busbarns blogg

Jag är så jävla arg och ledsen känner mig bedragen och tvivlar på mig själv
Jag förstår inte hur man kan vara så jävla egocentrisk och respektlös mot någon som man påstod sig älska
Som man påstår att man älskar
Hur länge ville du inte längre utan att säga någonting
Hur jävla länge drömde du om att jag skulle försvinna ur ditt liv för att jag inte längre var tillräcklig
Dra åt helvete
Varför kunde du inte bara låta oss få sluta som någonting fint
Varför skulle du behöva göra det fult och ångestfyllt för mig

Idag mår jag ändå ganska bra och jag njuter av det i fulla drag. Bortsett från ångesten som smyger sig på över att jag inte vet hur länge det kommer att vara och att jag vet att det inte är på riktigt egentligen.
Jag tänker ingenting. Känner mig inte så väldigt ensam trots att jag är lika ensam idag som igår.
Längtar efter att få färga håret om två veckor.
Har tittat på Remember the Titans som jag måste lite skamset erkänna är en av mina favoritfilmer för den gör mig så jävla peppad.
Har tränat, orkade inte lika mycket som igår, men jag tänkte att det gör ingenting för det viktigaste är att jag tog mig tiden och jag ser fram emot att få forma min kropp. Inte att bli smal men att innan jul få lite fastare armar, lite fastare ben, rumpa och mer ryggmuskler, och att kanske innan sommaren fått lite smalare höfter och midja igen. Jag ska inte väga mig, jag ska inte mäta, men jag har ett par shorts som jag vill ska sitta snyggare, jag tänker använda dem som måttstock. Sen kanske det kan stabilisera mitt mående också.
Det är ingen som har lust att spontanboka en resa och åka med mig till Prag? Reser typ med vem som helst, tänkte bo på vandrarhem, fota, äta gott och bara ha det trevligt typ en fredag till måndag. Jag har ingen att resa med och vill så fantastiskt gärna åka.
Annars hörde Filip av sig på första gången sedan i December. Kan inte förstå att det var så länge sedan vi hördes sist. Nu bor han tydligen i Kanada för att studerar en termin där.
Jag har blivit helt tokig i kanelté igen och har med mig mjölk till skolan i glasflaska med guldig skruvkork i metall.
Är på sluttampen på femte säsongen Supernatural. Det går kämpigt ska jag erkänna. Jag får ryck då jag kan ligga en hel dag och bara titta på Supernatural men tiden där emellan går det segt.
Nu önskar jag bara att jag ska finna orken till att städa på mitt rum så jag kan få göra om lite. Bosätta mig igen.
Suck och, suck.
Vad gör ni kära läsare? Hur ser era liv ut? Vad är bra och vad är mindre bra? Berätta kära ni.

Så jag genomgår för närvarande en livskris, gråter, skriker och är ledsen
Mår dåligt, skär mig, river mig i ansiktet så jag nästan får sår och känner mig tömd på livskraft
Tränar regelbundet börjar leta efter en väg ur mörkret så fort jag har någon ork över och äter turkiskt godis efter att jag tränat, för de innehåller en massa nötter, frön, honung och är jättegoda

Det gör så förbannat ont i mig när ni umgås därför jag är absolut livrädd att det ska bli ni
För någonstans har jag inte gett upp hoppet om att det fortfarande ska bli oss, igen
Jag känner avundsjuka därför jag är rädd att hon ger dig det som jag aldrig kunde ge dig, det som gjorde att det inte längre är ett du och ett jag som tillsammans blev vi
Jag hatar känslor därför de bara förstör och trasar
Varför ska det göra så jävla ont hela tiden
När hon tar kort på dig och jag ser hur du ler med hela ansiktet, hur liksom hela din kropp sprudlar av glädje gör det så jävla ont och jag vill mest av allt gråta, skrika
För jag är ensam igen och vet inte vad jag ska ta mig till
Jag vill höra av dig dagligen och samtidigt inte prata med dig alls för jag förstår att så länge jag hör av dig kommer jag inte kunna släppa taget om dig, släppa taget om oss
Ditt skägg, dina vackra ögon, mjuka läppar och fantastiska kropp, din doft, din röst och din förbannade fula bokhylla
Och så vet jag att du inte kan säga någonting för att göra det bra igen för jag förstår att du inte vill, att du inte orkar eller kan
För vem skulle vilja vara med mig
För trasig för att laga
För stor för att rymmas
För ledsen för att vara i någons hjärta utan att dränka dem
Jag önskar med hela mitt hjärta att jag kunde blåsa på dig, med såpbubblor och kärlek och bara ta bort allt som är ont, allting som jag har gjort och allt som jag inte gjort
Laga oss igen
Laga mig
Laga dig
Men det går inte, jag kan inte
För jag är liksom bara jag
Och jag har ingen att resa till Prag med och jag har inget hemma
Ingenstans där jag känner mig trygg och ingen famn att vila i
Jag känner mig så jävla rädd, bortkommen och ensam och det rasar runt mig
Känner mig som en tröja som blivit tvättad för många gånger
Genomskinlig och sliten
Tom och fylld på samma gång
Jag kan inte skilja vad som är depression och en trasigt hjärta
Kanske är det samma sak
Kanske var jag inte menad att överleva
Kanske kanske kanske
Det finns så jävla mycket mer jag vill säga och så många känslor jag inte vågar känna som inte har med dig att göra, men som blir ett enda virrvarr och så blir det bara en orkan inuti
För jag varken kan eller orkar bena
Jag är som ett garnnystan med för många ändar som bara trasslar ihop sig
Man skulle behöva ta en sax och klippa bort allting och börja om från början
Jag vet inte hur jag ska avsluta detta för jag vet inte riktigt hur jag ska börja heller det känns bara dumt att ha skrivit
Fult och äckligt
Så jag struntar i ett avslut och lämnar det helt enkelt öppet

