Freak.

Mitt huvud snurrar satan asså.. vet inte hur jag vill görs med min pojkvän längre.. jag hittade ett quote som fick mig att börja tänka till.

''it takes longer for the heart to accept what the brain already know.''

Kan det vara så att mitt hjärta börjar acceptera det jag har vetat hela tiden? Jag vet att Dennis inte är bra för mig egentligen men jag har inte kunnat sluta älska honom, men något har förändrats den sista tiden jag vet inte om det bara är tillfälligt eller om jag inte älskar honom längre. Mitt liv börjar gå riktigt bra igen, jag har kommit mina vänner närmre och vi är nästintill hela tiden vilket känns azum! Jag har fått en ny stödhems kisse som heter Safira och de bästa är att hon har fått 3 ungar som jag döpte till Dobby, Donna och Delie, jag älskar dem över allt annat och de ger mig så mycket glädje i vardagen. Dennis är nästan aldrig här och hör knappt av sig om inte jag smsar först så det känns nästan som om jag inte har en pojkvän, jag blir alltid lika överaskad när han hör av sig först och så ska de väll inte vara, eller?

Ifrån capio psykiatri så har det varit knäpptyst jag har inte fått någon tid och inte hört något alls och det gör mig orolig för jag behöver verkligen hjälp med mitt sinne, jag går fortfarande ner i dippar men de är inte lika ofta iallafall men de blir mer intensiva istället och det är nästan lite läskigt för jag får fler självmords tankar och det blir svårare och svårare att hålla sig ifrån rakbladen.
Just nu mår jag dock helt azum! Jag har nyss duschat och nu så myser jag i min säng med min älskling Safira snart börjar eurovision semifinal 2 och på lördag är det final! woop woop!