Fractures blogg

Känner mig faktiskt ganska stolt. Har hunnit med så mycket idag!

Tränat piano

Sjungit

PLUGGAT (innefattar bokrecention, stödord inför redovisningen imorgon, matte och naturkunskap)

och nu... ja.. mer plugg!

Har förresten underskattat gifar. Skitkul ju! :D

Peace :*

Fick världens längtan efter sommaren idag.
Solen sken, det var rätt varmt och det står inte på innan all snö och is är borta!

Fick också suget av att dra iväg på en roadtrip, bara dra ihop ett gäng härliga människor och upptäcka Sverige! Bara leva livet, lära känna nya människor, lyssna på musik, bada mitt i natten, vara lite "wild 'n crazy"
Det finns så sjukt mycket jag är sugen på just nu. Bland annat det jag nämnde ovan, en roadtrip, sen kikade jag en snabbis på Gordon Ramseys "the F-word" idag också, och då blev jag sugen på att dra iväg till england, typ en weekend, med någon trevlig pojke kanske.. Äta god mat, kolla på någon musikal eller gå på museum eller vad som helst!
Är också rätt sugen på att verkligen leva livet i sommar. Längtar till P&L, åh, trippa omkring på festivalområdet med en massa härliga människor, röja till Skrillex, skriksjunga Kent.. SOMMAR KOM HIT! NU! <3

Fick förresten en bukett med tulpaner idag, då det är min namnsdag.. hihi, snäll låtsaspappa man har! :D



P.S jag borde färga om håret... D.S

Bara för att jag har haft en väldigt bra dag idag.

Bara för att jag faktiskt börjar bli en positiv människa.

Bara för att jag har världens bästa vänner.

Bara för att jag älskar att det är vår.

Bara för att jag faktiskt tror att mitt liv börjar bli så mycket bättre.

Bara för att en av de bästa sakerna med dig är att du får mig glömma allt ont<3

Helt sjukt god godis. Jag svimmar, dör, min mun får en orgasm den sent kommer glömma.
Shit asså.

Okey.. inatt sov jag hos min bästis Albin. Och då drömde jag:

ATT JAG VA EN SUPERSNYGGOCHCOOL SUPERSPION!
Det va såhär, att jag va med i en spionliga, på ca 13 pers. Vi var dom bästa spionerna som gick att få tag på och vi hade fått i uppgift att ta någonting (jag vet inte vad) från min mamma och låtsaspappas sovrum.

Deras sovrum var gigantiskt (vilket det inte är i verkligheten) Ljusgula väggar, kristallkrona i taket osv..
Det såg till synes rofyllt ut. MEN jag anade att det inte var så lätt att ta sig fram till andra sidan av rummet och ta det där som vi skulle ta.
Därför, kom jag på den briljanta idén att hänga upp en bit tyg i dörröppningen, för på tyget speglades då dom OSYNLIGA LASERSTRÅLARNA!
Jag tänkte att jag måste göra nått för att laserstrålarna ska bli synliga, och därför va ju det mest logiska att hämta svartpeppar, som jag sedan kastade ut i rummet. Sådär, nu syntes laserstrålarna perfekt.

Medans mina kära kompanjoner lade sig ner på golvet (utan anledning?) så började jag ta mig förbi laserstrålarna, sådär smidigt och otroligt sexigt, ni vet.
Längt bort i rummet låg det sex män, huvud mot huvud, tre på varje sida, dessa män var inte vilka som helst utan sex stycken kändisar, varav en var Brad Pitt, resten kommer jag inte ihåg vilka de var...
Hursomhelst, ovanför snubbarnas huvuden fanns fyra knappar, och bredvid varje knapp stog det en summa.

Mitt uppdrag var att gå fram till männen på golvet och peta på dom, så att dom sen skulle trycka på en av knapparna ovanför deras huvuden för att se hur mycket pengar uppdraget skulle ge mig och min spiongrupp.

Summan slutade på 60 miljoner, och eftersom vi 13 i spiongruppen tydligen helt plötsligt utökat och blivit 60 stycken så fick vi en miljon var, och jag blev lite ledsen, tyckte det va snålt liksom..

Efter det va vi självklart tvungna att städa bort all svartpeppar på golvet!!
Det va så mycket svartpeppar att två stora hinkar blev överfulla, och jag tänkte att "shit.. vi måste ha en soppåse"

Men tyvärr så hade vaktmästaren (????) varit och låst städskrubben, och vi skulle behöva ringa honom så han kunde komma och öppna.
Enda problemet var att ingen hade hans nummer, så först skulle vi behöva ringa Kenta (vem är Kenta??) så vi kunde få vaktmästarens nummer och....

sen vaknade jag.

Jag vill ha sommar, typ NU.
Peace and Love, bad, sol shorts, pojkar!
Längtar som fan!!

