Nu är det i skrivande stund 46 minuter kvar tills jag slutar jobbet för dagen. Hade nog aldrig klarat denna dagen såpass bra som jag gjort om det inte vore för just jobbet. Skönt att känna att man är något annat än värdelös ibland. Men nu börjar jag stressa upp mig igen. Börjar jobba klockan 7 på andra jobbet så blir att gå upp 05, dvs 7 timmar efter jag slutat nuvarande pass. Det känns inte så jättebra. Direkt tänker min hjärna att några öl hade nog lugnat ner mig och fått mig att däcka gött. Eller en holk kanske. Lyckas somna kanske lite lines löser tröttheten. Orkar inte. Fuck det. Ska äta tills jag spyr och sedan gråtonanera mig till sömns, like the good ol' days.
Ska iaf jobba där jag för ett tag sen praktiserade. Det ska väl bli kul antar jag. Vill mest dra en fryspåse över mitt huvud och somna in, aningen mer permanent. Men börjar nu inse att mitt bloggande rör sig mot en nivå av emo som är för emo t.o.m för ec. Då är det nog illa. Så ska vara lite positiv; nästan lvlat max lvl på ArcheAge trots ingen speltid
Sitter nu och blockerar alla kranar jag har i min kontaktlista. Fick en verklighetskäftsmäll, har i princip mer än dubbelt så många nr till diverse kranar än jag har vanliga kontakter. Inte så lite patetiskt. Men ja nu ska alla bort då. Trodde det iaf skulle kännas lite bra att ta bort dem men, icke.
Kom dit i vidrigt god tid. Rätt exakt en timme innan själva mötet började. Det var väl inte helt enlagt planen men visade sig ändå vara lika bra. Mötte pappas fru där som gärna ville följa med, som "stöd" som hon så fint kallade det. Jag vet att det bara var för att se så jag faktiskt gick dit men ja, jag förstår det och tar inte illa upp. Varför skulle de lita på någon som ljugit så jävla mycket och så jävla bra? Det är en egenskap som är närmast perfektion för min del, att just kunna ljuga. Kunna övertyga.
Innan mötet lyckades vi haffa en aningen äldre man som var rutinerad. Han gav mig alla detaljer kring det hela, hur det brukade gå till och vad jag hade att förvänta mig. Det tog iaf bort en gnutta ångest. Men jag lovar att trappan upp till det där rummet är överlägset den längsta trappan jag gått upp för i hela mitt liv, även om den fysiskt bara bestod av några steg. Jag var den enda nya där, den enda nykomlingen. Fick massa kramar och massa fina ord. Var även rätt överlägset yngst där, en detalj många där gladde sig över. Att jag tagit mod att komma dit i ett såpass tidigt skede. Jo visst. Hade jag haft valet hade jag aldrig ens kommit på tanken men, värmde ändå. Gemenskapen jag såg framför mig alltså.
Var väldigt emotionellt laddat när de flesta delade med sig. Många hade ögonkontakt med just mig och fokuserade det de delade gentemot mig då det var mitt första möte. Kände mig trots allt välkommen. Var väldigt märkligt att se den typen av människor nyktra i en sådan fin miljö. Kände mig väldigt välkommen även om varje sekund där var ett rent helvete. På något sätt kändes det ändå genuint rätt. Att jag gjort rätt som gått dit.
Har alldeles för många tankar i mitt huvud. För mycket funderingar. Så mycket att ta in och processera. Imorse var jag så jävla nervös att jag spydde framför åsynen av min spegelbild i badrummet. Men jag tror hela det här kan vara något bra. Måste se det som något bra. Mitt enda mål i nuläget är att kunna möta min spegelbild utan att känna hat och avsky. Ska nog klara av det här. Måste.
Successivt rullar spårvagnen närmare. Kommer vara där alldeles för tidigt. Kliade för mycket i kroppen och huvudet för att vänta längre. Vaknade till och med i god tid innan alarmet och vägrade somna om av någon anledning. Vill verkligen inte det här men får väl försöka finna mina testiklar som tycks ha rullat iväg. Snart där. Önska mig lycka till eller något.
Så jag kom hem. Pratade med mor över en cigg om dagens äventyr. Inga problem där. I aced it. Men sedan kära vänner gick det söder. Tog min öl och kaffe. Sade några ord till mor och sedan ramlade jag baklänges ned för trappan. Helvete. Det var pinsamt.
Han plockade upp mig vid tåget och var super glad, fick en bamse kram. Sen åkte vi då till själva huset. Han var väldigt enkel med det hela vilket var väldigt skönt. Han ville inte alls ha mycket hyra så enda blir väl resekostnader för att pendla till jobbet. Tar drygt en timme så inte så farligt som jag riktigt trott. Själva visningen gick fort och ja samtalet kring detaljerna också. Sen satt vi bara och pratade i två timmar, för första gången själva. Var väldigt kul men vi är läskigt lika på många sätt, vilket egentligen nog inte alls är så konstigt. Trivdes väldigt bra i hans sällskap och fick intrycket att jag skulle få det lugnet i vardagen jag eftersträvar om jag nu flyttar dit. Så mycket att tänka på och ta in bara. Får försöka göra massa beräkningar nu ekonomiskt kring massa saker. Hatar sådant. Siffror inte alls min starka sida. Men men. Sjukt nöjd med besöket iaf så får vi se om det då blir en flytt ganska snart.
Imorgon tar jag tåget i 20 min till farfar. Gillar hur han låter mer exalterad inför det hela än vad jag gör. Hoppas det är nice rum och inte superlångt till tågstationen. Inte tänkt så mycket på det än för varit så förvånad att han plötsligt kom med erbjudandet. Men det här är bara inte en chans till bättre boendesituation utan också en chans att få lära känna min farfar. Hade en annan fin person som var min farfar för mig då min familj är lite krånglig. Men han dog för några år sedan i cancer. Så min biologiska farfar är någon jag gärna nu vill knyta band med. Vi verkar rätt lika på flera sätt. I vilket fall ska det bli sjukt spännande imorgon. Orka att jag är så nervös.
Så börjar sent imorgon. Efter jobbet skuttade denna euroforiskt glada gosse till bussen in till stan. Förfärad möttes han av systembolagets stängda och låsta portar. Varför är det lördag idag och seriöst varför ska systemet stänga klockan 15? Helt oregerligt. Så blev sjukt deppig, ännu deppigare när jag insåg varför jag blev deppig. Så kirrade nummer till smuggel och blev obeskriveligt glad när jag fick svar. Sedan slog verkligheten till mig i ansiktet och jag insåg att jag uppnått en ny nivå av patetisk. Så jag sket i det. På bussen hem nu och går inte många sekunder innan ånger korsar mina tankar. Det där na kanske är behövligt ändå, får väl köra på aa också verkar det som. Om jag bara kunde hata mig själv och verkligheten lite mindre. Men ska tycka synd om mig själv nu, spela datorspel och sakna min flickvän som åkte idag. Asgo lördag.
Speciellt när jag inte vet om jag sovit. Kanske blev någon timme iaf. Hoppas det. Men som tur är jobbar jag med en vikarie idag så får leka lite arbetsledare det är kul. Samt att jag kan röka hur mycket jag vill mhm. Men får väl halsa denna tredje kopp och försöka bli lite produktiv. Idag ska jag även försöka finna en födelsedagspresent till lilla mor. Hon fyller år imorgon. Ingen aning vad jag ska köpa. Praise Åhléns presentpaket.
