EllaRoses blogg

Försöker lösa mina problem men redan nu stöter jag på väggar, det är lugnt jag får bara hitta vägar runt men kör den riktiga vägen först. Skulle inte det gå kommer drastiska lösningar tas när inga andra alternativ ges.

Väggar är dock inget nytt för mig enda skillnaden är att jag höll käften när jag borde ha klagat, som läraren som motarbetade mig när jag kom med en lösning kom han med ett problem. Jag försökte om och om igen men fick bara motarbetadende jag skulle ha bett om en annan lärare eller gått till rektorn. Det var jag som gjorde fel jag gav upp istället för att ta tag i det.

Men man blir jävligt frustrerad och jävligt arg när grejer går emot en eller inte fungerar.

Fick bita mig i tungan idag, sparar energin och ilskan till senare.

Kollar upp olika utbildningar för yrken och söker jobb. Har dragit igång olika viktiga saker för att försöka få mitt liv att gå framåt, ska försöka läsa mer och lägga mer tid på sådant jag tycker om att göra.

Ska ta bort sådant som jag inte gör eller bara slösar tid på, måste försöka komma underfund hur jag ska fokusera på något och minska mitt omfång på olika områden och FÖRSÖKA bli mer insatt i några områden.

Vi snackar inte 3-4 grejer jag kan något om jag snackar att försöka få 64 ner till 20-30. Har legit en vägg med post it lappar där varje gång jag såg något jag vill kunna mer om satte upp en ny lapp.
Det är allt från musik till körkort till skrivstil och konsten att skriva till politik och trädgård osv.

Det är mycket att göra men så är det när man prokastinerar i ca 3 veckor och innan det vill jag inte ens tänka på.

Folk sade till mig "folk har tryckt ner dig, du har inte haft det lätt du är ett offer"
Jag tog det och med allt runtomkring har jag blivit arg på världen och tyckt synd om mig själv.
Inser att det enda jag gjort i en vecka är tycka synd om mig och låst in mig i min lägenhet och gömt mig från folk och medvetet mått piss och tänkt i rätt hemska banor. Intalade mig att folk inte brydde sig men det gör dem, visst folk har betett sig skit mot mig men om jag inte fuckat upp mitt gymnasium på grund av att jag skolkade och inte gjorde ett skit hade mitt liv varit mycket jävla enklare nu.

Dags att komma ut ur lägenheten, sluta tänka i de gamla inrotade banorna och börja ta tag i saker och faktiskt ge mitt allra bästa.

Jag måste sluta bry mig om vad folk säger om min kropp de har rätt att uttrycka sig och ge komplimanger och kritik men jag har samma rätt tillbaka.

Sluta vara rädd för att göra någon förbannad och vara en people pleaser, hellre ett rövhål och att folk vet var jag står. I hand med det kommer det att svälja min stolthet inse att jag måste säga att jag haft fel vilket jag har, lära mig att det är okej att ha fel göra fel och ha brister inget man bryter ihop för.

Folk kommer säga "du är väldigt hård mot dig själv" vad jag behöver är en balaserad väg framåt inte för mycket hårdhet men inte heller för mycket daltande eftersom då kommer jag inte framåt. Jag var ett offer men i framtiden vill jag bli sedd som en överlevare och en som överkom inte ett offer som klänger på snyfthistorian.

Tror det gäller de flesta eftersom blir vi konstant intalade "du var ett offer" så kommer vi börja se oss själva på ett annat sätt, människor sluta se er som offer för då kommer du inte över det. Gå framåt bli en överlevare och äg ditt liv, låt inte händelsen som gjorde dig offer äga dig.

Bara att skrota alla planer och börja om jag har tänkt helt fel och det gör bara att jag mår sämre.
Kommer inte bli gillat av omgivningen antagligen men senast jag kollade så såg de bara utsidan av allt ändå.

Oavsett lösningar jag kommer på känns det som alla ifrågasätter och bara allmänt tvivlar och så fort jag väljer något astråkigt som jag antagligen kommer kugga för att jag har 0 motivation då jublar alla.

