Ny start på livet.

Hade ett väldigt långt, djupt samtal med min mamma igår.
Vi satt inne på mitt rum i flera timmar, jag betedde mig som en idiot, och hon försökte hjälpa mig.

Tillslut fick hon nog.
Jag klandrar henne inte, jag förstår henne, och jag förstod henne direkt när jag såg att hennes ögon tårades och hon vände sig om och gick.
Det kan inte vara lätt att ha en deprimerad, och allmänt pessimistisk dotter, som man lätt gör allt för men vägrar ta emot hjälp.

DÄRFÖR, kom jag på igår, efter att mamma gått att jag verkligen måste ta tag i mitt liv, och att jag inte kan göra det genom att sitta hemma och glo på en datorskärm hela kvällarna och alla helger.
Så igår, började jag skriva dagbok, på datorn givetvis. Skrev alla tankar som flög runt i mitt huvud och efter det kände jag liksom en lättnad inuti mig. Jag slutade dagboks skrivandet med dagens 3 positiva händelser, för att börja se saker mer positivt.

Sen, efter skolan idag, på bussen hem, tog jag ett beslut som för mig var väldigt svårt att ta.
Jag hoppade av i stan och gick raka vägen till vårdcentralen och bad om att få en tid hos kbt-terapeuten.

"oj, det va ju... svårt" kanske många tänker. men för mig, kändes det som ett extremt misslyckade, eftersom jag alltid tänkt att jag kan klara allt själv, utan någons hjälp, och nu insett att det inte kommer gå, och att jag faktiskt behöver någon som kan berätta för mig vad jag ska göra för att må bättre.

Men jag känner att jag inte orkar må såhär längre, och ska verkligen försöka göra något åt det.

Från och med NU, ska jag börja jobba med mig själv och bli en bättre människa, för mina medmänniskors skull, och för min.