Så en av mina närmre vänner fyllde år igår. Hade tänkt gå dit, ta någon kaffe och gratulera honom. Men så blev det inte riktigt. Alkoholfri öl är rätt äckligt och löjligt dyrt. Blev även leggad. På alkoholfri öl? Va? Ytterst konfunderade. Men lyckades inte hålla det så bra. Tog inte allt för lång tid innan det var rediga mängder alkoholhaltig dryck. Längesedan jag var så full. Hade väl kul antar jag. Men är rätt så förbannad på mig självl. På tisdag hade jag haft 3 nyktra veckor men nu börjar vi räkna om igeni. Trots att jag somnade vid 7 tiden imorse så gick jag upp halv 10 för att hinna till NA möte innan jobbet. Erkände där mitt återfall och ja det sög. Men skitsamma, stilar väl mig förr eller senare. Ända bra med igår som var bra var att jag för första gången på länge upplevde någon positiv känsla. Sen att jag måste vara onykter för att just kunna uppleva känslor är väl tråkigt. Men på något sätt en skön insikt. Nu ska jag jobba. Tagga.
Få sova lite. Som typ 3 timmar och varit så jävla död på jobbet. Mest kedjerökt och druckigt kaffe. Tackar gud att alla patienter är så trötta idag och vill ha sov morgon. Tagga denna gudomliga powernap. Idag är trots allt en bra dag. Ska fira en hombre på restaurang sedan. Första gången sedan nykterheten som jag går ut. Ska bli läskigt önska mig lycka till.
Så nu när jag inte skrivit på ett par dagar har jag gått upp i läsare och upp i placering på B-toppen. Är det alltså så jag ska göra? Bara sluta gnälla och kirra profit. Märkligt.
Kommer inte ihåg sist. Visst saker skrämmer mig ibland men kan inte komma ihåg senast jag upplevde ren rädsla. Ska nu ner till min fina flicka i Skåne i fem dagar, vilket självklart känns underbart då vi inte setts på ett tag. Men jag ska vara ledig i dessa fem dagar. Jag är rakt av livrädd för det. För hittills har jag kunnat hantera nykterheten genom att jobba i princip varje dag hela tiden. Nu skall jag alltså vara nykter och ledig. Ingen aning om hur jag kommer kunna klara av det. Kollat på NA's hemsida och de har många möten i Malmö så ska gå så ofta jag kan men det känns inte som det ändrar roten till det jag är rädd för. Vet inte hur jag skall kunna fungera bra. Vara bra. Så bra jag vill vara för och emot henne. Hon förtjänar verkligen det bästa men kan inte se hur jag skall kunna leva upp till det nu bara. Hon vet om allt och är stöttande och förstår säkert men är mer orolig hur jag skall kunna klara av mig själv. Hur jag blir och hur jag är när det blir såhär.
Så jävla löjligt egentligen. Har nästan varit nykter 2 veckor gentemot att ha knarkat i över 9 år. Har inte gått en sekund i princip utan tanken om alla "underbara" substanser passerat tanken. Så jävla lockande och ännu mer äcklande. Har iaf kommit till insikten hur jävla beroende av allt jag är. För tre veckor sedan hade jag tillexempel aldrig kallat weed en drog. Det är en jävligt drog helt ärligt och tycker inte längre att det är individuellt huruvida den är farlig eller inte. Kan inte komma på ett exempel av någon jag känner som röker som det givit mer bra än dåligt. Inte en enda och jag känner hur jävla många som helst. Trodde inte heller innan att weed var beroende framkallande och det är det inte, fysiskt. Men det skapar ett atmosfäriskt psykiskt beroende. Den som inte inser det tycker jag synd om. Menar inte att prata ner på dem som röker, deras val. Jag är då Fan inte bättre själv för att jag varit nykter några dagar. Men värsta drogen måste enligt mig vara alkohol. Den jäveln alltså fyfan vad jag är sugen på öl. Dör. Inte en öl. Gärna några flak.