Iden att bli rörtekniker, lokförare, eller bara försöka utbilda mig till något som ger jobb. Jag har svårt för studier och jag har svårt att få motivation och just nu ska jag utbilda mig till något jag inte ens bli för att kunna vadå? Leva? Jobba hela dagarna och sedan komma hem spy för jag hatar det jag gör och bara göra det för att överleva?

Bara för att få existera?
Alla lösningar bemöts med problem, alla klagar och gnäller men om man ber om hjälp då jävlar är varenda käft borta.

Klaga på en skrikande unge som raserar allt i en butik alla viskar och ser men ingen gör något.
Så jävla trött på människor och mig själv och mitt huvud.

Brorsan förklarade för syrran "okej så du kommer tro det är vår syster (jag) som gjort den men det är mitt verk"

Han har gjort en teater som har ett mörkt tema om psyket, helt ärligt inte förvånad det är resten av familjen lite dock.

Till denna show har min bror sytt Fredrik en docka i svart tyg lika stor som en människa, (till halloween klädde han ut sig till Jesus och byggde ett stort kors han släpade runt på han gör inte grejer halvdant)

Vi pratade om gymnasiearbetet och berättar om Fredrik när han säger "ja juste jag tänkte du är den enda syrran som inte har partner så jag tänkte du får ta hand om Fredrik"

Jag kommer få en humansized, sydd docka som läcker stoppning genom tyget som heter Fredrik.
Måste göra någon kul grej av detta typ photosession med Fredrik och ge tillbaka mot brorsan. XD

Okej så idag har jag röjt för att få in en ny säng, lade ut min gamla på bortskänkes och sedan vänta på polaren som skulle hjälpa till att bära.
Polaren fick problem och alla jag kände var på jobb eller upptagna.

Den nya sängen var farsans som han köpt begagnad insett han inte sov bra i den så han köpte en helt ny säng och jag skulle ta över hans. Min säng som är 1.40 gick inte uppför sista trappen då taket var för lågt och gången för smal så vi mer eller mindre gjorde hål i väggen och förstörde madrassen liiite när vi manglade upp den.

Den jag skulle få är 1.40 fast väldigt mycket tyngre än min, efter en hel del ångest över det faktum att det är inte jag som bär sängen och tvinga någon att försöka få upp den här madrassen kommer inte få mig att må bra beslutade jag att det är vansinne att försöka.

Nu var ju dock min säng i mitt kök och jag vill inte flytta omkring den då det låter asmycket och orkar inte bråka med min granne idag om väsen. Så jag tog min madrass som jag har för övernattning då jag har syskonbarn och lillasyster som stannar över ibland.

Efter en hel dag av fejande och planer som bara kastats runt i sista sekunden så är ju madrassen som jag har förbannat mycket bättre än min säng jag sovit i XD

Alltså planer fuckades upp men på något jävla vänster blev det bättre i slutet ändå.

Nevermind energin som kom försvann nästan lika fort nu återstår bara en fråga.

Vad fan gör jag nu?
Så jävla trött

Vaknade hela kroppen gör ont
Går en timma ungefär och fick typ världens jävla energikick från vettefan
Från konstant omotiverad zombie till motiverad levande och röjer och städar.

Väldigt skumt efter veckor av konstant trötthet och omotivation (gjorde saker men det tog hundra år och gjorde mig ännu tröttare)
Känns som om att jag andas igen typ

Ska ta vara på dagen nu jävlar här ska röjas

Vill bara ligga ner och inte existera
Bara inte göra någonting
Inte äta dricka eller ha några behov
Att man inte fanns
Och ingen kom ihåg en eller oroa sig
Men det funkar inte så
Kan inte bara sluta existera
Men ibland känns det så jävla orättvist att inte kunna få välja att bara vara borta om så för bara en stund
Bara en stund eller ett par dagar
Jag känner mig så tung och trött jag vill bara vara borta några dagar
Inte för alltid bara en tid

It's like tar
It sticks to your clothes and your body
It drags you down into the deep
The more you struggle the worse it gets
I had nightmares about it as a child
Now i know why
The same feeling of hopelessness
The more you fight the more tired you get
My body is heavy coverd and sinking
Im just breathing but soon im gonna be suffocating
It will cover me and i will be gone