Riktigt namn:
Emma Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Straight
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Inte valt
Dricker:
Allt flytande
Musikstil:
Alternative Rock
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2011-08-10
Johann Sebastian Bachs E dur partita
Frédéric Chopins Polonaise i G moll.
Dessa två stycken ska jag försöka lära mig under nästa år. Kommer jag att lyckas? Kanske. Vi får se. Men jag skulle bli väldigt stolt över mig själv om jag lärde mig partitan. Den är svårast. Och eftersom att jag inte övar så mycket som jag borde (ehehehe...) så kommer det nog att gå segt. Men i år ska jag faktiskt öva mer. Får lov att stämma elfiolen så att jag kan öva. (Jag gillar inte att öva på den riktiga när alla är hemma. Hela huset hör). Polonaisen låter inte så jättesvår, men den kräver nog övning. Det skulle vara coolt att kunna säga att man "kan spela Chopin" (med tanke på att mycket av hans musik låter såhär: http://www.youtube.com/watch?v=qa0Z6g1XJkU). Ja, det är ju inte riktigt samma nivå på dem. Men vad som är imponerande med Polonaisen är att han skrev den när han var sju år. Ja, ni läste rätt. Sju år. Då lekte jag fortfarande med stenar.
Jag märker att ju mer jag lyssnar på klassisk musik desto mer älskar jag det. Och ännu mer att spela det...
(Jag kommer säkert att hitta massa mer under året. Både klassiskt som jag vill spela, moderna låtar som jag vill lära mig och låtar som jag bara vill lyssna på. Som denna till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=gYrQvOptrDA. Bara jag som tycker den är magisk?)
PERSONLIGT
Namn: Emma
Födelsedag: 13 december
Hemstad: Upplands Väsby (Stockholm)
Ögonfärg: Omtvistad. Men jag brukar säga ljusblåa
Hårfärg: Brunt
Längd: Runt 167 cm
Högerhänt/vänsterhänt: Vänster
Stjärntecken: Skytte
Skostorlek: 36,37,38,39
Är dina föräldrar skilda: Nej
Rädslor: Att kräkas, förlora någon eller någonting jag inte skulle kunna klara mig utan, hajar, gäddor (I know, de skulle aldrig skada mig, men det sitter i ryggmärgen bara)
Mest använda namn på msn: MSN...?
FAVORIT
Färg: Blått, svart, rött, grönt, lila, grått, grönt
Mat: Kyckling med jordnötsås, pasta med ost och skinksås/pesto, pizza, lasange, tacos. Bara onyttigt...
Sport: Tennis, badminton
Glass: Cheesecake
Godis: Choklad
Affär: Hemköp?
Nummer: 13
Tuggummi: Ingen
Helgdag: Lördag
Årstid: Alla
Radiostation: Lyssnar inte på radio
HAR DU NÅGONSIN
Varit kär: Jag tror det.
Rymt hemifrån: Bara korta endagars rymmningar som liten
Tänkt på självmord: Om
Sovit utomhus: Japp
Spytt i skolan: Inte i skolan, men på en buss under en skolutflykt
Velat bli modell: Never
Gjort något dumt som du skrattar åt i dag: Haha, om!
Ätit sushi: Nej. Jag är ju fiskvegitarian xD
Varit på scen: Spelat fiol sedan barnsben. Dah! Och jag älskar teater
Retats: Hohoho som fan! Retas varje dag
DU
Svär: Jag svär som in i h*lvete
Sjunger bra: Fråga inte mig...
Duschar dagligen: Jag duschar när jag känner för det.
Vill gå på högskola/universitet: Det beror på vad jag vill göra, men ja, förmodligen :3
Vill gifta dig: Åhå, den dagen den sorgen. Jo, någon dag vill jag det x)
Kommer överens med dina föräldrar: Det går i vågor. Antingen kommer vi jättebra överens eller så bråkar vi konstant
Gillar åska: Det är rätt mysigt.
Spelar något instrument: Fiol, piano och gitarr. (Önskar att jag kunde spela cello, orgel, harpa och tvärflöjt också)
Äger en ipod: Ja <3
Sover med gosedjur: Ehe, ja. Jag är fortfarande ett litet barn inombords
Skriver dagbok: Inte direkt
Sjunger i duschen: Nej. Familjen. Hör. ALLT!
THIS OR THAT.
Pepsi/cola: Pepsi
McDonald´s/Burger king: McDonald's (Vill aldrig mer äta Burger King)
Singeldate/gruppdate: Forever Alone.
Choklad/vanilj: Choklad.
Jordgubbar/blåbär: Jordgubbar är bäst att bara äta som de är. Men när det gäller tilllagat är blåbär bäst
Kött/vegetarian: Kött
Tv/film: Film
Gitarr/trummor: Gitarr
Adidas/nike: Är en sån där som rent utav undviker märkeskläder
Kakor/paj: Paj. Eller nej, kakor. Eller... no...?
