Ångest, panik och självskadegörelsens njutning

Har ägnat mig åt ett flertal av mina självskadebeteenden denna kväll. Jag har uppmärksammat att de eskalerat den senaste tiden. Orsakerna är mig kända. Och beteendena är flera. Kort och gott kan jag erkänna mig ha lätt bulimi sedan några månader tillbaka och jag orsakar njutbar smärta på mina speciella punkter som jag har haft sedan mycket tidig ålder (skär mig absolut inte men har mycket annat tok för mig). Det matrelaterade kommer inte att diskuteras vidare för det är något som jag ska bli kvitt av uppenbara skäl. Mina övriga "självskador" utför jag främst av rent nöje och njutning. Kan förekomma vid tristess. Men jag tar även till dem när jag upplever mig ha förlorat kontroll. Det gäller för dem alla.
De senaste veckorna har jag ertappat mig själv med att utföra dem allt oftare. Utan att jag registrerat att det har förekommit alltmer dagligen. Jag är så van att utföra dem att jag inte tänkt efter innan jag börjat. Det har uppstått som resultat av att försöka agera mer vanligt bland andra människor eller när jag förtrycker känslor. Då är de min trygga punkt och/eller min distraktion. Jag gör nästan vad som helst för att inte behöva kännas vid ångesten och få panik.
Panic in my heart.

Att gråta är onödigt, tårarna får vänta till en annan dag.
Här är en stämningsfull låt.



// Paniktjejen