Riktigt namn:
Elliot Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Te
Musikstil:
Metal
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-08-20
Hämtade ut min nya själsfrände på GameStop idag och har suttit och spelat en hel del.
Det här med att välja startpokémon är alltid lika spännande...Alltid lite kluven, överväger för och nackdelar men slutar ändå alltid upp med grästypen. Jag är svag för gräspokémon~ Så Grookey it is!
" alt="" class="right_img block_img">
Det jag inte gillar riktigt med detta spel, och även tidigare, är hur de förenklar allt hela tiden??
* När du möter andra Pokémon står det vilka moves som är effektiva och inte...like, låt en tänka själv? Det jag alltid tyckt varit lite charmen, att få lära sej vad som är effektivt mot vad men det behövs inte längre för spelet säger det åt en.
* Eller som när jag kom till första stället man kunde handla på (vilket inte var ett Pokémart utan inne på en tågstation??) så tänkte jag att "blir åtminstone någon potion och antidote för man startar ju inte med så mycket pengar". Man brukar ha ungefär 5000 i början? Hade 31 000?!? Whut?
* Hade ett fishing road från början också?
Det är liksom något man brukar få längst vägen.
Vad hände med att få bygga upp och fixa saker själv?
Vad hände med att få kämpa lite och faktiskt få utforska och lära sej?
Säkert bra för yngre nya spelare som inte är insatta i Pokémon men för en annan som spelat det i x antal år, och dessutom är uppvuxen med det, blir det ganska tråkigt. Jag älskar Pokémon men det är tamefan på väg utför, och har varit ett tag....
När jag var 16 år och började töja och var helt "ska bara upp i 8 mm, absolut max 10"
*Töjer upp till 10*
*Töjer upp till 12 ganska omgående*
Hade 12 mm i typ 4 år förvisso men...*töjer upp till 14*
Och nu sitter jag här med 16 mm. Vilket är min tanke ska vara stopp men kan ändå inte låta bli att tänka om en ska upp till 18 trots allt?
" alt="" class="right_img block_img">
Stannar nog här ett tag i alla fall för har köpt ett gäng tunnlar som är 16 mm just för att tanken är att det ska vara stopp här. Dumt att slösa bort dem liksom..Får se hur jag känner om nått år!
På tal om tunnlar - har ett gäng tunnlar men även pluggar som är 12 mm om någon är intresserad??
Blandade färger, former, material och även olika tryck på pluggarna~
Vet inte vad jag ska göra med dem riktigt.
* Första seminariet för denna delkurs. På engelska. Akademisk engelska.
Trodde jag skulle avlida på plats. Och läraren var så läskig?!? Höll på att få en i panikattack mitt i allting så vad gör man inte om naglar en själv intensivt i armen för att försöka överleva. Har fortfarande ett märke efter det.
Det här med att hantera situationer....
* Det första jag gör när jag kommer hem: lägger mej på köksgolvet och ringer mamma <3
* En kompis till mej blev dumpad igår så bjöd hem henne till mej och lagade crêpes till oss
* Varit och tittat på lägenheten jag med största säkerhet kommer att hyra i andra hand - inflytt januari/februari. Så pepp~
* Gick med min dumpade kompis och köpte kopiösa mängder glass - vidare hem till en annan kompis där fler kompisar var och hade en glasskväll med massa prat och skratt. Väl behövligt för oss alla
Jag är så otroligt utpumpad på energi nu att jag inte kommer orka vara social på en vecka.
Så Netlix and chill i min ensamhet it is.
Tänkt sen ett tag tillbaka på att köpa en ny keyboard då min är så gammal och sliten och...plastig. Väldigt basic, billig keyboard liksom. Känner att det är dags att uppgradera den!
Vet redan vilken keyboard jag vill köpa (har sparat undan pengar specifikt för den) men frågan är: vit eller svart??
" alt="" class="right_img block_img">
Båda är väldigt fina så har svårt att bestämma mej~
Tänker jag inredningsmässigt passar båda - bara för att underlätta valet ytterligare liksom :)))
Efter sjukaste dippen och det faktum att jag gråtit ur mej 90% av all vätska i kroppen mår jag bättre igen efter lite prat med min favoritmänniska och lite Youtube tittande. Denna video made my day. Thomas Sekelius är livets gåva till hbtq+ världen. Helt jävla fantastisk.
Vill också få göra par listan!
Nu har ju jag dock ingen partner...men tänker att jag lånar TheOccultist. Vi står varann så sjukt nära och beter oss lite som om vi vore ett par så, haha.
Vad heter ni? Elliot (aka CharmigPotis) och Alexander (aka TheOccultist). Ehm, så kanske Elliander eller Aleott?? CharmigOccultist?
Hur träffades ni? Här på EC faktiskt, för några år sen
Är ni förlovade? In heart
Bor ni ihop? Tyvärr inte
Har ni barn? Nooo, men det skulle bli de bästa!
Har båda körkort? I så fall, vem kör bäst? Nope men han kör helt klart bäst för jag blir bara arg :))
Kommer du ihåg er första kyss? Självfallet: i en park i Helsingborg
Vem är äldst? Alexander (med några pyttiga månader bara)
Vem fyller först på året? Alexander
Vem är längst? Jag :))
Vem sjunger bäst? HAN!
Håller ni i handen på stan? Det gör vi ibland faktiskt
Kände ni varann innan ni blev tillsammans? *insert creepy smiley face*
Vad har ni gemensamt? Ehm...allt? Mer eller mindre i alla fall
Blev du kär i första ögonkastet? He had me at hello
Har ni någon speciell låt? Nej...Alexander, vi måste skaffa en låt!!
