Mvh absbarn. Tw knark

Afton.
Jag har varit ganska duktig det sista måste jag medge. Är nu påväg not min tredje månad knarkfri och jag har snart två veckor utan cigaretter. Det är lite tufft ändå. För några månader sedan kunde jag inte tänka mig ett liv utan något av ovannämnda. Men börjar undra lite när det kommer vända och faktiskt kännas bra? Visst uppenbara hälsorelaterade ting märker jag väll men, menade mer det där man vill uppnå med att må bra och känna sig duktig. För jag känner mig mest som ett rastlöst litet absbarn som spolat hela sin sociala värld, flyttat till landet och flyr verkligheten med datorspel. Även om de fåtal vänner jag har kontakt med nu är mina riktiga sådana så har jag aldrig känt mig så här ensam, vilket irriterar mig. Jag vet hur falskt det är och hur falska relationerna är. Hur falsk den lilla knarksfären är. Men kan inte sluta glorifiera den. Hur mycket jag nu än försöker. Jag kan bara inte sluta sakna att må sådär bra och felfritt. Är det en känsla som bara finns i knarkets dimmiga värld eller kan man uppleva den annars också i mer nyktert tillstånd? Har glömt. Eller så är det herr abstinens som lurar mig. Men det blir väl bättre med tiden antar jag, eller så får jag helt enkelt acceptera att jag knarkat bort förmågan att va glad nykter. Är väl inte hela världen ändå det löser sig. "För var dag blir det bättre, men bra lär det aldrig bli" Cornelius tackar jag för mitt mantra. Nu ska jag fortsätta vara på dåligt humör och knega klart mitt arbetspass. Om det är något jag missbrukar ikväll, utöver självömkan, så är det kaffe.