MrObscenes blogg

Vore saker inte bara mycket enklare, om man kunde betala för allt?
Jag vill inte behöva sitta, vänta, hoppas, på att hon en dag ska känna samma sak som mig.
Om jag bara kunde betala för att få henne.
Ett ben, en arm, en känsla, en summa, ett föremål, jag skulle ge nästan vad som helst.
För den trygghet du ger mig, är värd mer än allt annat.
Men det vore väl för enkelt?

Nope.
Orkar inte.
Hejdå.
Fuck life.

Jag är så extremt nära ett emotionellt sammanbrott just nu.
De senaste två dagarna har jag bara velat lägga mig ned på marken och gråta.

Varning för MASSIV POST.
Jag spelade med Puja inatt, och stötte på ett lag som sög, och en Kata som vägrade att spela, eftersom jag sa att hon inte kunde göra ett piss, och att hon borde sluta suga.
Så motståndarna vann, efter jag och Puja försökt att carry:a i 50 min.

Tl;dr, en snubbe mordhota mig, han är från Östergötland, och hans vän mördade någon i Boxholm, och han vill döda mig.
Här är efter game:t:

freddyfridh: hahaha
freddyfridh: 4-5
MrObscene: Please report KAta.
freddyfridh: shame on u
dahlgrenn: shit
dahlgrenn: vem fan troru attd u är ?
freddyfridh: mannen
MrObscene: Lol.
dahlgrenn: myten
freddyfridh: hur gammal äru?
dahlgrenn: han är 97a trorja..
MrObscene: Förstör ett spel för alla, och tror att du bara ska komma undan.
freddyfridh: hahahaha
MrObscene: Jovisst.
MrObscene: Snälla rara gumman.
MrObscene: Gå tillbaka till att suga kuk och laga mat.
freddyfridh: mannen, ett drygt ord till och jag kommer söka upp dig
dahlgrenn: du är baar pinsam. just saying :)
MrObscene: Snälla gör det Freddy.
freddyfridh: men efter som du är så stor i käften kan du ge mig adress direkt
dahlgrenn: varflr kommer du ens och bärja bråka med folk du inte ens känner ? det är ett spel,, snälla nån
MrObscene: Mjölkvägen 217Umeå.
freddyfridh: ait
MrObscene: För att jag har aggresions problem och inte sympatiserar med människor.
freddyfridh: akta din rygg horunge
MrObscene: Snälla.
dahlgrenn: vem fan har inte de ? och då får man bete sig precis som man vill eller ?
MrObscene: Säger jag inte.
dahlgrenn: du saknar respekt.
MrObscene: Men jag skickar inte mordhot iaf.
MrObscene: Puss.
MrObscene: Ja det gör jag.
freddyfridh: mannen
MrObscene: Och det är jag medveten om.
freddyfridh: jag kan göra ngt åt saken, vilket inte du kan
MrObscene: Något åt saken?
MrObscene: Vadå?
freddyfridh: ;)
MrObscene: Söka upp en tonåring och spöa han?
MrObscene: Puss gubben.
freddyfridh: hoppa in ansiktet på dig
MrObscene: Jo men gör det du.
MrObscene: Gu' va kul.
freddyfridh: med nöjje
MrObscene: Alltså puss mannen.
MrObscene: Du är lite söt du.
dahlgrenn: freddy, han är ju 14 år typ :P
freddyfridh: skiter i
freddyfridh: varför då leka grym?
freddyfridh: fuccking pajjas
MrObscene: Oj.
MrObscene: Kommer från mordhotarn.
MrObscene: Shit, vi har en tuffing här alltså.
freddyfridh: hahaha
freddyfridh: och du fortsätter.
MrObscene: Nä, men gubben, lugna manstuttarna och tänk över ditt liv lite.
MrObscene: Skicka mordhot över internet.
MrObscene: Ja men du.
MrObscene: Puss liksom.
freddyfridh: haha
freddyfridh: hade du varit här nu aså
MrObscene: Nämen oj.
dahlgrenn: du är 14år, snälla gå och lägg dig. skola imorgon :)
freddyfridh: aja
MrObscene: Du verkar ju kul på fester.
MrObscene: Jag studerar inte.
MrObscene: Vad är din ursäkt?
MrObscene: Utkastad från plugget?
MrObscene: Puss gumman.
freddyfridh: haha
freddyfridh: köp ett lexikon gubben
freddyfridh: puss gubben
freddyfridh: gubben puss
MrObscene: Nu kör du ju min grej.
MrObscene: Vänte lite här.
MrObscene: Det är ju inte orginellt.
MrObscene: Jag använder iaf stor bokstav och punkt.