Åh va sugen jag är på kaffe.
Kokar vatten till kaffe,
glömmer bort det,
går ut i köket, fan,
vattnet är kallt.
Sätter på vattenkokaren igen,
går in till tvn,
glömmer bort vattnet,
går ut i köket,
kallt vatten igen.

Nu, ca en och en halv timme senare. Har jag iaf min underbara kaffekopp här <3

Jag saknar dig mer och mer för varje dag. Kan inte släppa dig ur mina tankar.

Vafan ska jag ta mig till?

Hade ett väldigt långt, djupt samtal med min mamma igår.
Vi satt inne på mitt rum i flera timmar, jag betedde mig som en idiot, och hon försökte hjälpa mig.

Tillslut fick hon nog.
Jag klandrar henne inte, jag förstår henne, och jag förstod henne direkt när jag såg att hennes ögon tårades och hon vände sig om och gick.
Det kan inte vara lätt att ha en deprimerad, och allmänt pessimistisk dotter, som man lätt gör allt för men vägrar ta emot hjälp.

DÄRFÖR, kom jag på igår, efter att mamma gått att jag verkligen måste ta tag i mitt liv, och att jag inte kan göra det genom att sitta hemma och glo på en datorskärm hela kvällarna och alla helger.
Så igår, började jag skriva dagbok, på datorn givetvis. Skrev alla tankar som flög runt i mitt huvud och efter det kände jag liksom en lättnad inuti mig. Jag slutade dagboks skrivandet med dagens 3 positiva händelser, för att börja se saker mer positivt.

Sen, efter skolan idag, på bussen hem, tog jag ett beslut som för mig var väldigt svårt att ta.
Jag hoppade av i stan och gick raka vägen till vårdcentralen och bad om att få en tid hos kbt-terapeuten.

"oj, det va ju... svårt" kanske många tänker. men för mig, kändes det som ett extremt misslyckade, eftersom jag alltid tänkt att jag kan klara allt själv, utan någons hjälp, och nu insett att det inte kommer gå, och att jag faktiskt behöver någon som kan berätta för mig vad jag ska göra för att må bättre.

Men jag känner att jag inte orkar må såhär längre, och ska verkligen försöka göra något åt det.

Från och med NU, ska jag börja jobba med mig själv och bli en bättre människa, för mina medmänniskors skull, och för min.

Ibland.. händer det där du inte vill ska hända. För mig händer det ganska ofta.

Just precis när jag skulle kunna säga att jag känner mig lycklig, glad och nöjd med mitt liv, inträffar alltid någonting som krossar allt. Och jag fattar inte vad jag gör för fel.

Varje gång någonting sådant händer, blir jag liksom paranoid, slutar äta och går runt med ångest mest hela dagarna. Jag vill vara lycklig, men när allting ändå alltid förstörs när jag är det känns det liksom inte värt det.
Är det värt att vara lycklig i någon vecka bara för att sedan behöva deppa ihop totalt och ligga och panikgråta mig till sömns varje natt för att sedan gå upp, trycka undan tårarna och låtsas som att ingenting har hänt?

Det känns nästan som om jag inte är värd att vara lycklig om allt ändå rasar så snabbt och jag börjar må dåligt igen. Det är som att jag är världens svagaste lilla flicka instängd i någon som utåt sätt ser självsäker och stark ut.

Längtan efter att ha någon som älskar mig för den jag är och vill umgås med mig så ofta han bara kan, ligga och krama mig till sömns och dela sitt liv med mig är så stor att det nästan börjar bli farligt för mig själv. Jag känner det ju. Det är som att någon river sönder mig och sakta men säkert drar ut varenda litet strå av värdighet jag har.

Viljan att dö, den finns där, hela tiden.. Ligger där djupt inom mig och ruvar, i väntan på att få komma upp till ytan varje gång någon hugger mig i ryggen.

När jag blir sårad, blir jag extrem och det är jag mycket medveten om. Jag säger saker jag inte menar, gör saker jag egentligen inte vill och förstör mest för mig själv, och vägrar inse det under tiden jag är som ledsnast. Sedan när jag lugnat ner mig ångrar jag allt, men det är rean för sent att ta tillbaka.

Det finns en person jag verkligen hoppas kommer läsa detta och jag tror han vet vem han är om han får för sig att kika in här.
Jag föll för honom, för snabbt, men han gjorde mig lyckligast i världen och nu saknar jag honom av hela mitt hjärta även fast jag bara hann vara med honom i en ynka liten vecka.
Det gör ont att vara så o stabil i sig själv och jag hoppas att han förlåter mig, och åtminstone vill vara min vän.

Nu ska jag fortsätta spela bas och försöka tänka på annat.

Tack för att du läst detta, eller nått!