Afton.
Jag har varit ganska duktig det sista måste jag medge. Är nu påväg not min tredje månad knarkfri och jag har snart två veckor utan cigaretter. Det är lite tufft ändå. För några månader sedan kunde jag inte tänka mig ett liv utan något av ovannämnda. Men börjar undra lite när det kommer vända och faktiskt kännas bra? Visst uppenbara hälsorelaterade ting märker jag väll men, menade mer det där man vill uppnå med att må bra och känna sig duktig. För jag känner mig mest som ett rastlöst litet absbarn som spolat hela sin sociala värld, flyttat till landet och flyr verkligheten med datorspel. Även om de fåtal vänner jag har kontakt med nu är mina riktiga sådana så har jag aldrig känt mig så här ensam, vilket irriterar mig. Jag vet hur falskt det är och hur falska relationerna är. Hur falsk den lilla knarksfären är. Men kan inte sluta glorifiera den. Hur mycket jag nu än försöker. Jag kan bara inte sluta sakna att må sådär bra och felfritt. Är det en känsla som bara finns i knarkets dimmiga värld eller kan man uppleva den annars också i mer nyktert tillstånd? Har glömt. Eller så är det herr abstinens som lurar mig. Men det blir väl bättre med tiden antar jag, eller så får jag helt enkelt acceptera att jag knarkat bort förmågan att va glad nykter. Är väl inte hela världen ändå det löser sig. "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli" Cornelius tackar jag för mitt mantra. Nu ska jag fortsätta vara på dåligt humör och knega klart mitt arbetspass. Om det är något jag missbrukar ikväll, utöver självömkan, så är det kaffe.
God lunch,
Idag har jag varit i skolan och haft en föreläsning om det fantastiskt trevliga ämnet om våldsutsatthet. Väldigt obehagliga siffror och scenarier, samt sjuka processer som resulterar i att folk bedriver de handlingar de gör. Har alltid haft antagandet om att kvinnor generellt är den mest utsatta gruppen för ämnet i fråga. Ack min naivitet, även den källkritiske pumpas tydligen av medias falska bilder. Absolut är det en stor grupp, till och med hälften av föreläsningen och materialet täckte just mäns våld emot kvinnor. Olika dominans tekniker för att hålla fast kvinnan i ett skadligt förhållande. Både fysiska och psykiska tillvägagångssätt. Nästan så äcklad att jag vill klippa snoppen av mig. Men den vanligaste gruppen är barn. Så sjukt vidrigt och jag känner mig så dum när jag snabbt insåg och förstod hur uppenbart det egentligen. Men inte uppmärksammat speciellt mycket allmänt då det är ett så fruktansvärt känsligt ämne, därför skyms det undan mycket. Det är till och med vanligare att ett barn utsätter ett annat barn för våld, än att en vuxen gör det. Är nu än mer driven mot kriminalvården. Så sjukt intressant hur fel det än nu kan låta.
Sitter nu på tåget med väldigt skeva tankeprocesser och är på väg hem till landet. Innan jag riktigt rotar mig in i ovanstående ämne skall jag unna mig lite vin och lyxmat. Måste leva upp till mitt namn liksom. Rödtjut än måndag är lite standard.
Mitt nya anthem;
Borgaren har ingenstans att gå när han kommit fram till whiteroom. Hipsters gör alla skuggor icke-blå, han är ensam kvar med sin hummer. Långt där borta från en takvåning på avenyn blåser värmen ut i natten. Dit var han bjuden men tackade nej, för de nekade hans levande hummer saltvatten.
Det gör ont, men drick champagne ändå. Du kan alltid skjuta någon med korken. Det gör ont, men drick skumpa ändå. Du är här och kom hit som en borgare.
Klockan ringer för Borgaren men han stänger av den. Vad gör det att försova sig när du äger alla företagen? Sluta tänka det är det är svårt ändå, ta och shoppa skor. Tänka behöver du inte ändå, till det du har hyrt människor.
Det gör ont men ta fin ladd ändå. Festa hela natten. Slicka hummrar och ha det gött, inte du som lever på bröd och vatten. Det gör ont men drick skumpish ändå. Du är här och kom hit som en borgare.
Så överlevde släktmiddag och allt det där trots dygnat. Nu påväg hem till mitt lilla Ed igen. Jag satt och nodda hela spårvagnsvägen hit och noddar konstant här på tåget nu, som inte ens avgått än. Däckar jag nu vaknar jag i Vänersborg och kommer inte hem. Jag gillar inte Vänersborg. Samt att min vape fick slut på batteri så hjärnan leker att jag är ett p12 abs barn. Jag är rädd ec, jag är rädd.
Idag fyller min lilla mormor 65 år. Så vi ska fira henne med massa saker, sådana där saker som en förväntas medverka på och agera fanatiskt entusiastisk gentemot. Men det är okej i det här fallet för det är lilla mormor värd. Har köpt ett megapaket från rituals åt henne som jag hoppas hon blir glad för. Nu ska jag åka och köpa mer vape olja för att repa vapenation då jag är så hc edgy kid 93. Sen måste jag åka iväg med hela jävla släkten till någon dyr resturang där jag måste betala maten själv för mamma är arg på mig. Men det är mormor värd idag ska jag vara sötaste barnbarnet jag kan åt den lilla tanten. Synd bara att jag inte sovit än men det går nog helt okej ändå.