MrObscene: Vad är din ursäkt?
freddyfridh: fuccking swedi
MrObscene: Eller justja, det kanske inte är coolt att göra via internet.
freddyfridh: HAHA
freddyfridh: linda
dahlgrenn: ah :)
freddyfridh: länga snubben på facebook så jag ser hur han ser ut
freddyfridh: länka*
dahlgrenn: https://www.facebook.com/AssWhooper.Awesome.McGay/info
dahlgrenn: asswhooper.awesome.mcgay
dahlgrenn: hahahahahhaha
MrObscene: Oh yes.
MrObscene: Bästa namnet eu.
freddyfridh: akta din rygg nu mannen, brukar inte slå snorungar men gör ett undantag med dig
freddyfridh: du har gått över grensen helt
MrObscene: Snälla, kom till Östra Ersboda, Mjölkvägen 217, Umeå.
dahlgrenn: freddy, han kanske sätter sig på dig :/ då blir du ju platt :/
MrObscene: Jag brukar kliva upp efter 15.
MrObscene: Kommer från mordhotarn.
MrObscene: Åh, ironin.
freddyfridh: HAHAHAHAHAHAHA
freddyfridh: JÄVLAR VAD FUL DU VA
freddyfridh: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
dahlgrenn: HAHAHHAHAAHAHA
freddyfridh: hur kan du leva med dig jälv?
freddyfridh: tjockis
dahlgrenn: :*
MrObscene: Så det blir ingen dejt alltså?
MrObscene: D'aw.
MrObscene: Jag som ville ha lite kuk.
MrObscene: Och jag tänker att du också vill det.
freddyfridh: dejt? du kommer få dejta mina 43or
dahlgrenn: och han säg åt mig att suga... han suger nog mke kuk han :)
freddyfridh: haha en aning
MrObscene: Stora fötter du har gubbem.
MrObscene: Suga kuk?
MrObscene: Jadå.
MrObscene: Det bästa som finns.
MrObscene: Man måste ju ändå göra sin pojkvän glad förfan.
dahlgrenn: tydligt de, men freddy får du inte suga av iaf :*
MrObscene: D'aw.
MrObscene: Hans inteligens verkar ju så underbar.
freddyfridh: sicken nolla du är aså
MrObscene: Och attraktiv.
MrObscene: Från mordhotarn, ytterligare en gång.
dahlgrenn: ohja, de är han. till skillnad från andra här ;)
freddyfridh: mannen, jag har köpt en batong, men aldrig användt den ännu, hur vore det med lite fjäderbatong?
MrObscene: De som man har i sängen alltså?
MrObscene: Så du är inne i sånt alltså...
MrObscene: Jaha...
MrObscene: Ja men du det går säkert.
freddyfridh: härligt.
MrObscene: Det är inte helt omöjligt.
dahlgrenn: mys.
freddyfridh: btw, om du läste aftonbladet i förrgår, så såg du att en kille skurit halsen av en kille, det var min bästa polare som gjorde det, tänkte bara så du vet vilka jag hänger med.
MrObscene: Oj-.
MrObscene: TuffinG
freddyfridh: :)
MrObscene: Så synd att det hamnade i Sveriges sämsta tidning dårå.
freddyfridh: haha?
MrObscene: Nu blir ju pappiljotterna fuktiga.
freddyfridh: http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16720836.ab
freddyfridh: ¨:
freddyfridh: vi ses när vi ses <
freddyfridh: &#9829;
freddyfridh: godnatt påre
MrObscene: Nu slipper jag ju leta!
dahlgrenn: som sagt, du har brist på respekt för andra. och som du tilltalar brudar är inte manligt för fem öre. du borde skämmas. och som du skriver, är inte heller normalt.
MrObscene: Som jag tilltalar brudar?
dahlgrenn: ja.
MrObscene: Du menar som du tilltalar överviktiga?
MrObscene: Och hur din kamrat mordhotar individer den aldrig träffat?
dahlgrenn: ah, efter du bråka :)
MrObscene: Jusjta.
MrObscene: Det räknas ju som manligt.
dahlgrenn: ja, mn kamrat? min pojkvän mena du väll ? :)
dahlgrenn: klart han blir sne när du skriver som du gör till mig :)
MrObscene: Så du är också från Malmå?
MrObscene: Malmö*
MrObscene: Men åh vad trevligt.
MrObscene: Och jag ska inte bli "sne" när han mordhotar mig?
MrObscene: Justja.
MrObscene: Puss på dig.
dahlgrenn: MEN KYSS MÄ I ARSLE .
dahlgrenn: herrå :)
MrObscene: Nej men usch.
MrObscene: Analt.

