Jinekologens blogg
Kille, 31 år. Bor i Göteborg, Västra Götalands län. Är offline och var senast aktiv: 6 mars kl. 11:59

Senaste inläggen
Ditt samtal står nu som 127 i kön7 januari 2022 kl. 13:07
Två år ändå,
5 januari 2022 kl. 15:22
Ni vet inte vad svårt är.
31 december 2021 kl. 06:43
När man återfår ett stulet (spel)konto Pt2.
20 december 2021 kl. 15:08
När man återfår ett stulet (spel)konto.
19 december 2021 kl. 21:00
Ber ödmjukast om lite blogghjälp.
14 december 2021 kl. 16:35
Jag vet inte ens
4 april 2019 kl. 11:45
Har ni sett en dalabjörn?
19 mars 2019 kl. 18:40
Den värsta typen av sadister
28 februari 2019 kl. 17:46
Blir alltid förundrad
23 februari 2019 kl. 16:43
Visa alla
Första NA mötet är då över. Tw osv.
Kom dit i vidrigt god tid. Rätt exakt en timme innan själva mötet började. Det var väl inte helt enlagt planen men visade sig ändå vara lika bra. Mötte pappas fru där som gärna ville följa med, som "stöd" som hon så fint kallade det. Jag vet att det bara var för att se så jag faktiskt gick dit men ja, jag förstår det och tar inte illa upp. Varför skulle de lita på någon som ljugit så jävla mycket och så jävla bra? Det är en egenskap som är närmast perfektion för min del, att just kunna ljuga. Kunna övertyga.
Innan mötet lyckades vi haffa en aningen äldre man som var rutinerad. Han gav mig alla detaljer kring det hela, hur det brukade gå till och vad jag hade att förvänta mig. Det tog iaf bort en gnutta ångest. Men jag lovar att trappan upp till det där rummet är överlägset den längsta trappan jag gått upp för i hela mitt liv, även om den fysiskt bara bestod av några steg. Jag var den enda nya där, den enda nykomlingen. Fick massa kramar och massa fina ord. Var även rätt överlägset yngst där, en detalj många där gladde sig över. Att jag tagit mod att komma dit i ett såpass tidigt skede. Jo visst. Hade jag haft valet hade jag aldrig ens kommit på tanken men, värmde ändå. Gemenskapen jag såg framför mig alltså.
Var väldigt emotionellt laddat när de flesta delade med sig. Många hade ögonkontakt med just mig och fokuserade det de delade gentemot mig då det var mitt första möte. Kände mig trots allt välkommen. Var väldigt märkligt att se den typen av människor nyktra i en sådan fin miljö. Kände mig väldigt välkommen även om varje sekund där var ett rent helvete. På något sätt kändes det ändå genuint rätt. Att jag gjort rätt som gått dit.
Har alldeles för många tankar i mitt huvud. För mycket funderingar. Så mycket att ta in och processera. Imorse var jag så jävla nervös att jag spydde framför åsynen av min spegelbild i badrummet. Men jag tror hela det här kan vara något bra. Måste se det som något bra. Mitt enda mål i nuläget är att kunna möta min spegelbild utan att känna hat och avsky. Ska nog klara av det här. Måste.