Sagies blogg

Imorgon ska jag gå på någon släktträff med min släkt från pappas sida.
Jag har jättemycket ångest över det för att

1. Jag känner inte dem
2. Jag har jättejobbigt för att träffa nya människor
3. Jag klarar inte av stora folkmassor.

Det var flera år sedan jag senast gick på en släktträff (vilket var med släkten på mammas sida) men
jag har alltid mått dåligt på dem också!
Den enda jag ser fram emot att träffa är min faster då jag träffar henne 1-2 gånger om året.

Jag vill verkligen inte gå på detta men jag har inget val...
Förhoppningsvis så får jag inte panik där...

Det jag är mest nervös inför när det gäller gymnasiet är att skaffa nya vänner.
Jag är extremt blyg och vågar typ aldrig prata först med någon
och det händer ofta att folk
tror jag inte tycker om dem för att jag t.ex. kan vara väldigt tyst.
Ibland tar det en dag innan jag kan prata "riktigt" med folk och ibland tar det ett halvår (oftast det sistnämnda)
Så förmodligen kommer jag vara väldigt ensam på gymnasiet...

Dessutom är jag rädd att jag kommer tappa kontakten med mina vänner
jag har nu då jag lätt glömmer skriva och jag vet inte riktigt vad
jag skulle göra utan mina vänner...

Vill även passa på att säga att om någon som läser detta har skrivit till mig och tror jag har något emot dig för jag kanske plötslig inte svarar så är det för jag är otroligt dålig på att fortsätta en konversation med folk jag inte känner så jätteväl även om jag vill egentligen ;-;

Det är mindre än en månad kvar tills jag slutar 9:an och jag har så blandade känslor...
Jag trivs verkligen inte i min skola och med de andra eleverna så det blir skönt att
slippa dem samtidigt som jag kommer sakna mina vänner så otroligt mycket!
Dessutom är jag jättedålig på att hålla kontakten med folk jag inte träffar så ofta ;-;

Men jag har iallafall fått veta säkert att jag kommer in på mitt förstahandsval iallafall och det
känns jättebra då jag haft ångest över att mina betyg blivit sämre
pga. mitt mående
och att det skulle påverka om jag kom in eller inte!

Jag har inte lyckats hitta någon lägenhet till något bra pris att bo i så jag ska tillfälligt
bo hos min mormor i höst tills jag lyckas hitta en!
Förhoppningsvis hittar jag en fort och slipper åka buss varje dag (får sådan extrem ångest av att åka buss)

Senaste veckorna har jag mått jättedåligt... När jag kommit till skolan tar det högs en timme innan jag mår skit, jag mår verkligen jättedåligt tillsammans med de andra eleverna
och de flesta lärarna.
Hoppas verkligen gymnasiet blir bättre!
Jag får stanna hemma väldigt/gå hem väldigt ofta och jag hoppas det inte har
förstört mitt betyg...
Jag kom in preliminärt på mitt förstahandsval (estetiska musik) och gjorde min audition dit och hoppas att inte mina betyg blivit lägre pga. mitt mående så jag
inte kommer in...

Sista tiden har jag försökt träffa mina vänner lite mer men det har inte hjälpt ändå för det slutar alltid med att jag börjar må dåligt ändå...
Det känns som att precis allt jag gör är fel och att jag bara är i vägen för alla...

Helluuh, på fredag är det fairycon och jag är supertaggad! ^^
Förra året var första gången jag var där och det var helt underbart!
Det ska dessutom bli så kul att se Uredai igen!

Så resten av kvällen ska jag packa och sedan åka hem till min mormor för att
sova där för att ha
närmre och bara koppla av.
Sen blir der fairycon med mina vänner!

Ska någon mer här dit? ^^

Senaste tiden har jag mått sämre, och det blir värre för varje dag som går.
Jag får fler panikångersattacker och självmordstankar, rösterna i huvudet skriker
att jag är värdelös och bara borde dö.

Idag fick jag gå hem efter att ha mått skit.
Knappt något fick mig att må bättre, jag satt ute på trappan utanför skolan i kylan
utan att känna hur kallt det var.
Jag kunde bara tänka på rösterna...

