltid varit ignorant och sagt med hög ego att jag aldrig skulle kunna göra det men jag antar att vi alla kommer till den punkten då vi inte orkar längre. Jag förstår nu att vi alla kan bli tillräckligt desperata när demonen i vårt huvud tar över och då tar vi till oss alla möjliga metoder för att för stunden lugna ner de.

Nu när jag tänker efter så verkar detta också egoistiskt. Att inte kunna tänka in i någons annans huvud, att inte förstå förräns det händer en själv. Jag förstår nu att det är lätt att döma någon, säga att de är egoistiska för att de bara vill få bort djävulen inom sig själv men det är inte egoistiskt. Att vilja försvinna är inte egoistiskt. Orkar man inte så orkar man inte. Det handlar inte om att inte se andra men det handlar om att vara helt slut, utmattad av sina egna tankar och värderingar. Man lever ju faktiskt 24/7 med sig själv så även om andra ser och lägger märke till att något inte står rätt till så är det i slutet av dagen bara en själv som behöver höra de rösterna som kommer ifrån ens egna huvud....

Ok, så efter att ha kommit in till lägenheten vid 4 i natt började jag lista upp allt som rörde mig själv/mina tankar/åsikter i huvudet samtidig som jag vid 4 på morgonen(!!!!!) bytte sängkläder och dessutom duschade haha. Jag lever ett sjukt oseriöst liv just nu, men nu tänker jag göra en hel onödig lista på allt som har med mig själv att göra bara för att..ja för att jag kan helt enkelt :) (och för att det var det som jag tänkte på inatt när jag kom hem O.o

1. Det finns inget jag hatar mer än repetitioner och rutiner. Jag verkligen ogillar när saker och ting upprepar sig, och så skulle jag aldrig klara av att hålla mig till en klädstil eller en musik genre.

2. Jag har sjukt lätt för att bli uttråkad men också lätt för att bli road. (går det här ens ihop?)

3. Det finns inget värre än när folk har en åsikt och försöker få andra att hålla med. Och de som tjatar för mycket om något de gillar, ugh, dessa personer får mig att avsky vad som tjatas om.

3. Människor som är kontrollerande, nej tack, jag vill inte vara din ägodel.

4. Stränga lärare får mig uttråkad och slappa lärare får mig omotiverad på lektionerna. Hade en för slapp lärare i min första kurs och jag var så där lagom omotiverad varenda dag. Sedan bytte jag från en kurs till två delade kurser, fick en för sträng och jag blev uttråkad för allt vi gör går på tid, ibland 1 minut för att förbereda ett tal eller 2 minuter för att läsa en lång text - ja ni fattar. När man inte hänger med så blir man ju direkt uttråkad och orkar inte bry sig, ugh.

5. spontanitet är attraktiv, enligt mig haha

6. Varför kan inte den ungdomarna i Sverige vara lika chilla som ungdomarna här?! Typ när man är ute här möter man sällan konstiga blickar, folk kommer fram och pratar/dansar med en även fast man aldrig har setts förut, inte enbart i rökrutan alltså. (yes jag snackar nattliv och fulla människor)

7. Sedan folk började kommentera att mitt namn är väldigt likt "KENYE" WEST så har jag blivit mer medveten om att det faktiskt gör det och jag har helt slutat presentera mig för Kanya...

8. I just wanted to say thanks to all gay clubs that have been playing "What do you mean" so much that I've actually starting to understand the meaning of it and now I don't have to ask JB what the fuck he means :D

9. Tack S.M som gav oss låten STITCHES, nu kan jag inte sluta spela det.

Ja men det var ju normala saker att tänka på när man kommer hem och knappt kan hålla ögonen öppna :'D

Gaah!!! Kan inte fatta att jag har fått mina biljetter till Iron Maiden 2016!!! Snart ännu ett legendariskt band avklarat, och denna gången tänker jag inte tappa bort mina biljetter :D

Ok, hör och häpna men oj jag har visst varit här i 2 månader! Det betyder bara 2 månader kvar tills jag åker hem - vet ni vilken ångest jag har!?
Gud vad jag trivs här, gud vad allt är så mycket roligare här. Jag vet att jag lever ett väldigt oseriöst liv, men jag är omringat av allt jag kunde önska mig och lite till. För första gången på flera år, har jag inte behövt vänta 1,5 h på nästa buss eller ringa pappa och fråga om skjuts för att jag vill ha en natt ute.
För första gången på många år släpper jag allt som någonsin har varit en tyngd och oj vad tiden springer iväg sedan jag gjorde det.

Det här är en resa jag önskar varar tills jag tröttnar men tyvärr måste jag ju någon gång tillbaka till Sverige...

1 vecka avklarat i London, har fått tusen frågor kring varför jag vill sitta bakom en skärm och jobba när jag har hela världen framför mig och när jag dessutom egentligen är framåtriktat. Mitt svar till alla har varit: "för att det är det jag vill?" Jag har liksom inget vettigt svar.
Det fick mig att ställa samma frågor till mig själv. Hela denna veckan har jag gått och funderat kring varför jag alltid nöjer med med att vara bakom en skärm mer än att det är det jag vill.

Jag kom fram till att svaret kan vara att jag gillar självständighet? Jag menar självklart kan jag agera social, samarbeta i team men det jag värderar mest måste nog vara självständigheten! Det är kanske därför det för mig känns helt naturligt att uttrycka mig via text än att uttrycka mig verbalt för då behöver jag inte ta hänsyn till vad andra visar för känslor kring mitt "uttalande Det kanske är så att jag hellre sitter bakom en skärm för att då behöver jag inte känna mig fast, när man jobbar bakom en skärm kan man flytta den va man än vill.

