KindOfHumans blogg
Tjej, 29 år. Bor i Ekenässjön, Jönköpings län. Är offline

Senaste inläggen
Skuggan utav friheten.26 november 2012 kl. 22:10
Fan.
15 oktober 2012 kl. 20:34
Elit Vetlanda Speedway!
4 oktober 2012 kl. 22:21
Torka mina tårar.
2 oktober 2012 kl. 20:45
Why do we always fight?
30 september 2012 kl. 17:36
As simple as that.
24 september 2012 kl. 20:41
Så jävla dum.
9 september 2012 kl. 15:28
Fundilering.
28 augusti 2012 kl. 22:57
Vet ingenting längre.
27 augusti 2012 kl. 22:29
Vad? Vart? Hur? När?
21 augusti 2012 kl. 14:52
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Miranda Civilstatus: ÖkenLäggning: Asexuell
Intresse: Motor
Bor: Med föräldrarna
Politik: Anti-allt
Dricker: Öl
Musikstil: Alternative Rock
Klädstil: Svenne
Medlem sedan: 2010-10-30
Event
KindOfHuman har inte lagt till några event än.
Nothing's gonna stop us now - Starship
Looking in your eyes, i see a paradise.
This world that i've found, is too good to be true.
Standing here beside you, want so much to give you.
This love in my heart that i'm feeling for you.
Let them say were crazy, i don't care about that.
Put your hand in my hand, baby don't ever look back.
Let the world around us just fall apart.
Baby, we can make it if were heart to heart.
And we can build this dream together, standing strong forever.
Nothings gonna stop us now.
And if this world runs out of lovers, we'll still have eachother.
Nothings gonna stop us, nothings gonna stop us now.
~
Hade skrivit denna låttexten i Oktober 2011 i min egen blogg. Det var samtidigt som jag höll på med en kille som jag verkligen tyckte (tycker) om. Jag lyssnade på denna låten på min LP spelade samtidigt som jag gjorde mig iordning för att han skulle komma hem till mig.
Och jag reagerade på att texten är så jävla fin, och det jag reagerade mest på är att den stämmer in så jävla bra på allt jag kände (känner). Den här pojken är något speciellt alltså.
Jag önskar bara att jag inte tabbat mig så som jag gjorde. Vet inte om jag kan göra allting bra igen. Han känns så avlägsen nu. Jag har förlorat.
Vill så gärna ha honom här igen. Men jag vet inte hur jag ska förklara mina känslor för honom.. mina små agressionsproblem kan ha förstört allting. Jag är rätt dum i huvudet emellanåt alltså.
Sommarn var helt underbar, jag var med honom nästan varje dag. Och varje helg satt vi tätt intill varandra i hans Impala. Visserligen var jag tillsammans med hans vän då, men det var lika fint ändå. Jag vet, jag är en dålig människa, men man kan inte styra över sina känslor.
Sen kom den dagen, den dagen jag väntat så länge på. (Jag och min pojkvän hade redan gjort slut). Då han visade att han också tyckte om mig. Kändes som en jävla dröm. Vågade nästan inte tro på det.
Jag fick min prins tillslut, men jag ville inte gå för fort fram. Och det slutade med att det inte blev någonting, för jag gjorde min nämnda tabbe.
Hur jävla dum i huvudet kan man vara?
Jag saknar dig, det gör så ont vissa dagar, det är helt sjukt..
Aldrig känt såhär för någon innan..