Vi diskuterar röstningen som ska bli på söndag, som är, svår och som ingen vet vad de ska rösta på.
Vår lärare säger att alla borde få sjukvård varpå vi frågar varifrån pengarna ska dras.
"Ingenstans, eller jo, Sverigedemokraternas partistöd."
Alltså, hahahahahahhahahahahahah <3

jag vet inte
jag har kräkmycket ångest
jag vet inte om det känns som att jag ska dö eller att jag vill dö
ut ut ut ur mitt huvud och bort från min kropp men jag känner mig bara så jävla slut som att jag inte orkar mer

jag vet inte, jag har skrivit en massa de senaste dagarna
jag pendlar mellan att må helt okej och den här, hopplösheten
jag vet inte, jag kan inte dö nu när jag bara har ett år kvar i skolan för det kanske blir bättre efter att skolan slutar om jag kan flytta
för jag vill inte fortsätta om livet inte har mer mening än såhär
framförallt när jag varken kan eller orkar fylla det med mening
sex har ingen mening längre, inte ens att skära sig fyller någon vidare funktion
det känns som att ingenting fyller någon funktion
jag vill inte kliva upp ur sängen imorgon för jag är så fylld med tomrum att jag inte orkar någonting

Jag sitter för närvarande på Nordanå som är typ, Skellefteås kulturcentrum. Har tittat på en otroligt bra fotoutställning och dricker nu te i deras café. Har fikat med Bente från min klass, en väldigt vacker kort norska med långt eldhår. Vi har pratat om hur vi båda är gamla tanter som båda gärna spenderar hela dagar med att bara dricka te och kaffe och prata, har åldersdepressioner och trasiga kroppar, åldersnojar och klär bara handlar kläder i tantbutiker med dova mörka murrfärger. Dessutom så fungerar vi, väldigt olika men ändå lika vilket gör att vi arbetar bra tillsammans i grupparbeten där båda tar ansvar och strukturerar upp arbeten bra och inte låter den andra person hänga utan delar upp enkelt och snyggt mellan oss.
Jag tror för övrigt aldrig att jag nämnt hur glad jag är över att ha börjat om skolan. Tillbaka med fantastiska lärare och intressanta och roliga ämnen. Jag älskar att lära. Jag älskar kunskap. Jag älskar människor som brinner för det som de sysslar med.
Jag mår helt okej idag och det är otroligt skönt. Jag trycker undan det som gör ont och det är dumt jag vet, men just nu så känns det ändå bättre för jag blir gråtmild bara av att tänka på det.
Kände mig fantastiskt vuxen igår då jag handlade från ebay för första gången själv, med mitt eget kort. Älskar, älskar ebay. Kan inte vänta nog mycket på att få hem grejerna. Ett par stayups för 10 kronor med fri frakt, ett par jadegröna pluggar i sten för lite drygt trettio kronor, fri frakt där med. Grät typ blod. Jag beställde även ett par metalltunnlar och ett par vanliga akrylpluggar med Jesus på. Så otroligt underbart det kändes att spendera pengar, det är nog första gången jag spenderat pengar och njutit av det.
Idag köpte jag ett nytt läppstift, och en foundation utan att få ångest. Jag ska köpa två sminkborstar och ett vinrött nagellack också innan jag åker hem och det känns också bra.
Jag ser framemot att köpa lite kläder också. Kanske ska beställa dem från ebay också. Lite basplagg i annat än svart och vitt, någon vinröd t-shirt, kanske en mörkgrön, senapsgul, och några andra mjuka färger. Jag får se helt enkelt.
Nu behöver jag bara börja springa också så kanske, kanske jag kan få se en positiv utveckling hos mig. Vem vet. Jag vågar inte hoppas.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till allting går åt helvete igen
Det går inte att vara hemma jag kan inte bo här jag kan inte vara här
Jag får panik känner mig kvävd
Vill dö
Jag vet inte hur jag ska säga det till mamma hur ska jag säga att visst jag älskar dig men när jag bor hemma vill jag döda dig och framförallt vill jag döda dig
Jag gråter därför jag vill dö jag vill gå ut i ladan och hänga mig men vet att om jag bara tar mig härifrån kan jag komma undan det
Jag tar mig inte här ifrån
Ebbe helvete jag vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska ta mig till
Om jag bara hade kunnat rädda oss så hade det kanske kunnat gå vägen och jag hade inte behövt vara här igen
Jag orkar inte det här jag vet inte vad jag ska ta mig till
Snälla hjälp mig någon

Jag tänker så otroligt mycket just nu. Mycket saker som inte är negativa men som jag behöver tänka. Saker jag lär mig om mig själv just nu som kanske kan leda mig någonstans dit jag blir frisk.
Jag har ett mail i bakhuvudet som ska skrivas till vackraste Sattyg med en otroliga massa saker som måste bli sagda och som måste få komma fram. Jag ska ut till stugan i helgen, och kanske tar mig tiden att skriva då, för det tar sådan tid. Tid jag känner att jag inte har riktigt när jag är hemma eller på skolan.
Saker som gör ont i mig men som ändå finns där. Saker jag behöver förstå.
Jag behöver förstå för att hantera och fungera.