Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Straight
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Liberal
Dricker:
Vatten
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Galen
Medlem sedan:
2016-02-03
Kallpratar i korridorer
Vi möter varandra för första gången
Vad är sanning, vad är vinklat?
Masker vi tar fram inför varandra
Bekväma, starka sidor går bra
Det som gör ont, det som är hemligt
Vill jag inte att du ska veta
Vi leker leken veta bäst
Ett helt lönlöst skådespeleri
Vi drar på oss en säker väst
Och babblar fram mystisk magi
Bekväma ord, dolda tankar
En trollformel utan kraft
Likväl potent nog att skada andra
Det som en gång inte betyder något
Får vikt och blir en val.
Tårarna som rann ned inne i min kudde
Är hemligheten som du aldrig får veta.
Vi drar fram våra svärd inför vardagen
Redo att hugga ned allt som stör vår?
Falska världsbild, våra patetiska ståndpunkter.
Våra åsikter som inte betyder något, egentligen.
De saker vi står så hårt för inför andra
Men som tynar bort med vår död
Precis som alla egendomar vi kämpat så hårt
Att få äga i våra hem.
Men vad vill vi egentligen ha tro?
Är det den där fantastiska personen vi ofta ser på avstånd
Eller är det den tillfälliga lyckan i något som inte håller
Kan det kanske vara, att samla på erfarenheter som vi sedan ångrar?
I en sluten cirkel av mig
Ringlar tankar av lycka runt
Kanske är det dig
Som gör att jag ibland tänker sunt?
Ska man...
Skriva det som verkligen finns
Där inne?
Är det verkligen värt att gräva upp
Uråldriga minnen?
Tiden som inte är kvar
Dofterna, ansikten och svar
Är det verkligen värt
Att skotta upp det förflutna
Mina känslor säger... Sluta.
Ska man...
Gå igenom den enorma berg och dalbana
Där inne?
Är det faktiskt värt att skotta upp
Smärtsamma minnen?
Det goda, det dåliga
Missförstånden, bråken
Härliga famnar, varma kyssar
Tröstande alkoholen, dåliga besluten
De kloka råden och dom frukstansvärda orden.
De heta fantasierna
Om dom otroliga människorna
Möten som aldrig kommer åter
Bara i drömmarna minns jag hur det låter.
Andetag. Andetag. Flåsande andetag.
Mörkröda droppar som stänker ned betongen.
White knights hårda ord dånar i bakgrunden.
En sång för alla idioter vars svaga själ kräver berättigad rätt för sin existens.
En här av ansikten och axlar som snuddar axlar
Marscherar likt en här från en gammal tavla
På order från en tid som ständigt är i fara
Likt förvirrade får luktar allmänheten efter vad som står på.
Andetag. Rosslande, hostande andetag.
Ansikte som gnider sin hud på betong.
Med hjälpsamma händer under sång
Lungor som inte får någon luft.
Ta ett steg självständigt, stackars fan.
Upptäck hur fort alla önskar läxa upp dig,
Upptäck hur fort alla önskar läxa upp mig.
Ett glas gott, en film för att glömma besvär.
Fågelskrämmor utan samvete
Någon blev less, trasan vrider om
Hären byter riktning, vet ej varifrån de kom
På marken vilar vi trötta i frid.
Och man jobbar, pysslar, skriver och bryr sig ibland.
Inte för andra. Enbart för mig, men ibland är det glädjande för andra. För om jag vill att andra ska ha en viss åsikt, är det för min skull jag söker påverka.
Andas. Lev.
I en genomskinlig, dimmig duschkur
Genom vattnet sträcker jag mig upp
För jag vill ur min bur.
Samtidigt är den så bekväm, så trevlig
Att jag vill duscha i min egna värme
Njuta och se på skuggorna på den anda sidan
Bekvämt för min egna skull.
Har man nu delat sin korta novell till engelsktalande individer i skilda åldersgrupper och intressen. Förväntar mig brutal sågning som jag kan utnyttja till att förbättra mig med.
