Jenna_Jewels blogg

Haft rejäla sömnproblem de senaste nätterna av fullmånen. Men nu har jag äntligen haft möjlighet att ta lite kort igen. Var ju hemma hos familjen på landet. Det är en av de vackraste miljöerna jag vet. Så mycket känslor som uppkommer av att stå i den och betrakta all skönhet. Skräpkvaliteten och amatörfotograferingen till trots tycker jag om alla bilderna. Så länge de påminner mig om färgerna är korten utsökta enligt mig. Det här är några av mina livsfärger, min barndom och mitt liv utgörs av dem. Det gick fort när det väl skymde på och går från ljusare till mörkare blått. Jag tog korten för några dagar sedan. Blir många bilder nu för jag gillar alla och hade svårt för att välja bland dem.

De här tog jag först med telefonen.














De här tog jag sedan med lilla digitalkameran. Rätt stor skillnad i kvalitet.

Wanna know sadistic girls? Spend some time with me.

Blev bara lugnt joggingtempo för knäna och livmodern sa ifrån.


Kroppsmässigt har jag hamnat tillbaka på ruta noll igen. Att vara hemma hos familjen är inte alls bra. Morsan och farsan proppar i mig en massa mat och skräp som jag inte ens vill ha eller behöver. Att äta när jag inte är hungrig, äta mer än vad som behövs för att bli mätt och att äta fel saker är just det som orsakat min lindriga bulimi. Men morsan slänger ur sig kommentarer om anorexia konstant vilket gör att jag vill motbevisa henne och farsan blir ledsen om jag inte vill äta maten som han lagat med omsorg just för min skull. Han blir ju så glad när jag kommer hem. Dessutom finns det så mycket godsaker här hemma som jag unnar mig tillsammans med hela familjen under det obligatoriska kvällsfikat. Som jag på direkten ångrar efteråt och rusar in till toaletten. Oerhört korkat beteende javisst.
Den träning jag åstadkommer ger som inte någon effekt utan förbränner endast en del av kaloriintaget. Det är väl kanske bättre än ingenting ändå intalar jag mig... Jag tränar upp hjärta och lungor åtminstone.


Den här bilden är från en power walk i lördags men vad gör väl det. Finnig, svettig som en gris och omedveten om den djupa u-ringningen.




Skön träningslåt. Har fått höra att den passar in på mig. Not sure if it's a good or a bad thing. True nevertheless though.

Har ägnat mig åt ett flertal av mina självskadebeteenden denna kväll. Jag har uppmärksammat att de eskalerat den senaste tiden. Orsakerna är mig kända. Och beteendena är flera. Kort och gott kan jag erkänna mig ha lätt bulimi sedan några månader tillbaka och jag orsakar njutbar smärta på mina speciella punkter som jag har haft sedan mycket tidig ålder (skär mig absolut inte men har mycket annat tok för mig). Det matrelaterade kommer inte att diskuteras vidare för det är något som jag ska bli kvitt av uppenbara skäl. Mina övriga "självskador" utför jag främst av rent nöje och njutning. Kan förekomma vid tristess. Men jag tar även till dem när jag upplever mig ha förlorat kontroll. Det gäller för dem alla.
De senaste veckorna har jag ertappat mig själv med att utföra dem allt oftare. Utan att jag registrerat att det har förekommit alltmer dagligen. Jag är så van att utföra dem att jag inte tänkt efter innan jag börjat. Det har uppstått som resultat av att försöka agera mer vanligt bland andra människor eller när jag förtrycker känslor. Då är de min trygga punkt och/eller min distraktion. Jag gör nästan vad som helst för att inte behöva kännas vid ångesten och få panik.
Panic in my heart.

Att gråta är onödigt, tårarna får vänta till en annan dag.
Här är en stämningsfull låt.



// Paniktjejen

Solen lyste fint och varmt. Jag är glad.

Litte tlött täj. Har nu sovit i 14 timmar. Så de senaste dagarnas sömnbrist är återtagen. Ska ta en power walk efter morgonkaffet. Det är dags att återställa psyket det med så att jag klarar av att hålla mig väl på jobbet och inte flippar. Ska ha sovande jouren till imorgon. Det är lång tid som jag måste hålla god min. Men jag är redan på bättre humör. Har pratat i telefon med Ami både igår och idag. Blir alldeles fnittrig efter varje gång ^^