Japp.
Nu är det dags att dra fram den ledsna musiken, och den feta maten.

http://www.youtube.com/watch?v=nvYyGTmcP80
http://www.youtube.com/watch?v=GO_X4DkwA_Q
http://www.youtube.com/watch?v=MCUQZSuw_dA

Såna här saker får mig att börja fundera på varför det är olagligt med misshandel.
Och nej, jag finner det inte fel, om någon skulle misshandla dessa människor.
I min värld, har dessa människor ingen betydelse.
De är syre-tjuvar.
De bara är där, och är i vägen.
Det finns inget sätt att sympatisera med dessa människor, i huvud taget.
Och jag kan inte få fram någon annan förklaring, förutom att dessa människor, är mentalt handikappade.

Kan inte vi bli tillsammans, skapa konst tillsammans, utvecklas som personer med varandra, och resa ut i världen, för att fortsätta med vår konst, och bara vara lyckliga?

Fick reda på att den person jag är intresserad av, inte är intresserad av mig.
Inte så jätte fövånad.
Såg det komma ett tag, hoppet håller en bara igång.
Men det som stör mig mest, är att jag faktiskt trodde på det.
Har min mänskliga förståelse sjunkit så djupt?
Kan jag inte ens skilja på vänlighet och kärlek?
Kan jag ens urskilja någon av dem alls?
Vad leder detta till? Jo, att man kryper längre in i sitt emotionellt handikappade skal.
Vad kommer hända i slutändan?
Kommer jag bara vara ett skal då?
Kommer jag ha några känslor kvar?

Jag tycker att vi skulle passa tillsammans dock.
Jag skulle vilja må dåligt med dig.
Ha sömnlösa nätter, och bara prata om vad som är fel med allt i livet.
Men såklart.
När man väl tänker efter.
Så är det ju klart att du inte tänker så.
Du sa att jag drar fram den negativa sidan hos folk.
Fast på ett bra sätt.
Jag gör det inte på ett bra sätt.
Jag försöker få folk att tänka.
Men folk vill det inte.

Så det slutar med att jag blir en pessimistisk, klagare, som drar fram folks negativa sidor.
För ingen orkar med mig under en längre tid.
Och det har folk förklarat tydligt.
Alla blir lessa efter ett tag.
Folk i ens närhet börjar försvinna.
Vissa permanent.
Vissa ett tag.
Men alla tar sin semester från mig.
Som om jag vore en sjukdom som tar deras energi ifrån dem.

Jag har länge hatat, och föraktat psykiska vampyrer.
Men det kanske är jag, som är vampyren?

Ligger här, klockan ett i Stockholm, och filosoferar över existensiella frågor.
Jag har legat här, sömnlös, i över en timme, och bearbetat frågor konstant.

"Hjälpte" en ung kille idag.
Det var en person i tjugo års åldern som kom fram till mig, och min mor.
Han hade en jeans-jacka, en ciggarett, en handfull med sedlar, och så hade han ett par små töjningar i öronen.
Han hade förlorat sin kamera, mobil, och är från Göteborg/Linköping (kommer inte ihåg från vilken av städerna), och han hade samanlagt 450:- som han hade tiggt ihop, och vandrarhemmet han skulle bo hos, kostade 500:-.
Med andra ord så fattades det femtio kronor.
Jag plockade upp min börs, och gav honom två tjugor, medans min mor gav han sina småpengar, vilket var ungefärligt 26:-.
Han fick pengarna, och blev genast jätteglad, han hoppade fram och kramade både min mor och mig, "fan, tack så djävulskt mycket!" sa han när han kramade oss, sen gick han vidare.

Jag vända mig till min mor, och vi båda log.
När vi gick ett par meter, så sa jag: "Nu har vi säkert blivit lurade."

Jag väljer dock att tro, att han faktiskt behövde pengarna, och att han faktiskt spenderade dem på ett vandrarhem, och kommer lyckas ta sig ur sin knipa.
Nu antar jag väll att jag och min mor har blivit sextio kronor fattigare, men då får det vara så.

Vilken av dem är det felande, att man direkt misstror honom, och antar att han bara tigger pengar, eller att man tror honom, och går med på vad han säger?

Det är det som är grejen, man vet aldrig.
Ur en ekonomisk synvinkel, så är båda fel, för man fokuserar på sina sextio kronor.
Ur en generös synvinkel, så är båda rätt, för man fokuserar på att man skänker sina sextio kronor till någon annan.

Det finns så mycket mer än bara en åsikt, och bara en synvinkel.
Folk har en tendens att snöa in sig på en enda väg, och inte lyckas vara tillräckligt öppensinnade för att se åt de andra hållen.
Bara fokuserande på sitt eget rätt.
Men kanske är det, det rätta?
Att de lyckas hålla sig på sin bana, och inte bli påverkad av andras?
Att de är så fästa vid sitt eget rätt, så de inte blir lurade från sin väg.

