bloss blogg



Tjej, 29 år. Bor i Stockholms län. Är offline

Ingen bild på bloss

Senaste inläggen

mjkm
10 januari 2014 kl. 23:43
wiley
10 januari 2014 kl. 23:40
mensigt
14 september 2013 kl. 20:46
anger management
20 augusti 2013 kl. 18:04
funny me not
13 augusti 2013 kl. 15:10
hej
13 augusti 2013 kl. 13:27
idiotfjantar
27 maj 2013 kl. 20:57
soy un perdedor
26 maj 2013 kl. 22:22
Naiv
25 maj 2013 kl. 23:45
mashed potato
24 maj 2013 kl. 22:15
Visa alla

Event

bloss har inte lagt till några event än.

I walk the line.

såg alldeles nyss på facebook att Vicke hade checkat EDS:en...
då kom jag på det där med meritvärdet/poängen....

jag hade HEEELT glömt bort det, alltså att poängen skulle höjas efter åttan.

senast jag kollade hade jag 170 poäng, det var nog i maj i åttan. det är inte så bra, väldigt medelmåttigt (!!!!!!).
så jag var djävligt spänd nu när jag loggade in på porten (haha, hade glömt lösenordet nästan för att det kändes som en evighet sen jag loggat in) och HOPPADES verkligen och anade att jag borde ha höjt mig... tja, till lite bättre än förut. Vicke hade 300.

och så såg jag, längst ned på sidan, mitt meritvärde:
det kan inte vara sant.

det måste ha skett ett misstag. när jag såg mina poäng så fick jag klumpar i halsen och blev djääävligt nervös.
(det kan väl inte vara sant, det som stod längst ner?)

men jag loggade ut och in och fann samma resultat båda gångerna. alltså, det var sant.

om Viktoria fick 300 poäng.... hur kunde jag då få ett sånt här "resultat"? efter en hel termins slit ( eller kanske två? jag vet inte hur dem räknar poängen, gör dem det efter båda terminerna eller enskilda terminer?), hur kunde det vara.... sant?

det som fucking stod där nere gick bara inte ihop i mitt huvud. är det mig det är fel på...eller vadå? inbillar jag mig eller är det som står som mitt meritvärde faktiskt det jag är värd.

jag visade inte betygen för nån, förutom mamma. men det var väl inte så svårt att räkna ut vad jag fick. inte för att det spelar någon SOM HELST ROLL heller, för jag lämnar det förflutna bakom mig.
men jag ville ändå inte snacka om dem heller, kände inte att jag ville diskutera hur belåten jag var på en skala 1-10 med att vara en medelmåtta/loser med alla elever som var så nöjda med sig själva.

jag kommer inte heller berätta för någon om mitt meritvärde.
det är bara läskigt att jag åstodkommit SÅ FUCKING DJÄVLA LITE på en hel termin. ffs, det där var inte bra.
och jag som verkligen TRODDE på att jag gjorde bra ifrån mig;
hade endast TVÅ steg kvar
fullföljde alla kurser med G
fick inte IG i ett enda ämne
slet på riktigt bra i början och slutet, i mitten av terminen slappade jag dock för mycket men ändå.

är det verkligen normalt, att bara skrapa ihop så få poäng på en hel termin? trodde jag hade lyckats bättre, men som alltid så blir jag inte bättre. hur hårt jag än arbetar är det inte bra nog.

ska bli skööönt att lämna grundskolan sen, OCH LÄMNA ALLT FÖRLUTET BAKOM MIG.
betygen kontrollerar faktiskt inte mitt liv. en stor del av det, men inte själva livet.

jag har åtminstone livslusten och hälsan kvar, då kan väl inget stoppa mig från att lyckas med mitt liv.
tänker inte hindras av bittra lärare och min egen lathet, och alla andra mönsterelever från att lyckas i livet för fan.



jag vet att jag är riktigt bra, på någonting. och det finns inget betyg eller meritvärde i världen som kan stämpla mig som endast GODKÄND eller ICKE GODKÄND i det. alla är MYCKET VÄL GODKÄNDA i något, även om det inte finns som ämne eller linje i skolan som man kan bevisa det i.
det finns ju inom en själv.





[ jag är inte så dålig som det verkar, jag tror ju på mig själv och mina egna kvaliteér även när alla andra bara ser hur jag fösöker kämpa och de ser skiten med. ]


ska bort nånstans imorrn. ska bli bra, tror jag.



I walk the line.


hit har jag velat åka i hela mitt liv. måste åka dit någon gång i mitt liv. ingen som är på?

jag känner att jag skriver alldeles för mycket. spammar ec för mycket. hur orkar jag egentligen.
det roligaste av allt är att jag läser alla mina inlägg, och om jag ser ett litet fel så måste jag redigera om igen och igen till dess att det blivit fint och perfekt.
(inte tills, det är talspråk. TILL skriver man, TILLS säger man.)


