Är rädd. Tw osv.

Kommer inte ihåg sist. Visst saker skrämmer mig ibland men kan inte komma ihåg senast jag upplevde ren rädsla. Ska nu ner till min fina flicka i Skåne i fem dagar, vilket självklart känns underbart då vi inte setts på ett tag. Men jag ska vara ledig i dessa fem dagar. Jag är rakt av livrädd för det. För hittills har jag kunnat hantera nykterheten genom att jobba i princip varje dag hela tiden. Nu skall jag alltså vara nykter och ledig. Ingen aning om hur jag kommer kunna klara av det. Kollat på NA's hemsida och de har många möten i Malmö så ska gå så ofta jag kan men det känns inte som det ändrar roten till det jag är rädd för. Vet inte hur jag skall kunna fungera bra. Vara bra. Så bra jag vill vara för och emot henne. Hon förtjänar verkligen det bästa men kan inte se hur jag skall kunna leva upp till det nu bara. Hon vet om allt och är stöttande och förstår säkert men är mer orolig hur jag skall kunna klara av mig själv. Hur jag blir och hur jag är när det blir såhär.

Så jävla löjligt egentligen. Har nästan varit nykter 2 veckor gentemot att ha knarkat i över 9 år. Har inte gått en sekund i princip utan tanken om alla "underbara" substanser passerat tanken. Så jävla lockande och ännu mer äcklande. Har iaf kommit till insikten hur jävla beroende av allt jag är. För tre veckor sedan hade jag tillexempel aldrig kallat weed en drog. Det är en jävligt drog helt ärligt och tycker inte längre att det är individuellt huruvida den är farlig eller inte. Kan inte komma på ett exempel av någon jag känner som röker som det givit mer bra än dåligt. Inte en enda och jag känner hur jävla många som helst. Trodde inte heller innan att weed var beroende framkallande och det är det inte, fysiskt. Men det skapar ett atmosfäriskt psykiskt beroende. Den som inte inser det tycker jag synd om. Menar inte att prata ner på dem som röker, deras val. Jag är då Fan inte bättre själv för att jag varit nykter några dagar. Men värsta drogen måste enligt mig vara alkohol. Den jäveln alltså fyfan vad jag är sugen på öl. Dör. Inte en öl. Gärna några flak.

Men får vara bra med allt det där. Måste klara det här. Kommer inte få se min älskade lillasyster växa upp annars. Hon är mer värd än mina problem och mitt beroende. Men börjat inse att jag inte kommer kunna träffa några vänner som brukar dylikt regelbundet. Iaf inte på väldigt lång tid. Skulle aldrig be någon sluta eller försöka argumentera ner någon. De är deras liv, val och ingen kan sluta utan att själv vilja det.

Nu ska jag försöka slutq hyperventilera. Hjälpte att skriva lite. Varsågoda för min värdelösa textvägg.