Har ni stora framtidsplaner? De största
Har ni gråtit i varandras armar? Jaa
Har ni varit utomlands tillsammans? Nej, men Helsingborg ligger riktigt nära Danmark...så nästan
Vilket är ert bästa minne? Men oj, hur ska man bara välja ett? Men en favorit är när jag höll om honom en morgon och kände hur hela han slappande av. Det var fint
Vem lagar bäst mat? Definitivt han, no doubt. Snälla laga mat till mej resten av våra liv
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Tittar på något läskigt, eller på något skoj på Youtube oftast medan vi turas om att killa varann på armarna och i håret
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Ne, men evighetskramar
Blir du lätt svartsjuk? Ja, fan ta honom om han skaffar en närmre vän än mej :o hihi
Ringer eller SMS:ar ni mest? Då ingen av oss gillar att prata i telefon så skriver vi. Dagligen
Vilken är hans/hennes finaste kroppsdel? Men oj, nu blev det sådär svårt igen...Hans händer är ofantligt mysiga dock och han ju faktiskt de finaste ögonen
Att gå från gårdagens morbida humör där jag mest ville slakta alla och fly undan livet till dagens löjliga lycka över...ingenting? Jag bara har en otroligt bra dag där det spritter i hela kroppen?! Medicinen som börjat verka eller jag som håller på att gå in i en psykos...?
Oavsett så tänker jag embracea denna glädje och energi på att kliniskt städa badrummet. Det var ett tag sen~
Senare ikväll blir det tacos och vinkväll med några vänner.
Eller aa, vinkväll för deras del. Jag ska mysa med alkoholfri glögg, i och med min medicin. Kanske slinker in en pepparkaka också bara för att jag kan.
Utöver det faktum att detta är en mindre dag pga diverse faktorer så blev jag precis ännu mer nedstämd i och med sista avsnittet av Atypical. Väldigt fint och bra sista avsnitt, och känslosamt...Mest ledsen över att serien är slut nu dock. Kan vi snälla få fler säsonger? Helt klart en favoritserie.
What to do resten av dagen?
Gräva ner mej i en ny serie troligtvis.
Ska följa med min rumskompis senare på visning också. Det ska bli spännande, aldrig varit på visning.
Hoppas han får stället, jag ska ändå så flytta ut i januari/februari så. Han må vara en otroligt fin vän och jag älskar honom, men vi kommer ganska så snart att slå ihjäl varann om vi bor ihop länge till...Gud vad vi inte gått ihop senaste tiden.
Dagens beslut: att skänka min sockergömma till min familj.
Av 2 anledningar: det är inte veganskt och jag vill äta just veganskt och jag måste bli av med mitt sockerberoende.
Angående sockerberoende - it's a thing. Lika mycket som att vara beroende av nikotin eller medicin etc.
Har varit det sen tonåren, och det har inte varit vackert.
-Haft perioder där jag hetsätit sockerrika produkter.
-Har tryckt i mej så mycket godis tills jag mått illa men ändå fortsatt äta för att jag inte kan sluta.
-Har gråtit floder när det inte funnits socker hemma att få sluka.
Detta krockade ganska fint med ätstörningen jag utvecklade när jag var 16. Det ledde till att när jag inte ätit på ett tag hetsåt 3000 kalorier i ett svep i form av godis, kakor, glass...Vilket i sin tur resulterande i grov ångest, självskada och ännu mer självhat och ännu längre perioder där jag inte åt något. Hemskt cirkel. (Bör tillägga att jag inte är ätstörd längre)
Men för ungefär 1,5 år sen bestämde jag mej för att det fick vara nog.
Bland annat så förbjöd jag mej själv att äta godis och sånt i veckorna. Bara äta det på helgerna, som ett litet barn.
Håller på att läsa boken Sockerbomben som tar upp vad som sker både fysiskt och psykiskt av massa socker samt hur man tar sej ur beroendet. Den är ofantligt intressant och har hjälpt mej massor.
Klart jag har mina bakslag...men vafan, det är en process.
Har ändå kommit sjukt långt!
Och nej, det syns inte på mej för ja, jag är en smal person.
Men mina organ är nog inte så fina...
" alt="" class="right_img block_img">
Jag känner mej lättad.
Tänkt göra mej av med det ett tag men det har tagit emot. Lite som att slänga ciggpaketet liksom.
Men ångrar det inte för en sekund!
Precis hemkommen från en väldigt trevlig spontanmiddag med en kille jag matchade med på Tinder för ett tag sen. Vi bor uppenbarligen väldigt nära varann. Alltså gångavståndsnära varann. Och helt sjukt vad lika vi är ändå? Flera olika punkter vi fungerar exakt likadant på. Nästan lite obehagligt. Var jag precis på dejt med mej själv??
Fast, vill inte kalla det dejt precis.
Jag kan absolut se mej själv i ett förhållande med honom, inte för den delen.
Utan för att jag inte söker nya människor att eventuellt inleda ett förhållande med. Har dessutom skrivit i min Tinderprofil att jag inte söker något förhållande (utan likasinnade vänner) så han vet ju om det liksom. Och från hans sida kändes det också som att han bara ville få lära känna fler människor och skaffa mer vänner.
Oavsett så var han extremt snäll och rolig och vi kommer att ses fler gånger.
Kanske att jag precis lyckades skaffa mej en till vän~