Min favoritpojke är det som jag har hand om i helgen. Under mötet igår talade all personal och även psykologen om hur hemsk han är. Att de tycker det är så svårt efter hans "påhitt" att släppa det direkt och gå vidare som ingenting. De talade om hur de inte alls kan förstå honom och vad som kan försiggå i hans huvud. Psykologen sa att han är psykotisk och ingen kan ens föreställa sig hur han känner och tänker. Jag satt bara tyst. Fick bita mig i läppen för att inte börja skratta. De skulle bara veta hur lika han och jag är på så många sätt. Jag är inte ett dugg förvånad över de sakerna han gör. Jag hade betett mig precis likadant. Men nu är jag friskare än honom och har den där spärren som säger att man inte borde göra så för folk skulle tycka att man är galen då. Han är helt impulsstyrd så alla tankar han får utför han. Där är enda skillnaden mellan oss. De på jobbet har ingen aning om att jag tänker likadant. Jag är bara bra på att dölja det för andra. Han har också problemet med verklighetsuppfattning. Fast jag lider av derealisation och är medveten om att det är en inre upplevelse medan han har en riktig diagnostiserad psykologisk störning. Får se hur han beter sig den här helgen. Det beror på vilka mer som jobbar förutom jag. Men jag ser fram emot helgen i alla fall :)

Pissigt svinhumör har jag just nu. Bra fortsättning på gårdagskvällen. Är bara arg. Måste lösa det som stör mig. Fixa uppe i mitt huvud. För jag tänker inte riskera att förstöra något genom att prata.
Blev sen till tåget för det går visst mycket tidigare än vanligt vid 8. Har sminkat mig så gott det gått med en pytteliten spegel skumpandes på tåget. Vi har möte med jobbet och ska id-fotas. Sedan ska vi bowla av någon skum jävla anledning. Jag hatar bowling. Det är skittråkigt. Och jag kommer tvingas leka sociala spelet med arbetskamraterna också. Den biten är enkel ändå. Helst vill jag leka tysta leken. Kommer att strypa alla i tanken som pratar med mig.

Solen skiner fint. Det är en skön vårdag. Jag ska stråla ikapp med solen. Ljusskenet ska blända åskådaren så att det mörka bakom inte kan upptäckas. Det är just vad solen gör.

På tåget hem från jobbet blev jag vanligt glad igen. Typ Lilla Lovis-glad. Sådan är jag.
Tvättade färdigt resten av mina kläder idag också. Strumpbyxor och leggins hade tvinnat ihop sig till en boll som jag ryckte försiktigt i och dinglade isär lite lätt. Högen tyckte jag påminde om slingrande ormar i en vedervärdig ormgrop. Jag fick kväljningar och hulkade mig. Höll på att spy. Över mina tvättade kläder. Normal reaktion där? Idioti är vad det är. Snakes makes me go *uähck*.

4.45 ringde mitt alarm. Jag somnade inte förrän 2-3 någon gång X( Hade ju i princip kunnat dygnat och känt mig piggare så här dags... Snart trampar jag iväg till jobbet. Mitt morgonhumör är inte nådigt just nu. Suicide Silence lämpar sig alldeles ypperligt.

Man skulle ju kunna tro att jag är onykter. Nä, jag har bara tvättat kläder idag. Något stolpskott har tyckt att det är smart med tvättställ på väggen i duschen och jag blev tvungen att lufttorka allting eftersom jag spontanbokade en timmes tvättid som var ledig tidigare idag. Så allting är fortfarande fuktigt och måste hänga till imorgon. Jag har styrketränat och blev redigt svettig så var tvungen att duscha nu på kvällen. Men att ta ner några plagg för att kunna fälla upp tvättstället var jag alldeles för lat för. Vad gör jag? Jo, låter allting hänga kvar, drar för duschdraperiet som vanligt och kryper under all tvätt där jag sitter på golvet som ett annat litet troll och tvättar av mig. Alla mina kläder är svarta och det hänger ner byxben, klänningar, strumpbyxor och tröjärmar. Jag fantiserar att jag befinner mig på en annan planet. Att mina kläder som hänger ner är lakritsslem i en grottskog. Det kändes mysigt. God natt!

Mitt lilla pucko fyllde 7 år idag. Lyckades fånga vildsaten på bild ett av få tillfällen han inte satt som en koalaunge på mig. Här målandes sin trädinosaurie endast iförd kallingar och nya kanintofflor. Han sa ä-ordet till mig. Jag viskade det tillbaka.





Av sina födelsedagspengar ville han ge bort 100kr till barnen på UNHCR-reklamen för att de ska kunna få det bättre. Trots att mina syskon knappt får något i jämförelse med dagens barn och ungdomar är de alltid ödmjuka och generösa mot andra som har det svårt. Finare ungar finns inte <3