Terapi - Att rensa mina tankar 3

Fick reda på att den person jag är intresserad av, inte är intresserad av mig.
Inte så jätte fövånad.
Såg det komma ett tag, hoppet håller en bara igång.
Men det som stör mig mest, är att jag faktiskt trodde på det.
Har min mänskliga förståelse sjunkit så djupt?
Kan jag inte ens skilja på vänlighet och kärlek?
Kan jag ens urskilja någon av dem alls?
Vad leder detta till? Jo, att man kryper längre in i sitt emotionellt handikappade skal.
Vad kommer hända i slutändan?
Kommer jag bara vara ett skal då?
Kommer jag ha några känslor kvar?

Jag tycker att vi skulle passa tillsammans dock.
Jag skulle vilja må dåligt med dig.
Ha sömnlösa nätter, och bara prata om vad som är fel med allt i livet.
Men såklart.
När man väl tänker efter.
Så är det ju klart att du inte tänker så.
Du sa att jag drar fram den negativa sidan hos folk.
Fast på ett bra sätt.
Jag gör det inte på ett bra sätt.
Jag försöker få folk att tänka.
Men folk vill det inte.

Så det slutar med att jag blir en pessimistisk, klagare, som drar fram folks negativa sidor.
För ingen orkar med mig under en längre tid.
Och det har folk förklarat tydligt.
Alla blir lessa efter ett tag.
Folk i ens närhet börjar försvinna.
Vissa permanent.
Vissa ett tag.
Men alla tar sin semester från mig.
Som om jag vore en sjukdom som tar deras energi ifrån dem.

Jag har länge hatat, och föraktat psykiska vampyrer.
Men det kanske är jag, som är vampyren?