Delade känslor.

Jag lämnar ensamheten bakom mig.
Någonstans, som om den inte fanns.
Den första resan tar jag inom mig.
Slår upp mina ögon för en annan värld.

Så jäkla fin låt. "Ingen kan älska som vi". Som är från en film jag såg för länge sen. Som förövrigt är en av världens mysigaste filmer.
Just nu hatar jag mitt liv. Jag hatar superdupermegahemlisen jag har. Jag hatar mina kärleksproblem. Jag hatar mina kompisproblem. Jag hatar att jag har så svårt att acceptera saker. Jag hatar allt.

Men jag har hittat en ny vän, han får mig alltid på bra humör. Jag blir glad såfort han hör av sig. Det känns så konstigt, som om jag vore kär i honom. Men jag har känt efter, och jag är inte kär i honom. Har inga såna känslor alls. Det är bara som vän.
Och han gör mig alltid glad. Spelar ingen roll vad vi pratar om, jag mår alltid bra när jag är i kontakt med honom. Och nästa vecka ska jag få träffa honom, för första gången. Vi har visserligen träffats innan, men det var när han var med en av mina vänner. Och jag pratade med min vän och tänkte inte direkt på att han var där jämte. Men nu nästa vecka har vi bestämt att vi ska träffas.
Ska bli så kul. Jag ser fram emot det. Han är just nu en av de enda anledningarna till att jag mår lite bra. Att jag fortsätter kämpa på och fortsätter att le.
Obbin, du är massa bra. Vi har inte snackat i mer än en vecka. Exakt en vecka idag faktiskt. Men du har gjort så stort intryck på mig. Du är en bra pojk.
Men du har felhjulsdrift, illa! ;)