EllaRoses blogg



Tjej, 26 år. Bor i Brålanda, Västra Götalands län. Är offline

EllaRose

Senaste inläggen

2 år i rad
25 augusti 2023 kl. 23:21
JOBBA JOBBA JOBBA
19 juli 2023 kl. 23:33
Vad gör man
12 mars 2023 kl. 12:17
Min sambo
10 mars 2023 kl. 21:50
Men jag är ju "kär"
9 mars 2023 kl. 02:40
2 år är ganska kort tid
6 mars 2023 kl. 23:18
Biljävel
5 mars 2023 kl. 23:09
Grupparbete
4 mars 2023 kl. 00:55
Bankar huvudet i bordet
1 mars 2023 kl. 08:34
Eyyyy
26 februari 2023 kl. 02:15
Visa alla

Fakta

Civilstatus: Upptagen
Läggning: Osäker
Intresse: Musik
Bor: Kartong
Politik: Politik?
Dricker: Öl
Musikstil: Allt
Klädstil: Svart
Medlem sedan: 2014-12-07

Event

EllaRose har inte lagt till några event än.

Gymmet

Min polare gymmar så hon drog med mig till gymmet, sagt och gjort vi gick in jag tog en provtid och sedan bytte vi om.
Jag blev smärtsamt uppmärksammad om att även om jag vill göra vissa rörelser så kan jag fysiskt inte tvinga mig även om jag försöker detta upptäckte jag hos en fysioterapeut när jag gjorde andningsövningar.

Så min kompis blev ganska orolig ganska snabbt då jag såg ut som om jag var påväg att bryta ihop.
Vi lyckades knåpa ihop några övningar jag var bekväm med men det blev mycket prova på inse att det inte går och testa något annat.

Speglar är återigen min värsta fiende samtidigt behöver jag ju se så att jag står rätt, har rätt grepp mm men min kompis fick agera korrigerare då jag inte kunde kolla mig själv i spegeln.

Det kanske låter som ett skämt "vem är rädd för speglar" jag är inte rädd för speglar men tyvärr så är det så att jag kan börja må fruktansvärt dåligt av att se min egen spegelbild och det är något jag håller på och reder i men det tar tid och just i läget där jag redan utsätter mig för massa olika saker som får mig att övertänka extremt mycket så är inte en spegel önskad.

Vissa tror de kan få det bättre med komplimanger men hade det varit sanningen hade jag inte haft några problem, problemet är inte vad andra tycker problemet är vad jag tycker och hur jag ser mig själv.
Sedan kan andras reaktion få mig att känna mig mer eller mindre trygg.

I vilket fall som helst så kommer jag eventuellt börja gymma men på udda tider och försiktigt så jag bygger upp en trygghet så jag inom ett par år kanske kan gå till gymmet som en normal person med fokus på träningen och inte vilka tider det är minst folk, vart sitter speglarna mm.

Har sökt vård och får vård för mina problem. De kommer inte försvinna hux flux men med tid och arbete kan de bli mer hanterliga.

Nu vet jag iallafall att gymmet är läskigt



Skitliv

Fick betydligt mycket mindre timmar på jobbet än avtalat från början och de tycker inte jag är tillräckligt bra på jobbet.

Jag letar annat men inget körkort ingen annan erfarenhet förutom lager och restaurang, har truckkort men fick ju så fint till mig att utan körkort ville inte diverse lager anställa mig eftersom de inte tror jag kan ta mig till jobbet i tid.

Mitt andra jobb är stängt januari, februari, mars och april sedan öppnar det igen men kommer ju inte gå runt på enbart det andra jobbet.

Så letar jobb som en galning men får ingen direkt positiv respons.
Empatiserar med andra människor som fattar drastiska beslut i krissituationer just nu.



Vad gör det

På mitt ena jobb stiger jag i graderna fort och på 2 års tid har jag gått från den enkla restaurangen till den medelsvåra till den svåraste och inte svåraste med att servera utan jag står i köket och blir erbjuden att jobba som kock.

Det andra jobbet är jag för långsam och får 25% istället för 50% dels pga av att jag har ett annat jobb vid sidan men tanken var ju att släppa ena jobbet om jag fick 50%.

Skillnaden är att den ena arbetsplatsen får mig att må bra oavsett hur jag mår jag blir glad när jag går dit men mitt andra jobb som jag inte presterar på där jobbar jag inte bara som arbetare jag jobbar mentalt för att värja mig från den dåliga stämningen.

Jävligt trött på att jobba och då menar jag inte att jag inte vill jobba men jag kanske skulle vilja jobba och få en resonlig summa för mitt arbete.
Jag lägger ner större delen av mina dagar och veckor på båda mina jobb bara för att gå runt.



Vaaad ska jag bli....

Måste plugga och bli något mer, göra mer än bara överleva från månad till månad.
Jag har ett sparande och jag vet att jag lyckas lägga undan mer än vad de flesta kan på samma summa men det tar emot för varje gång jag haft ett sparande har pengarna försvunnit senast var det en oväntad betalning på en grej, ingen kul grej men krånglig situation och innan det har det varit för att överleva månaderna utan jobb.
Nu har jag jobb året runt iofs men lönen är fortfarande låg och året runt var inte lika intensivt med timmar så lönen blir precis så det går runt istället.

