MileSuns blogg

Ja, jag ska till riga med kyrkan den 15 juni och jag längtar samtidigt så vill jag inte åka för att innan mamma dog så åkte vi till riga och mamma älskade det, sen dess slutade hon aldrig tjata om det även när hon förstod att hon ALDRIG skulle kunna åka dit igen så hade hon hoppet uppe och nu är hon borta.
Jag fäller en liten tår när jag tänker på att jag ska dit utan henne jag vill inget hellre än att hon skulle ha åkt i mitt ställe men det går inte.
Jag ska åka dit och ha henne i mitt hjärta och tänka på allt vi gjorde men det kan bli jobbigt....

Jahap.. då var denna dag förstört av en viss person som heter mamma... tack för det!

hon tycker inte att mina avslutnings kläder inte är fina nog.. och det jag köpte var det finaste jag hade enligt mig, fan asså jag mår så dåligt just nu jag älskar kläderna men mamma ger mig pengar så att jag ska köpa nya men jag vill inte de, ajg vill ha de kläderna som jag har tänkt men mamma vill inte att jag ska ha dem.. varför hatar hon mig....

jag är i en stor jävla svacka igen.. jag tänker på allt jag har gjort och sagt, jag hatar mig för allt. Men så finns det en sak som gör att jag inte gör något förhastat, Simple plans låtar, tyck vad ni vill men de håller mig uppe om dagarna och jag är så glad att de finns. Döm mig om ni vill för jag bryr mig inte.

Jag har ett gäng killar som gillar att tracka ner på mig bara för min stil, speciellt en person som har känt mig sen jag började sexan och nu dömer han mig och säger att jag är ful och skit.... Asså han kan suga min kuk, jag är exakt den jag vill vara nu och jag förstår inte vrf han ska hålla på såmot mig. Jag vill skriva ut hans namn men då kommer han typ att polisanmäla mig elr ngt, men du vet vem du är så sug min kuk och dö jag är trött på dig din jävla fördömande kuksugare.

lite mycket svordommar kanske men jag är så arg och ledsen på honom, jag trodde våran vänskap var värd mer.

Minnen kan väcka så många känslor på en och samma gång, jag blir ledsen för den tiden är borta men samtidigt så blir jag så glad att jag har haft den tiden alla på en och samma gång.
Mammas begravning vart värdig och mycket fin jag kunde inte ha önskat för en bättre :) jag grät lite såklart men jag vet att hon inte vill se mig ledsen så jag tänker på allt kul och galet vi ha gjort haha :)
:):)

Jag avskyr mina brorsöner, de är bara irriterande, dreglande dumskallar.
Vi ska käka snart och jag måste sitta med dem vid ett enskilt bord, jag klarar inte av de längre asså vrf ska jag sitta vid ett litet jävla bord när alla vet att jag inte gillar dem alls! Jag är fan 15 år, jag är ingen jävla unge längre kan de inte förstå de.... Jag vet att det är barnsligt men vafan ska jag göra allt är jobbigt just nu och ett enskilt bord betyder atr man är ett litet barn, de e jag såfan inte

Jag fick hem ett brev idag och jag grät för det var så fint av dem

Min bästa killkompis är åxå min värsta kompis NÅGONSIN!
Han har förödmjukat mig 3 gånger på 4 år och nu är vi mer än vänner men mindre än ett par och de ända samtals ämnet vi har typ är sex.... nu skäms jag för att jag har snackat om det vad ska jag göra

Nu vill jag meddela att idag klockan 15.35 somnade mamma in från sina plågor, nu har hon funnit frid och ro. Jag vet att hon ser mig nu och vill bara mitt bästa Mamma jag älskar dig mest i hela världen <3<3<3<3<3

Ja, nu fick man äntligen vet att de avbryter all aktiv behandling på mamma vilket betyder att hon kommer att dö ganska snart. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när de sa att om hon finns kvar nästa onsdag så ska vi ha ett nytt möte, att det kan gå så fort kan jag inte förstå, jag är bara 15 år hur ska jag klara mig utan min mamma, jag kommer inte få krama henne när jag tar studenten eller när jag gifter mig någon gång i framtiden mitt liv kommer ta slut.
Jag är rädd, det måste jag erkänna jag vet inte om jag kommer att klara det men en sak är säker, jag kommer INTE vara inne i rummet när hon går bort, det kommer jag inte överleva och samma med begravningen jag tror inte att jag kommer gå den alls, jag kanske kommer till graven på kvällen istället och sörjer själv exakt som jag vill, alla vill att jag ska träffa en kurator men det har aldrig hjälpt tidigare så hur ska det hjälpa nu? helvete heller jag sörjer för mig själv istället det funkar alltid.

var tvungen att skriva av mig lite.....

Jag är rädd, jag säger/skriver det inte ofta för jag är en väldigt stark person men nu är jag rädd på riktigt.
Imorgon är det mammas 48:års dag, det blir nog hennes sista födelsedag.
Hennes öde bestäms på måndag kan man säga, då ska alla doktorer träffas och bestämma om de ska fortsätta med den aktiva behandlingen eller om de ska avbryta= hon kommer dö.

Jag är super rädd, tänk om de inte kan göra något mer jag älskar min mamma och jag vill inte att hon ska gå bort än hon har inte sett min student eller när jag slutar 9:an jag vet inte om jag kommer att klara mig utan henne och om jag klarar mig hur kommer det vara att gå till en grav istället av att komma hem till henne och prata med henne face to face, jag är rädd.
Jag inte vara med när hon dör, jag kommer inte klara det jag kommer inte klara att se den person som jag älskar mest på denna jord försvinna, jag kommer nog inte till begravningen heller jag är inte redo att förlora min mamma än jag är inte vuxen jag behöver henne mer än någonsin nu.

kanske man inte är så stark som man själv tror.....