Shit va svårt det är att förklara varför man vill jobba bakom en skärm, min lärare tyckte nästan att jag va korkad som ville jobba bakom en skärm but well, det är ju det jag vill göra! .-. det var nästan irriterande att han va så dryg x)

Idag har allt rullat på så bra att jag inte vet hur tiden har tagit vägen men mest av allt undrar jag hur jag kan ha så mycket kvar att göra.
Idag har jag träffat bl.a de viktigaste att träffa innan morgondagens flytt, allt känns så sjukt overkligt.
Ska jag beskriva mina känslor just nu skulle jag lätt kunna säga att jag är besviken. Men samtidig vet jag att jag verkligen har valt rätt väg.
Jag vet att när jag har kommit så långt som att hela mitt rum är nedpackat så är det dags att ge upp, det är dags att starta nästa kapitel i mitt liv. Jag vet att nu är det dags att öppna upp nya dörrar och vilja vilken dörr jag ska kliva in genom. Nu är det dags att släppa taget om gamla känslor även om det kan vara det svåraste provet man behöver ta.


__________________________________
Vet du om att allas uppfattningar av mig kanske inte alltid stämmer?
Personen du mötte var inte jag, alla lurades av illusionen de såg.
Jag vill inte att mina svagheter ska lysa ut inifrån, jag vill inte att någon ska få se den riktiga jag
fråga inte varför.

Bara för att du inte såg mina tårar, uteslut inte att jag inte blev sårad.
Du vet troligtvis inte att den riktiga jag är helt annorlunda från den du har sett och jag är inte lika stark som folk tror
en del av mig behöver fortfarande någon som förstår att jag inte alltid kan vara stark, någon som finns där när jag känner mig svag.
Jag har mött motgångar så ofta att jag inte längre kan hantera de, nu kan jag inte heller lita på någon mer.

- en hemsk översättning av en låt som dög upp under tiden jag skrev inlägget och jag var bara tvungen att dela med mig -

Folk med ego lika hög som Mount Everest asså! Jag är så trött på dessa, dessa som aldrig kan lägga andra i fokus.
Snälla säg inte att jag just litade på dina ord, hur kan du någonsin kalla någon för din bästa vän? För du vet inte vad de orden betyder, bästa vänner är vänner som faktiskt finns där för varandra, människor som finns där för dig till 100%. Det är personer som ger dig 100% och personer du ger 100% för, så säg mig...hur kan du kalla någon för din bästa vän när den personen ger allt medan du inte ger ett skit tillbaks!?

Tydligen finns din bästa vän bara när du behöver den. Din s.k bästa vän behövs bara när din värld rasar, men där hens värld rasar låssas du som om ni inte ens känner varandra.

Jag ska tydliggöra en sak, en bästa vän är någon som du delar glädje och sorg med. Ni går igenom helvetet tillsammans för att hitta tillbaks till himlen och glada minnen. Bästa vänner kommer i ett paket, du kan inte filtrera bort jobbiga stunder.

En månad kvar tills jag flyttar men jag börjar seriöst känna att alla vill göra allt för att få mig att stanna kvar i Sverige...
Hade helt glömt bort att skolavgiften skulle betalas in nästa vecka men csn bara: nej vi ger dig inte pengarna förrän TIDIGAST(!!) 17/08...öhh jaha det är ju typ 2 veckor efter men asså......(tror förresten att de vill att jag ska råna en bank för att sedan gå tillbaka och betala tillbaka banken de pengarna)

Funderar på om csn har hört talas om samarbeten, det där med att ta reda på när studenterna verkligen behöver pengarna...gaahhhh jag vet inte vad jag ska göra, måste verkligen komma bort här ifrån asp! Drunknar snart i allt jag känner.

De senaste veckorna har jag trott att min värld höll på att gå under, allt jag kände var att jag inte längre klarade mina motgångar. Allt jag byggde upp bara rasade för att jag har trotsat allt jag en gång stod för. Alla regler jag satte upp för att inte behöva känna vissa känslor igen, de rev jag ner för att sedan ångra att jag någonsin gjorde det.
De senaste nätterna har bestått av 0 vila medan tusen tankar snurrar runt. När ljuset ändras till mörker ligger jag och känner hur demonen inom mig försöker dra ner mig...Här står jag svagare än någonsin utan framtidstro och ändå säger jag till resten att kämpa på och att de ska hålla bra stunder i åtanken för att bättre tider kommer.
Jag ljuger lika mycket för andra som för mig själv, allt för att inte falla tillbaks till när allting var som värst. Allt för att undvika att andra pratar om motgångar så att jag själv inte faller ner på knäna.


__________________

Ska jag vara ärlig så är jag trött på allt jag känner, jag hatar det faktum att jag känner som jag känner då jag vet att allt är mitt fel.
Ska jag vara ärlig så hatar jag är så splittrat jag ena dagen vill rusa in allt jag inte stod för, för att sedan komma på mig själv när samma misstag höll på att upprepas.

Ja ibland (dagar som denna och veckor som de senaste) då jag hatar mig själv så mycket för allt jag gör kan jag inte låta bli att skriva ner det någonstans.

Jag är hög på musik och på livet. A kick in the ass, I think I need a reality check...
Bitches gots to learn, right? Vrf är jag så bitchig idag? Vilket jäkla attityd lol. Näh men seriöst nu får jag nog ändå sätta ner mina fötter på jorden.
Det senaste har jag varit lika jobbig som Zara Larsson när hon klagar över hennes Bråvalla "placering", not good.

Den här låten gör mig så hög. Tror att jag är lite kär i Andy också men det är en annan story...