Men får vara bra med allt det där. Måste klara det här. Kommer inte få se min älskade lillasyster växa upp annars. Hon är mer värd än mina problem och mitt beroende. Men börjat inse att jag inte kommer kunna träffa några vänner som brukar dylikt regelbundet. Iaf inte på väldigt lång tid. Skulle aldrig be någon sluta eller försöka argumentera ner någon. De är deras liv, val och ingen kan sluta utan att själv vilja det.
Nu ska jag försöka slutq hyperventilera. Hjälpte att skriva lite. Varsågoda för min värdelösa textvägg.
Så fick tillsut mitt nya schema för januari-augusti utav jobbet. Det var 18 pass vilket är ca 52% och ungefär lika mycket som jag har nu. Jobbar ett pass på en helg, annars är alla helger lediga. Kul. Det betyder att jag kommer snitta några tusen mindre efter skatt varje månad. Det betyder också att jag troligtvis måste säga nej till 8 utav passa aka hälften då de lär krocka med skolan. Så ska jag jobba 25% nu då? Nah skulle inte tro det. Så min boss fick ett passivt aggressivt mail där jag väldigt fint uttryckte mitt missnöje. Jag har slavat här för pisslön i över 2.5 år. Jag tar alla pass jag kan när det krisar och ställer alltid upp, tar fler ansvarsområden ingen annan vill ha och så vidare. Är det här då alltså tacken. Hon får någon vecka att lösa detta annars skitar jag i det här. Hur mycket jag än gillar mitt jobb, mina kollegor och mina patienter. Det finns gränser. Har ändå många andra ställen som verkligen vill ha dit mig och betalar bättre. Blir bara så lack för känner mig sjukt dålig behandlad av min chef, som dessutom alltid ska påpeka hur glad hon är över att jag jobbar här och så vidare. Nä. Tack bossen. Verkligen det jag behövde med all annan skit jag har nu.
Äntligen rast. Så jävla förstörd. Ska sova sönder nu. "Bara" 7 timmar kvar nu. Jippie. Haft bra men intensiv dag än så länge. Idag är nobel dagen så lagade lyxmiddag till patienterna. Det blev Skagencanapé, ugnsbakad fläskfilé med svampsås och potatisklyftor samt massa små plock. De blev sjukt nöjda och lovordade mig massor. Gick ut och tog en cigg med en boende efter och helt plötsligt häver hen ur sig "cigg är gott men hade gärna rökt något grönare". Blev helt paff. Va? Men var pedagogisk och duktigt så sade att det är inte bra och är ju faktiskt en drog. Fick svaret "jadå, och min kuk är 3 meter" följt av en skrattattack. Se där ja. Vissa har haft det kul i sina dagar verkar det som. Sjukt mysig patient för övrigt.
Nu ska jag äntligen sova. Har ont i hela kroppen och mitt huvud känns ungefär som en torktumlare. Godnatt.
Har blivit för vanliga. Jag stör mig något abnormt på dem. Hur kan de ens vara en debatt? Hur kan folk som inte känner den de argumenterar mot tro sig kunna definera personens kön bättre? Är mållös. Konfunderad. Mörkrädd. Svarta moln av inkompetens och renodlad idioti täcker min lilla ideal sfär. Kan inte alla bara sluta göra bort sig och inse att genus är en personlig och individuell tolkning, som alla har rätt till. Tycker lilla jag då. Sen huruvida folk finner att jag har rätt eller inte är väl upp till dem, för vi alla ser allt olika. Jag blir så trött.
Fan vad fult jag målar. Men studietips, måla och skriv. Nu lärde ni er precis hur en nervcell ser ut samt vilka lober storhjärnan har, vart de sitter och vad de gör. Varsågoda.
Så min klasskompis var sjukt snäll och ringde och väckte mig. Nu ska jag ha prov på andningsorganen och våra nervsystem. Utan sömn. Skitsamma jag kommer krossa provet, är så löjligt påläst märkte jag nu på morgonen men förstår inte riktigt hur bara. Men de känns bra typ. Vad som känns mindre bra är att jag har blivit sjukt förkyld. Min frukost var 3 koppar mango thé. Så jävla gott mhm. Snart på skolan nu då. Att jag ska jobba idag också känns tämligen förargeligt.