Hur kan man säga att någon av sättet är det korrekta, när det är så mycket mer som spelar roll än ens egna åsikter och värderingar?
Hur kan något som rätt och fel finnas, när det finns fler än en åsikt?
Hur kan bra och dåligt finnas, när det finns så mycket mer som spelar roll?
Hur kan någon säga vad som spelar roll och ej, när det finns andra personer med andra värderingar?
Vad är rätt väg, och vad är fel väg?
Vad är lägre, och vad är högre?

Det finns mer än vad som finns precis framför näsan, försök se på andras åsikter, försök se på andras idéer.

Vad har man att förlora?
Hur kan vi skapa en bättre värld, utan att fokusera mer på att förstå varandra?

Jag säger inte att jag har rätt, och att alla andra har fel.
Jag säger att jag har fel, och rätt, och du har fel, och rätt.
För enligt mig, existerar inte rätt eller fel, bara personliga värderingar som olika individer anser som överlägsna.

"Är det världen som är konstig, eller är jag konstig?"
Det är citatet jag känner att jag lever efter i dagsläget.
Det är frågan som jag aldrig får svar på.
Vad är konstigt?
Konstigt är saken som skiljer sig från resten.
Det som är onaturligt.
Men vad är onaturligt?
Ja, det som inte är naturligt såklart.
Men det som aldrig är klart, vad är naturligt?
Är vi människor rent av onda, naturligt?
Eller är vi snälla, med onda sidor, helt naturligt?
Är människor och livet en sak som helt enkelt inte går att förklara?
Kanske allting är oförklarligt?
Vem vet?

När det kommer till världsbilder, så har vi alla en olik tolkning av vår verklighet.
En del ser världen som en fantastiskt plats.
Ser allting ur ett optimistisk synvinkel.
Typ hippies.
En annan del ser världen som en helt vanlig plats, inget speciellt med den.
9-5 människor brukar jag kalla dem.
De ser saker ur sitt eget perspektiv, och tror att det är det enda.
Det är den typen av personer som finner ungdomar stökiga, för de har för hög musik, för hög stil, för höga kläder, för högt beteende.
En annan del ser världen som piss.
Ett rent helvete.
Pessimister, brukar de kallas.
Men en del gillar att kalla sig själva realister.
Men det är en skillnad.
Visst, saker är inte bra.
Saker är rent av förjävligt.
Men inte så dåliga så vi borde lägga oss ned och dö.

Sen finns min världsbild.
Jag brukar bara säga att jag inte gillar nått.
Att jag finner allt i vägen.
Och nu tänker du: "Men Victor, nu är ju du pessimisten."
Inte riktigt faktiskt.
Jag har personlighetsproblem, och relationsproblem.
Jag har svårt att vara i en del situationer.
Jag gillar inte att vara med folk, men jag gillar inte att vara själv.
Jag gillar inte att prata med folk, men jag gillar inte att vara tyst.
Jag gillar inte närkontakt, men jag klarar mig inte utan närhet.
Det är mitt liv.
Livet med två själar.
Två viljor.
Två sätt att leva.
Jag vet inte vad som är svårast.
Att faktiskt leva med det, eller att förklara om det för folk.

Tänk dig att leva med din värsta fiende, och din största idol.
Att relationen till din andra sida är som relationen till en alkohol missbrukande far, som du älskar och ser upp till, men som fortfarande slår dig.
Men han försöker göra dig till en man.
Du vet att han skadar dig, och att han får dig att titta konstigt på saker.
Men du behöver honom.
För utan honom så är du själv.
Och du vet vad som händer när du är själv.
Din andra sida är social.
Och du älskar din familj, och dina vänner.
Du vill alltid vara med dem.
Du förstår inte hur du kan vara utan dem.
Du vill folk bara gott, och du ler mot livet och våran värld.
För du ser hur fantastiskt allting är.

Men sen helt plötsligt, så förändras det.
Du slutar le mot saker.
Du drar dig undan från allt du älskar.
Du slutar bry dig.
Saker blir svartare, gråare.
Ensammare.
Du förstår inte längre varför du är med folk.
Och du drar dig undan.
Hur länge?
Ja det vet du inte.
Det enda du vet, är att du sakta dör på insidan.
Och att du hatar allt i världen.
Och din största önskan, är att ha någon att hata världen med.
Att brinna, tillsammans med någon annan.
Någon att titta på världen med, kyssa, och sedan säga:
"Åt helvete med det där."