HAHA. fint att Ron Weasley kommer från ingenstans och ba' SHUT UP HARRY and eat your chicken.

hela dagen har jag..... vet inte. jag vet inte ens vad jag gjort. träffade pappa i fem minuter. han är väldigt ensam, han säger att han saknar mig jättemycket. och jag tror honom faktiskt. förr skulle jag inte trott honom, men jag märker ofta nu hur ensam han måste vara.
jobbigt läge. vad ska JAG göra liksom? jag bor ju inte där. och mamma som hatar honom, jag får knappt äta där längre. knas, är vad det är.
seriöst. allting hänger på mig. allt jag säger gör hela jag analyseras och det känns som att jag plockas isär i små små delar av min mamma och hennes djävla kille som ANTINGEN vill ha nån att gnälla på eller nån att oroa sig för. eller både och.
och pappa som aldrig säger nåt. eller, han vågar inte säga exakt hur han tycker och vill ha det. och han har så svårt för att ta tag i saker och bestämma. och morsan som är motsatsen. bestämmer allt, tycker mycket och säger allting högt.



och så jag som aldrig bryr mig, är i min egna värld istället och bara skrattar åt mig själv och alla.
jag visste inte ens om att det var söndag idag. torsdag, måndag, fredag, men ingen djävla aning om att det var söndag.
jag vet ibland inte vilket väder det är, vissa dagar när jag inte ens tittar ut genom fönstret. haha!

men alla dagar är ju inte knas. fast alla vill så mycket, planera och bestämma saker med mig.
i don't really give a damn. vill ba' chilla, resten av livet.

alla dagar är ju inte knas.



Every living creature on earth dies alone.

TITTA PÅ MIG TITTA PÅ MIG JAG ÄR EN ÄLSKVÄRD DELFIN ÅH LIVET ÄR SÅ PUTTI-NUTTIGT

woopidoo.


vill att sommaren ska ta slut. snart. längtar efter hösten. även fast ingenting förändras, egentligen. men jag ogillar stekhet sol och ungdomssvett. ganska omysigt.

ska börja plugga. jag har intalat det mig själv hela sommarlovet nu, men jag ska försöka. liksom wth, jag har inget att förlora ändå. bara massor att vinna.
fast det kommer inte hända, men jag vill försöka ändå. trevlig sommar.



Every living creature on earth dies alone.

det var väldigt bra väder ute. jag gick runt med jeansjackan och frös lite i blåsten, himlen var grafitgrå och det var väldigt öde och kyligt.

måste ta tag i jobbet. jag ska fan börja nian. det är bara ett år kvar. och allting handlar egentligen inte om vilka steg jag ligger på och om hur många gånger jag skiter i kp-passen.
det är en stol del av min framtid. det är inte bara ws, inte bara steg 23 i engelska, inte bara ett litet kp-pass.

det är rätt mycket mer, och jag måste ta tag i allt, redan nu. jag ska få ett mvg, två eller tre. inte bara vg och g. jag är mycket bättre än dem betygen, jag vet det. det handlar bara om ork och energi, att jag på allvar måste sluta med att skjuta upp mina uppgifter, planer, jag måste sluta med att skjuta upp mitt liv.

hoppas inte att jag fuckar upp allt igen, vadfan det är ju bara nian. sen är alla steg, föreläsningar och kurser i kunskapsskolan slut. skönt. jag borde klara det, det är ju faktiskt inte SÅ svårt.

skolan är väl vad man gör det till. jag ska inte göra allt till ett helvete igen, det är ju bara en årskurs kvar. sedan är jag FRI.

SKOJA, har ju ändå gymnasiet och högskolan kvar. men det är inte säkert, gymnasiet och högskolan är inte garanterad. det måste man JOBBA för, och hoppas att man kommer in.

äsch, jag kanske borde sluta tänka så mycket. jag tänker alldeles för mycket på framtiden. men gör jag nå't åt den? icke, haha, icke förfan pippi.

det känns bara som... att jag längtar för mycket. det är lika tomt, vilken årstid det än är. det är ju fortfarande tomt, liksom. sommaren, hösten, vintern, våren. det tar aldrig slut.
men. just nu... så är det väldigt tomt.


skulle vilja dansa nu, med någon. då tänker man inte. då är man bara. okomplicerat. frivilligt.
(och jag som inte ens trodde att jag gillade att dansa, nu vill jag inget hellre än att vara på ett dansgolv med DUNKDUNK-musik. löjligt.)

önskar att jag bara kunde ta mer plats och våga göra ett avtryck i mäns liv, istället för att vara livrädd för att verka klängig eller kärlekskrank. jag vågar inte mer en engångsträffar. sedan blir jag skrämd.
ganska rädd, rädd för att det skulle kunna bli nånting.

i don't really know what to say, vill bara åka in till stockholm city och vara. det är så fint där.
i don't know what to say anymore.


det är så svårt att beskriva känslan 'tom'. då försöker jag fokusera på känslan 'lycka'. men jag kommer inte ihåg riktigt vad som är lyckligt. så då tänker jag på allt som gör ont. det blir oftast kärlek.
och jag som inte ens tror på att kärlek existerar, håller mig fast vid det för att överleva tomheten.


äsch. tjohej.