Blind/döv: Oj, den är riktigt svår. Det blir blind, med pikomillimeters skillnad
KAN DU
Gå ner i splitt: Nej jag är stel som en jag vet inte vad
Skriva med båda händerna: Ja det kan jag. Och faktiskt ganska bra med båda :)
Vissla: Japp
Blåsa en bubbla: Nej
Rulla din tunga i en cirkel: No...
Ha dina ögon i kors: Japp. Jag har övat :D
Nudda näsan med tungan: Nej
Dansa: HAHAHAHAHAHA!!!
VEM VAR DEN SENASTE PERSONEN
Du nuddade: Min lillebror tror jag
Du pratade i telefon med: Anna
Du msn:ade med: Minns inte
Du kramade: Mamma
Du skällde på: Min lillebror
Du sportade med: Om snöbollskrig räknas: Min lillebror
SENAST DU
Skrattade: Någon timme sedan
Grät: A Long Time Ago...
Tuggade tuggummi: Aldrig...
Drog ett skämt: Idag.
Sjöng en sång: Igår. Snappsvisor.
TROR DU PÅ
Liv på andra planeter: Såklart
Mirakel: Ja
Kärlek vid första ögonkastet: Allmänt: ja, kanske. För mig: nej
Spöken: Kalla mig vad ni vill, men ja. Det spökar i vårt hus.
Tomten: Nej
ÖVRIGT
Hur många kuddar sover du med: 3 st :D
Dricker du mjölk: Ja det gör jag
Person du hatar mest: Man ska inte hata personer. "Love the Sinner, Hate the Sin" Vad borde man uppfinna: En liten billig pump som får fram rent vatten, en apparat som förvandlar jord till mat, en dammsugare som suger upp koldioxiden i atmosfären och ökar ozonmängden samt något som gör allt gott och onyttigt nyttigt.
Är du ett hälsofreak: NO
Vilket är det värsta vädret: När det är varmt och gassande sol. Fy, jag mår så dåligt av det så det inte är klokt.
Jag hittade den här sången idag på Youtube. Jag vet inte varför, men jag gillar den. Den är rätt makaber, men jag gillar det. Jag älskar, som ni kanske vet, om klassisk musik. Men jag tycker älskar även folkmusik och renässansmusik.
Totentanz betyder dödsdans. (ett annat ord är Danse Macabre). Det är den bildliga framställning av döden. Ni får inte glömma att på den här tiden var det i och för sig förmodligen mer vanligt med död än nu, men att de hade en helt annan syn. De trodde mer på helvetet och mer mytologiska varelser än vad vi gör idag. Döden var någonting grymt, och skärselden väntade. Och Döden själv var, ja... Lyssna och titta på bilderna så förstår ni nog.
Totentanz. Jag gillar ordet dessutom. Totentanz. Epic
Jag har fysikprov imorgon. Jag kan ingenting. Jag måste skriva en labbrapport till imorgon. Jag måste läsa "Of Mice and Men" tills nästa onsdag. Jag måste lussa nästa torsdag. Jag måste skriva utredande text i svenska tills nästa fredag. Jag måste redovisa om Lewis Carrol veckan efter det...
Funderar att göra som Alice och jaga tiden ner i ett mörkt hål och komma till ett drömland.
Okej, livet är inte bara pest. Jag måste försöka bli lite positivare. (Av någon anledning är jag bara positiv när det gäller riktigt allvarliga saker som typ dödsfall, sorger och skador etc). Det är snart jullov. Det snöar. Jag fyller snart år. Jag är snart mig själv.
Nej, nu ska jag be att provet går bra, krypa ner i kaninhålet och drömma mig bort över natten medans snön faller utanför fönstret. Godnatt.
Ibland känns livet rätt meningslöst. Jag menar, vad är meningen med det? Själv har jag aldrig kunna se mig själv i framtiden. När jag var barn trodde jag aldrig att jag skulle fylla arton, att jag skulle dö innan dess. Nu tror jag inte att jag kommer bli över femtio år. Jag tror inte heller att jag kommer att bidra med någonting till den här världen. Och jag har aldrig heller trott att folk kommer att sakna mig när jag dör.
Suck. Livet är svårt. Eller kanske mer komplicerat. Man kan aldrig veta hur det slutar. Det är väl upp till mig antar jag. Jag kanske borde bry mig om det lite mer.
And no, jag vill inte dö. Jag försöker bara förstå mig själv så att jag kan hjälpa mig upp ur allt det här.
