If i could save time in a bottle

det är kväll, hösten är här med sin kyla och sitt mörker men vad gör det när den medför de mysigaste stämningarna.
jag ska upp om 3 timmar och åka iväg med tåg upp till min gamla konfirmations gård med systern min och träffa nya vänner såväl som gamla där uppe, jag kommer ligga stilla på nätterna med ögonen fixerade i taket om man nu kan fixera ens ögon på något i komplett mörker.
Jag konfirmerade mig där uppe för 3 år sedan ungefär och jag kan inte säga att jag ångrar det men det skedde under en av de jobbigaste perioderna i mitt liv. Mamma och pappa hade skilts för ungefär ett år sedan och jag började först nu ta ut min ilska på resten av världen efter att den legat bort tryck i ett mörkt hörn någonstans så att jag kunde hjälpa mina små syskon. Pappa hade hittat en ny kvinna som jag var rädd att han skulle gå för fort fram med och flytta ihop och sedan separera de med.
Jag var rädd under hela den sommaren, rädd för allt som hände runt mig, rädd för vad som hände med min familj och rädd för mig själv, nu för tiden så säger folk att jag har en lång stubin och inte så enkelt börjar bråka men det var inte så då, jag kunde börja bråka över minsta lilla sak vare sig det var med vän eller ovän gjorde inte någon skillnad. Jag lyckades ändå göra någon slags inverkan på vissa däruppe, folk minns mig och har hört mitt namn innan jag ens fått chansen att höra deras,det är en kille som hjälpte mig igenom allting när jag var där för 3 år sedan, han va och är en av mina närmre vänner för han lyssnade på mig. Om natten när klockan var nära tolv så brukade han och jag smyga ut igenom vårat fönster i huset för att ta oss bort till kyrkan och sedan sitta där i timmar om natten och bara prata, om nuet, om livet och om hur vi mådde. Det är några av mina finaste minnen som han gav mig då för han brydde sig.

natten börjar dra mig emot min säng igen, och det är dags att somna snart för nattens mörker gör även mina tankar mörka.
Just because someone stumbles and loses their path, doesn't mean they're lost forever. Sometimes, we all need a little help