Every living creature on earth dies alone.

jag har tänkt på det här väldigt länge, faktiskt... facebook är väldigt, tja inaktivt.
ganska dött. den största anledningen till att jag loggar in är väl mest för att jag är orolig över att någon har vänförfrågat mig och väntar på svar eller om jag har någon händelse.
sedan är det så roande att läsa när små fjortisar som jag känt sedan jag var en liten grabb tjafsar över nån bild.

alla säger att de hatar fjortisar, men jag förstår egentligen inte varför. jag älskar fjortisar.
vad vore sverige utan dem?
jag tror att vi egentligen älskar fjortisar innerst inne, men eftersom att dem är rätt så IRRITERANDE så har vi andra mogna människor så svårt att visa att vi faktiskt gillar dem.





(älskar f.ö. jämförelsen mellan ganguros och fjortisar, mmm.)

jag kan ju erkänna att jag kan bli nervös, lite osäker och ganska förvirrad av fjortisars beteende.
när de är väldigt högljudda och ropar efter en osv, och vill att man ska vända sig om och snacka/argumentera med dem. eller helt enkelt bara ge dem cigg.
det är ganska många sådana här, i mitt lilla stockholmska låtsas-åmål.
de brukar åka runt i cirklar på sina trampmopeder i flera timmar och dricka folköl och tigga cigg på en förskola som ligger i... skogen ungefär?
det är gulligt, tycker jag.

eller. I VISSA SMÅ LÄGEN, när man vill kunna gå utanför dörren utan att bli attackerad av fjortisar som tigger cigg, så är det jobbigt och väääldigt störande, men annars. annars bara gulligt.
att de orkar liksom. pluttisar.

nu ska jag gå ut, och jag tror att fjortisarna håller sig inne nu istället, eftersom att det är regnigt och skit. då gillar de inte att vara ute, det är ju så svårt att sitta på bänkar när det är alldeles blött och galet ute. naw.
eller så sitter dem väl i skogen och tjuvröker under en gran.

HAHA, det roliga är att det är skog överallt i min håla.

och mitt liv.... är inte så intressant. som en tom sida, lite. ni ska se min anteckningsbok, nu för tiden.
den är helt blank. skriver aldrig i den längre. det är så synd. fast nycklarna är borta dock, kan ju vara en anledning också. fast det är ju inte bara det. jag har tappat lusten. och om någon skulle läsa i den.


då skulle jag nog rage-a, ganska så hårt.


aqua är bra musik, förresten. när man är lite down, yall know. haha!

vill inte heller träffa folk. orkar liksom inte. ibland ligger jag bara i sängen. dricker kaffe. skriver lite
(dock inte i mina journaler). pinsamt nog så gråter jag väldigt mycket. om dagarna brukar jag tänka ELISABETH HÖGLUND och sedan svälja allt salt. om nätterna så får jag utbrotten.
det är så svårt att somna också. jag vill inte tänka för mycket, kring allt och inte tänka på vissa män, och då vet jag inte hur jag ska göra. ska jag hålla mig vaken så länge det går till dess att jag dygnar eller ta så många sömntabletter jag bara kan så att jag bara somnar så fort jag lägger mig sängen.
ingenting är vettigt direkt.
vågar inte lägga mig under täcket, inte tvätta bort sminket och inte sätta på mig pyjamas heller. inte lyssna på musik i hörlurar, och vågar knappt stänga av datorn. för då tänker jag så mycket.
men när jag till slut slappnar av, då är allting i huvudet igen. för det är alltid där.
och jag tänker på så många människor. ändå kretsar allt runt mig själv.
och det är då känslorna härjar och jag gillar inte att känna saker. åtminstone inte kärlek,
det är obehagligt.
iallafall när jag är så här ensam.


när jag väl vaknar så är det mest;
fan, inte en ny dag.

och så skyndar jag mig upp ur sängen för att jag vill inte tänka för mycket. kring allt.


ja ja.