3 timmar senare:
Hittade en himla fin låt. Min dag är genast bättre
Jag är inte så jätteförtjust i svensk musik. Ska inte dra allt över samma kant, men jag är inte så förtjust i svenska artister och deras musikstil (nu har ju jag inte hört, men av det jag har hört).
Det här är dock (vad jag vet än så länge) det enda undantaget:
Jag har älskat Ted Gärdestads musik sedan första gången jag hörde den; för runt tio år sedan. Min kärlek för Ted Gärdestad som barn skulle till och med liknas med den kärlek till Evanescence (dock har Evanescencen gjort så mycket för mig, och kommer för alltid vara min räddare i nöden). Trots att jag inte lyssnar på hans musik lika ofta längre har jag och hans musik fortfarande ett särskilt band. Den påminner mig om barndomen som var, trots att jag var rätt ensam, lycklig. Det påminner mig om den lilla fantasifulla flickan som jämt var glad, innan hon helt plötsligt hamnade i ett bottenlöst mörker. Det är lycka. Och så många bra minnen.
Tack Ted för all underbar musik och alla underbara minnen. Vila i Frid <3
Alltså fan jag är riktigt jävla arg nu. Mina fucking hörlurar gick sönder och en bit fastnade i iPoden och nu får ingen ut den. Jag ska back up och sen ska vi se om det går om det går att få ut den jävla metallklimpen. Troligtvist inte....
Visst jag kan önska mig en ny. Men min iPod är underbar. Den har varit med mig så länge. Jag minns när jag la i mina första Evanescence låtar på den. Tänk om jag hade vetat då att jag skulle bli världens fanatiker. När jag levde i min bubbla av hopplöshet och mörker fanns iPoden där med musiken som tröstade mig. Jag skulle tro att åtminstonde någon mer än jag kan känna igen sig. Och den har hållt väldigt bra.
Men jag är inställd på att jag kanske behöver skaffa en ny. Eller önska mig. Fyller ju år om ungefär en månad. Måste bara ta back up på all musik. Det är över 70 Evanescence ex som jag inte kommer orkar spela in igen.
Har aldrig riktigt märkt den här sången. Har alltid vetat om den, och har alltid gillat den. Men aldrig så här...
Jag förstår inte hur Amy kunde skriva en sång som säger så mycket mer än de få ord som finns i den.
Magi.
Uppdatering: Lyssnar igenom Origin, är på Where Will You Go. Har helt glömt bort vilket underbart fantastiskt album det är. Seriöst. Det måste vara det bästa jag någonsin har hört. Får aldrig glömma detta!
Okej, detta hände i fredags. Jag hade sovmorgon, men hade bestämt med min kompis att vi skulle komma till skolan tidigare så att vi skulle kunna äta halloweenlunch på skolan. Men när jag kommer till stationen så får jag reda på att alla tåg är inställda på grund ut av en "olyckshändelse", vid den pendeltågsstation där jag skulle gå på, någon halvtimme tidigare. Ja, jag tror alla kan lista ut vad som hade hänt. Då får jag vänta på en buss i en halvtimme, som sedan tar världens omväg till nästa station, där man behöver stå i kylan och vänta på ett tåg i runt fyrtio minuter.
Ibland tycker jag verkligen inte om SL. Seriöst, kan de inte tajma bussar och tåg LITE bättre?
Nu tror ni att jag hade tänkte gnälla över tåget, men nejdå så dum är jag inte! Jag blev väldigt arg under resans gång. Men inte av själva händelsen. Vad som gjorde mig riktigt förbannad var alla mina medpassagerare. Alla var skitsura på den här personen som har orsakaat totalstopp, och klagade konstant och sa att personen var egoistisk.
Vad hände med medkänslan? Seriöst, någon hoppade framför ett tåg. Någon tog livet av sig eftersom att han mådde så dåligt att hon inte orkade leva längre. Ingen som inser hur sorgligt det är? Och allt ni gör är att klaga på att tågen är inställda. Dagens samhälle verkar inte ta självmord på allvar. Hade det varit någon som hade blivit mördad på perrongen hade det varit något helt annat. Då hade alla varit jätteledsna och ingen hade klagat.
Av någon anledning är det mycket mer sorgligt om någon till exempel skulle dö av cancer än att hoppa framför ett tåg. Då är man helt plötsligt bara egoistisk. Bara jag som inser hur fel det är? Jag säger inte att det inte är sorgligt att någon dör i cancer. Hur man än dör är det sorgligt. Varför smutskasta de som tar sitt liv? Inser inte dagens samhälle att de som tar livet av sig gör det för att de inte mår bra? Människans grundinstikt är att överleva. Kan ni förstå hur en människa måste lida för att vilja ta sitt eget liv, som går emot dess grundprincip?
Nej, fy. Jag ber för den stackaren som inte orkade med livet längre. Amen<3