Förra veckan när jag gick förbi stationen för att gå till min sånglektion kände jag att jag ville
slänga mig framför tåget.
Men jag lyckades fortsätta gå.
Det är som att någon annan styr min kropp när jag mår som sämst.
Jag har så mycket att leva för men allt det glömmer jag bort.

Hoppas det inte kommer att vara min död....

Men nu ska jag försöka lyssna på the neverdies och tänka på annat, mina underbara
vänner som alltid finns där för mig och min familj som stöttar mig,
Utan dem hade jag inte längre levt...

Tänk att man kan älska något så extremt mycket på så kort tid, något som inte ens är vårt.
Jag blev så glad varje gång du kröp upp i min hand, du gick ifrån din mamma och syster för att lugna ner dig hos mig.
Den veckan du var här kände jag mig riktigt lycklig, jag trodde aldrig du skulle betyda så mycket för mig.
När jag matade dig och du låg där på rygg och kollade på mig med dina underbara små ögon.
Det var något speciellt med dig, du betydde verkligen mycket för mig.

För tre dagar sedan började du må dåligt, du skrek och jag var den enda som kunde lugna dig.
Du vägrade äta och hade svårt att andas, vi trodde du skulle dö den natten.
Så du sov i min famn och jag valde att fortsätta kämpa med dig, efter några timmar mådde du bättre.

Du var jättepigg dagen efter och min kämpande var verkligen värt det.
Det var helt underbart att ha dig här!

Sen lämnade vi dig hos Ulrica idag och hon upptäckte en knöl som förmodligen var en turmör.
Du hade ont, vi tror du led.
Jag fick träffa dig en sista gång och höll dig och skulle säga hejdå.
För sista gången öppnade du sina små ögon mot mig och lutade huvudet mot mig.
Du blev lugn och jag förstod dina känslor.
Din blick var ditt farväl.

Du avlivades och sen begravdes du här, hemma hos oss där du trivts.
Där du hör hemma...

I slutändan blev du min hund, och jag är så glad att jag fick träffa dig.

Jag har gråtit konstant i flera timmar, du är verkligen saknad.
Vila i frid Pjotr, jag älskar dig <3

Jag börjar äntligen må bättre psykiskt igen! Jag började för kanske 2 månader
sedan äta medicin för min depression och jag känner att det har börjat vända!
Även om jag fortfarande har (och kommer ha) dagar som
livet känns meningslöst så mår jag bättre nu!

Jag har mått ganska bra under nästan hela lovet och har klarat av att träffa mina vänner.
Först firade jag jul med Evelina och Moa, sedan så var det ju julafton och nyår och däremellan träffade jag Moa, Hanna och Chrille (Moas pojkvän)
Sen var jag på filmkväll hos Linnéa och sov över där i fredags och mina vänner får mig att må så bra!

Under nästan hela lovet har jag mest lyssnat på the neverdies, dem
får mig att må så mycket bättre, även om jag ibland inte kan lyssna på dem eftersom jag bara
börjar gråta för jag saknar dem så mycket.

Jag hoppas att jag inte kommer bryta ihop när skolan börjar igen, men lärarna har godkänt att jag får vara hemma mycket och gråta ut om det behövs efter att jag bröt ihop i skolan och fick
prata ut med många lärare, vänner och kuratorn om detta.
Men jag är rädd att stressen och ångesten som jag har varje skoldag
kommer förstöra allt.

Har mått så himla dåligt de senaste dagarna, mörkret påverkar verkligen mitt mående.
Jag mådde ju dåligt sedan innan men nu känns det typ som att
jag inte har någon mening med
mitt liv överhuvudtaget osv.

Idag har jag bara legat i sängen och gråtit hela dagen...
Jag kan bara tänka på allt negativt med livet och har typ ingen livsmotivation alls...
Men jag ska försöka att hitta något som får mig att må bättre, jag orkar dock
inte kontakta min psykolog även om mamma
tycker jag borde prata med henne

Trots att jag haft typ panik för att visa mina egna låtar i flera år så la jag upp den senaste jag skrev på youtube idag.
Ni får gärna skriva vad ni tycker!

Jag var lite nervös och failade med uttalen ibland just för jag egentligen fick panik genom att sjunga framför kameran.
Men ja... Här är den iallafall!