Början på slutet

Ja, nu fick man äntligen vet att de avbryter all aktiv behandling på mamma vilket betyder att hon kommer att dö ganska snart. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när de sa att om hon finns kvar nästa onsdag så ska vi ha ett nytt möte, att det kan gå så fort kan jag inte förstå, jag är bara 15 år hur ska jag klara mig utan min mamma, jag kommer inte få krama henne när jag tar studenten eller när jag gifter mig någon gång i framtiden mitt liv kommer ta slut.
Jag är rädd, det måste jag erkänna jag vet inte om jag kommer att klara det men en sak är säker, jag kommer INTE vara inne i rummet när hon går bort, det kommer jag inte överleva och samma med begravningen jag tror inte att jag kommer gå den alls, jag kanske kommer till graven på kvällen istället och sörjer själv exakt som jag vill, alla vill att jag ska träffa en kurator men det har aldrig hjälpt tidigare så hur ska det hjälpa nu? helvete heller jag sörjer för mig själv istället det funkar alltid.

var tvungen att skriva av mig lite.....