En granne dog idag....

Tittar ut genom mitt köksfönster. Reagerar på att tanten i huset på andra sidan vägen, diagonalt från mitt hus, försöker väcka sin gamla man, som till synes sover i sin stol på deras baksida. Förundras lite varför hon lägger en filt över hans huvud, men tänker att det bara är någon småsak. Går upp på mitt rum och spelar fiol. Några minuter senare ser en ambulans parkera framför deras hus. Genast hoppas två sjukvårdare ut. Det kommer en till ambulans. Och en brandbil och två polisbilar. Jag fortsätter att spela, men släpper inte gubben med blicken. De omringar honom, och lyfter sedan ner honom på marken. De ger honom hjärtmassage. Men han verkar inte vakna. De fortsätter. Ett av barnbarnen kommer farande; en stor kille som jag kände en gång ti tiden. I runt tio minuter håller de på. Sen slutar de, och bär in honom i huset. En halvtimme senare kommer ett annat barnbarn ut genom dörren och sjunker ihop på stolen där hans morfar tidigare satt. Hans mormor kommer ut och kramar om honom. Nu har alla åkt. Som om ingenting har hänt.


Man känner sig rätt maktlös när man står och tittar på, och förstår att lågan redan har slocknat.
Vi kanske kan vinna alla krig som någonsin hotar oss, men inför döden står vi alla försvarslösa.