Så vad ska man bli för att ta sig någonstans med livet för just nu sliter jag för att bara få känna lite trygghet.



Jobbet

Just december kör jag två jobb, julbord i Göteborg och restaurang i hemstaden.
På hemstaden restaurang hade vi en helvetes helg såpass stressigt att två i personalen spydde och resten kände för att dö till och från.

Samtidigt har julbordet för lite folk och de drar i mig då personalen blir sjuk och de är underbemannat.

Jag är trött till och från har personligen inte spytt av stressen eller haft något värst breakdown mer en slow mode i en timme typ.

Har försökt liva upp stämningen med roliga fraser som "jag ser dofter och hör färger just nu" eller "någon annan som vill ta ett dopp i fritösen??" för när det är förjävligt hjälper mörk humor så man får ventilera lite.



Angående vind

I mitt förra långa inlägg skrev jag om att jag sover med öppet fönster eftersom jag vaknar och mår skit om jag inte gör det.

Gissa vem som har en mindre orkan utanför som tvingade mig att stänga fönstret för det ven och ylade som om jag hade ett pack vargar utanför.
Kan inte sova om jag tror det finns en risk att rutan ska gå sönder, det är ett stort gammalt fönster och när det regnar för hårt på natten vaknar jag av det eftersom det låter som om det pågick en skottlossning och i mina områden är det inte en omöjlighet tyvärr.

Den jävla vinden vann den här gången....



Öppet fönster

Kan nästan inte sova utan att ha ett fönster öppet, måste ha luft och kyla när jag sover annars när jag vaknar efter att ha sovit med stängt fönster mår jag pyton.

I min förra lägenhet hade jag ett stort fönster två små så där var det enklare med att ha det lilla fönstret närmast sängen öppet på vintern.

Det gick gärna vara iskallt just runt mig när jag vakna, nu med ett stort fönster långt bort från min säng kommer hela rummet bli nerkylt istället.

Kylan når inte lika bra till min säng heller men att ställa sängen vid fönstret blir lite svårt det är ett element precis nedanför.
Däremot är jag nästan påväg att bädda ut bäddsoffan och sova i den igen då det är där det blir svalast.

Detta är också något jag använder för att skrämma bort folk som vill mysa såvida du inte legat i frysen ett par timmar vill jag inte ha din kroppsvärme thank you.

Men öppet fönster är ett måste också något som gör det svårt med kompisar som slaggar på soffan, iom då måste jag ha fönstret stängt.



Ibland

Ibland när jag känner mig ensam och vill bara hitta någon främling att tjöta med snabbt laddar jag er dejting appar eftersom det är enda stället folk svarar typ.

Sedan kan jag alltid avinstallera appen när jag är trött eller bara inte orkar mer.
Ikväll fick jag den briljanta idén att ladda ner en dating app igen fast jag vet att det inte hjälper mig på något sätt.
Avinstallerade den efter ca 1 minut, den hade svårt att hitta matchningar och föreslog mig att öka avståndet 3 gånger och öka åldersskillnaden också.

Slutade upp med 30+ Norge eller Danmark

Så ja känner mig väl ännu mer övertygad än någonsin att dejting appar och jag just don't work together.

Nej men jag blir snabbt ytlig och tröttnar på konversationer och folk som visar intresse att det blir mer irritation än glädje för att inte tala om personer som skriver och får upp någon form av förhoppning och sedan kommer till en raderad profil.

Förr eller senare trillar jag dit men nu var det ett långt tag sedan jag installera någon app och det går längre och längre tid mellan installationerna och tar kortare och kortare tid för mig att avinstallera dem.

Med tid kommer det nog inte hända igen.
Fri från impulstanken att "det hade kanske varit kul" för nej det är aldrig kul.



Kär

Någon på jobbet var kär idag och har förhoppningsvis hamnat i ett läge som kan leda till en lyckad relation småningom.
Jag tycker verkligen det är roligt för personen och har inget mot andras lycka.

Men efter en hel dag med en "kärlek" spellista kände jag på slutet att nu börjar det bli lite påtagligt jobbigt. Musiken inte personen.
Spelade en låt av mitt val och sedan kunde jag härda ut en timma med kärleksmusik men skulle inte klara flera dagar av det.

Har kommit till en viktig insikt att jag kommit till den där punkten då jag finner min ensamhet bekväm och jag njuter av att bara göra saker på helt egen hand och engagerar mig i mina kompisar mer.

Jag har stabilt med jobb isch och kommer kunna fokusera på andra saker än pengar nu så ska fixa med livet lite.

Men romantisk musik får i för stor mängd mig att må illa.



Jaha

Jobbar till 23.30 hittade ingen lösning och har barstägning så kan inte dra tidigare såååå det blir McDonalds i 5h inatt eftersom tåget går 05 och jag är strandsatt i Göteborg tills dess
Kul