I had someone but Evanescence...

Jag är inte så jätteförtjust i svensk musik. Ska inte dra allt över samma kant, men jag är inte så förtjust i svenska artister och deras musikstil (nu har ju jag inte hört, men av det jag har hört).

Det här är dock (vad jag vet än så länge) det enda undantaget:










Jag har älskat Ted Gärdestads musik sedan första gången jag hörde den; för runt tio år sedan. Min kärlek för Ted Gärdestad som barn skulle till och med liknas med den kärlek till Evanescence (dock har Evanescencen gjort så mycket för mig, och kommer för alltid vara min räddare i nöden). Trots att jag inte lyssnar på hans musik lika ofta längre har jag och hans musik fortfarande ett särskilt band. Den påminner mig om barndomen som var, trots att jag var rätt ensam, lycklig. Det påminner mig om den lilla fantasifulla flickan som jämt var glad, innan hon helt plötsligt hamnade i ett bottenlöst mörker. Det är lycka. Och så många bra minnen.

Tack Ted för all underbar musik och alla underbara minnen. Vila i Frid ♥