KindOfHumans blogg

Lugn och skön helg.
I fredags kom söt pojke till mig. Vi kollade film och drack kaffe. Sen satte vi oss i hans svinkalla 940 och åkte in till Vetlanda och keevade lite på Karlssonsparkeringen med Team Keeva bilarna. Åkte sen hem och myste ner oss i sängen, åh så mysigt att somna i hans famn.

Igår kom världens bästa kusin och hämtade mig, stack hem till henne och kollade på film och sådär. Sen gick vi ner till hennes vänner som festade lite, så vi var där och tjötade lite med dom.
Mycket trevlig helg.

Nu vill jag ha 5 maj, cruising och fina bilar.
V8 POWER!
Bevara den svenska raggarkulturen <3

Livet gör en svag riktningsändring i den positiva meningen.
Ikväll blir det förhoppningsvis (hoppas, hoppas, hoppas!) myskväll med en fin kille, vars värme i bilen har pajjat vilket gör att han i såna fall sover här med. Hur awesome är inte det?
Åh, känner mig som en barnrumpa på julafton. Tiden får gärna gå lite fortare.
Så jag får krama om den fina igen.
Längtar efter dig. <3

Looking in your eyes, i see a paradise.
This world that i've found, is too good to be true.
Standing here beside you, want so much to give you.
This love in my heart that i'm feeling for you.

Let them say were crazy, i don't care about that.
Put your hand in my hand, baby don't ever look back.
Let the world around us just fall apart.
Baby, we can make it if were heart to heart.

And we can build this dream together, standing strong forever.
Nothings gonna stop us now.
And if this world runs out of lovers, we'll still have eachother.
Nothings gonna stop us, nothings gonna stop us now.

~

Hade skrivit denna låttexten i Oktober 2011 i min egen blogg. Det var samtidigt som jag höll på med en kille som jag verkligen tyckte (tycker) om. Jag lyssnade på denna låten på min LP spelade samtidigt som jag gjorde mig iordning för att han skulle komma hem till mig.

Och jag reagerade på att texten är så jävla fin, och det jag reagerade mest på är att den stämmer in så jävla bra på allt jag kände (känner). Den här pojken är något speciellt alltså.
Jag önskar bara att jag inte tabbat mig så som jag gjorde. Vet inte om jag kan göra allting bra igen. Han känns så avlägsen nu. Jag har förlorat.

Vill så gärna ha honom här igen. Men jag vet inte hur jag ska förklara mina känslor för honom.. mina små agressionsproblem kan ha förstört allting. Jag är rätt dum i huvudet emellanåt alltså.
Sommarn var helt underbar, jag var med honom nästan varje dag. Och varje helg satt vi tätt intill varandra i hans Impala. Visserligen var jag tillsammans med hans vän då, men det var lika fint ändå. Jag vet, jag är en dålig människa, men man kan inte styra över sina känslor.

Sen kom den dagen, den dagen jag väntat så länge på. (Jag och min pojkvän hade redan gjort slut). Då han visade att han också tyckte om mig. Kändes som en jävla dröm. Vågade nästan inte tro på det.
Jag fick min prins tillslut, men jag ville inte gå för fort fram. Och det slutade med att det inte blev någonting, för jag gjorde min nämnda tabbe.
Hur jävla dum i huvudet kan man vara?

Jag saknar dig, det gör så ont vissa dagar, det är helt sjukt..
Aldrig känt såhär för någon innan..

Jag lämnar ensamheten bakom mig.
Någonstans, som om den inte fanns.
Den första resan tar jag inom mig.
Slår upp mina ögon för en annan värld.

Så jäkla fin låt. "Ingen kan älska som vi". Som är från en film jag såg för länge sen. Som förövrigt är en av världens mysigaste filmer.
Just nu hatar jag mitt liv. Jag hatar superdupermegahemlisen jag har. Jag hatar mina kärleksproblem. Jag hatar mina kompisproblem. Jag hatar att jag har så svårt att acceptera saker. Jag hatar allt.

Men jag har hittat en ny vän, han får mig alltid på bra humör. Jag blir glad såfort han hör av sig. Det känns så konstigt, som om jag vore kär i honom. Men jag har känt efter, och jag är inte kär i honom. Har inga såna känslor alls. Det är bara som vän.
Och han gör mig alltid glad. Spelar ingen roll vad vi pratar om, jag mår alltid bra när jag är i kontakt med honom. Och nästa vecka ska jag få träffa honom, för första gången. Vi har visserligen träffats innan, men det var när han var med en av mina vänner. Och jag pratade med min vän och tänkte inte direkt på att han var där jämte. Men nu nästa vecka har vi bestämt att vi ska träffas.
Ska bli så kul. Jag ser fram emot det. Han är just nu en av de enda anledningarna till att jag mår lite bra. Att jag fortsätter kämpa på och fortsätter att le.
Obbin, du är massa bra. Vi har inte snackat i mer än en vecka. Exakt en vecka idag faktiskt. Men du har gjort så stort intryck på mig. Du är en bra pojk.
Men du har felhjulsdrift, illa! ;)

När man försökt i knappt ett år, månad in och månad ut.
Ibland dag in och dag ut.
Men inte fått någon respons, då börjar man ledsna på det.
Men det finns som en spärr i mitt huvud som gör så att jag inte kan inse det, inte kan inse att saker och ting inte längre är som förr. Att vi inte är dom vännerna vi en gång var.
Då du kunde bjuda in dig själv och tvinga mig att göra kaffe.
När du bestämt sa "du har inget val, du ska med mig ut ikväll".
När du kunde komma hit, dricka sju koppar kaffe och glo på film hela natten.
Jag saknar dig. Jag saknar oss.
Vi var bästavänner. Det visste alla. Det var du och jag.

Saker förändras helt klart. Livet har sin gång.
Även vänskapen.
Men du ska veta att jag glömmer dig aldrig, och jag glömmer aldrig oss.
För du var en sån stor del av mitt liv.
Finns ingen så bra som du.
Lennhartm & Aghdam, nu mera historia.

Om du ändrar dig vet du vart jag finns..