sista födelsedagen....

Jag är rädd, jag säger/skriver det inte ofta för jag är en väldigt stark person men nu är jag rädd på riktigt.
Imorgon är det mammas 48:års dag, det blir nog hennes sista födelsedag.
Hennes öde bestäms på måndag kan man säga, då ska alla doktorer träffas och bestämma om de ska fortsätta med den aktiva behandlingen eller om de ska avbryta= hon kommer dö.

Jag är super rädd, tänk om de inte kan göra något mer jag älskar min mamma och jag vill inte att hon ska gå bort än hon har inte sett min student eller när jag slutar 9:an jag vet inte om jag kommer att klara mig utan henne och om jag klarar mig hur kommer det vara att gå till en grav istället av att komma hem till henne och prata med henne face to face, jag är rädd.
Jag inte vara med när hon dör, jag kommer inte klara det jag kommer inte klara att se den person som jag älskar mest på denna jord försvinna, jag kommer nog inte till begravningen heller jag är inte redo att förlora min mamma än jag är inte vuxen jag behöver henne mer än någonsin nu.

kanske man inte är så stark som man själv tror.....