Every living creature on earth dies alone.

jag har tänkt på det här väldigt länge, faktiskt... facebook är väldigt, tja inaktivt.
ganska dött. den största anledningen till att jag loggar in är väl mest för att jag är orolig över att någon har vänförfrågat mig och väntar på svar eller om jag har någon händelse.
sedan är det så roande att läsa när små fjortisar som jag känt sedan jag var en liten grabb tjafsar över nån bild.

alla säger att de hatar fjortisar, men jag förstår egentligen inte varför. jag älskar fjortisar.
vad vore sverige utan dem?
jag tror att vi egentligen älskar fjortisar innerst inne, men eftersom att dem är rätt så IRRITERANDE så har vi andra mogna människor så svårt att visa att vi faktiskt gillar dem.





(älskar f.ö. jämförelsen mellan ganguros och fjortisar, mmm.)

jag kan ju erkänna att jag kan bli nervös, lite osäker och ganska förvirrad av fjortisars beteende.
när de är väldigt högljudda och ropar efter en osv, och vill att man ska vända sig om och snacka/argumentera med dem. eller helt enkelt bara ge dem cigg.
det är ganska många sådana här, i mitt lilla stockholmska låtsas-åmål.
de brukar åka runt i cirklar på sina trampmopeder i flera timmar och dricka folköl och tigga cigg på en förskola som ligger i... skogen ungefär?
det är gulligt, tycker jag.

eller. I VISSA SMÅ LÄGEN, när man vill kunna gå utanför dörren utan att bli attackerad av fjortisar som tigger cigg, så är det jobbigt och väääldigt störande, men annars. annars bara gulligt.
att de orkar liksom. pluttisar.

nu ska jag gå ut, och jag tror att fjortisarna håller sig inne nu istället, eftersom att det är regnigt och skit. då gillar de inte att vara ute, det är ju så svårt att sitta på bänkar när det är alldeles blött och galet ute. naw.
eller så sitter dem väl i skogen och tjuvröker under en gran.

HAHA, det roliga är att det är skog överallt i min håla.

och mitt liv.... är inte så intressant. som en tom sida, lite. ni ska se min anteckningsbok, nu för tiden.
den är helt blank. skriver aldrig i den längre. det är så synd. fast nycklarna är borta dock, kan ju vara en anledning också. fast det är ju inte bara det. jag har tappat lusten. och om någon skulle läsa i den.


då skulle jag nog rage-a, ganska så hårt.


aqua är bra musik, förresten. när man är lite down, yall know. haha!

vill inte heller träffa folk. orkar liksom inte. ibland ligger jag bara i sängen. dricker kaffe. skriver lite
(dock inte i mina journaler). pinsamt nog så gråter jag väldigt mycket. om dagarna brukar jag tänka ELISABETH HÖGLUND och sedan svälja allt salt. om nätterna så får jag utbrotten.
det är så svårt att somna också. jag vill inte tänka för mycket, kring allt och inte tänka på vissa män, och då vet jag inte hur jag ska göra. ska jag hålla mig vaken så länge det går till dess att jag dygnar eller ta så många sömntabletter jag bara kan så att jag bara somnar så fort jag lägger mig sängen.
ingenting är vettigt direkt.
vågar inte lägga mig under täcket, inte tvätta bort sminket och inte sätta på mig pyjamas heller. inte lyssna på musik i hörlurar, och vågar knappt stänga av datorn. för då tänker jag så mycket.
men när jag till slut slappnar av, då är allting i huvudet igen. för det är alltid där.
och jag tänker på så många människor. ändå kretsar allt runt mig själv.
och det är då känslorna härjar och jag gillar inte att känna saker. åtminstone inte kärlek,
det är obehagligt.
iallafall när jag är så här ensam.


när jag väl vaknar så är det mest;
fan, inte en ny dag.

och så skyndar jag mig upp ur sängen för att jag vill inte tänka för mycket. kring allt.


ja ja.



Every living creature on earth dies alone.





min tumblr är helt knas just nu, går inte att lägga in bilder för att min dashboard vägrar samarbeta. VAD ÄR GREJEN MED DET?

här har iallafall ungarna nåt att ta till sig:

(måste påpeka att mitt icke-existerande lik rullar sig i graven av ångest när vuxna refererar barnen som kidsen. eller äsch. önskar bara att min djävla tumblr kunde börja fungera igen. inte mycket som fungerar just nu.)



Every living creature on earth dies alone.


det enda som faktiskt lyser upp sommardagarna är nog kaffet. allt annat kan ta sig, solen kan dra åt skogen och flickvänner plus pojkvänner kan ta sina förhållanden och stoppa upp dem i någon lämplig anatomisk öppning.


HAHA! nu var jag allt lustig, suck och flämt. tjohej.


äsch. förresten krånglar temat på min tumblr. det är o-bra. riktigt o-bra.


och lady gaga har rätt i alla lägen. för stunden i mitt liv så passar denna gif rätt bra. SHIT KAFFET, HAHA GLÖMDE BORT MITT KAFFE. aaargh. cp.