AronFuckOffLifs blogg

borde väl dra mig mot sängen, varit uppe alldeles för länge och bara oroat mig och mått dåligt.

sjukt nice med sommar lov, hade avslutning igår och höll tal inför alla vilket gick super bra, fick till och med ett pris för det
chillade med ett gäng vänner i stan igår och drack och mös, kunde inte fått en bättre avslutnings kväll typ för Tjejen sov hos mig efter firandet i parken.

ska snart åka ut till ekholmen vilket är våran sommar stuga och bara chilla på primitivt vis

Såg X-men days of future past med ett gäng kompisar och det var verkligen en sjukt bra film, den knöt ihop alla tidigare filmer och hade en del skämt som man förstod om man antingen hade läst serierna eller sett filmerna tidigare, skulle lätt se om den när som helst

På väg in till skolan, missade första bussen för har tappat bort mitt busskort någon stans där hemma men använde sms biljet till den som kom vid tio över tio.

Livet flytter på, skolan slutar och med det så slutar vänner och nya vänner kommer börja på skolan så det går ju frAmmåt eller något i den stilen åtminstonde.

Jag lyssnar på musik typ hela tiden från varje morgon nät jag fixar håret till när jag sover i sängen men det jag inte tänkt på är att bär jag skriver olika texter så på verkars dem alltid av musiken jag lyssnar på

Det blev inget tal inför hela skolan för det var så få som var kvar på slutet av ITG awards så får hålla det inför alla för att avsluta på skolavslutningen.

well det har varit en helt ok chill dag, kollat olika creepy pasta videos.
följde med till Arlanda och träffade tjejen när hon kom hem ifrån Frankrike och det var sjukt nice.

ska hålla tal inför hela skolan imorgon och är lagom, inte rädd eller orolig utan mer spänd över det hela men det borde gå bra, har aldrig haft svårt att tala inför folk men en skola på 300 pers är något nytt.

ska kolla go to sleep jeff the killer nu vilket är yttligare en creepy pasta låter lagom nice till godnatt saga

tänkte dela några tankar och skriva en sån där lång text som troligen ingen läser igenom helt men känner inte för att göra det längre utan tror bara jag ska sova va ändå inte överdrivet intressant eller något åt det hållet.

borde sova mer än vad jag gör

Jag såg Hancock i natt, minns att en kompis i min gamla skola hade sett den när vi skulle välja att redovisa en film, var redo att ge upp på den efter 5 minuter för den kändes inte som min film, men jag fastnade i den…
Det är inget mästerverk men i mina ögon var den var väldigt bra och den tog upp ämnet ensamhet.

Filmen handlar om en kille som heter Hancock, han är den enda av sitt slag som finns, han är en ”superhjälte” i våra ögon, han har övernaturliga krafter och kan göra saker som ingen vanlig man kan göra, men det är just det som får honom att känna sig så ensam och jag har aldrig tänkt på det.
Vi pratar ofta om att vi är ensamma vare sig det är för hur vi klär oss annorlunda eller om det är för att vi har tankar och åsikter som skiljer sig ifrån normen men sanningen är att vi kan nästan alltid hitta någon som påminner om oss själva vare sig de gör oss lyckliga så kan vi ofta känna en gemenskap med dem, men vem kan egentligen en ”super hjälte” känna gemenskap med?
Jag tror inte att någon av oss tänker på sådana saker särskilt ofta, hur är det att vara som en gud för alla man träffar men att ändå vara helt själv?
I filmen är Hancock deprimerad, han dricker nästan jämnt och alla hatar honom och han verkar själv småhata alla andra och även om de inte kan såra honom fysiskt så är det alla ord som gör så att han får ont. Men det är inte det enda som jagar honom utan han vet inte ens vem han själv är, Han minns att han vaknade upp för åttio år sedan i ett sjukhus själv utan att minnas något och att det enda han hade på sig var ett tuggummi och två biobiljetter till filmen Frankenstein.
Det jag tänker på själv när jag får höra detta är ögonblicket i Lilo & Stitch när Stitch vandrar omkring under natten utan att veta vad han ska eller kan göra, Jumba säger själv något i still med ”626 skapades till att vara ett monster, men nu har han inget att förstöra. Jag gav honom aldrig ett högra syfte.
Vad kan känns det som att inte ha någonting?
Inte ens minnen att tänka på mitt i natten…”

Jag vet själv hur jobbigt det är under nätterna när jag sitter uppe sent och mår dåligt och känner mig helt ensam, men jag kan bara föreställa mig hur det måste kännas på nätterna att inte veta något om en själv mer än att du är just själv och att vad som än händer dig kommer du bara att försätta leva, i all evighet…
Hancock säger senare i filmen när de frågar honom om hur han blev som han är att han inte minns men att han måste ha varit en riktigt skitstövel tidigare då ingen sökte honom på sjukhuset, ingen visste vem han var och ingen hade någonsin kontaktat under de åttio år som gått varken vänner eller familj om han ens hade det.
Jag tror att vi alla kan relatera till just dessa saker, det kanske inte är i samma grad och utsträckning, men att känna sig ensam är något vi alla har varit med om, vare sig det är det är sena nätter som nu när ingen annan i huset är vaken och du bara undrar vad de skulle säga om du bara var borta en dag eller om det är något så litet som att mamma glömde bort att fråga om du ville åka med och handla. Men vi är inte så ensamma det finns nästan alltid någon vi kan prata med eller bara vara med som får oss att må bättre, det måste inte vara någon du känner eller har träffat förut utan vi hittar nya personer att prata med nästan varje dag. För vissa tar det längre tid att hitta någon som får dem att sluta känna sig ensamma än andra men det finns alltid någon, det är därför vi aldrig borde ge upp och säga att det inte är värt det för att ingen bryr sig om dig för det finns folk som kommer bry sig.
Men vi måste hitta dem innan vi tar dem för givet.

kanske bara jag som tänker för mycket när jag inte kan sova, det är ni som bedömer antar jag.

dagen började med att jag skulle med bussen ifrån våran hållpats in till centralstationen men någon random buss med "ej i trafik" på sig stannade, efter ett tag märkte jag att alla på bussen gick på min gamla skola och insåg att den var på väg mot tunaberg min gamla skola, fick ta longboarden till nästa buss hållplats och vänta på nästa buss hoppandes att jag skulle hinna till nationella.

men annars tror jag att jag typ åkt 3 timmar på min lonboard nu så tror mina kul lager är inkörda då det stod att det skulle kräva 5 timmar av åkning vilket jag bör har gjort den senaste veckan, hittade en jätte chill väg ifrån stadsbiblioteket till fyrishov som tog typ en halv timme, inte direkt en genväg men den va mysig och lugnt så det är väl en av mina favorit vägar att åka längst so far

åkte med min longboard idag.

den va sjukt bra, precis som jag ville ha den nästan, måste köpa hårdare bushings så den känns lite mer stabil men annars var den great.
det började regna på vägen hem från capoeira träningen så när jag kom hem skruvade jag upp den och torkade alla delar och satte ihop den igen.
det har varit en chill dag men är typ helt slut nu vilket är surt när det är skola imorgon och det kommer vara nationella prov men det är inte så jobbigt med sånt ändå