alismas blogg

Bb

Ett tag så glömde jag bort varför jag slutade hänga här. Sen gick det typ två dagar och det krävdes att en person besökte mig och jag kom på det igen.

Klarar ej av min paranoia när det kommer till människor wää. Det är väldigt, väldigt energikrävande att undvika människor irl och på nätet

spECIELLT eftersom alla känner alla, så det slutar med att jag undviker 20 pers istället för en

Typ 30 min efter att jag postade förra inlägget så tänkte jag posta ett nytt och ba "lol nvm heidåååå, ses om några månader igen"

Sen däckade jag och nu är jag här igen

Henlo

Tänkte att d var dags för en comeback

Sup? Hur mår ni? Vad har jag missat?

Okokok, en update som inte är 100% shitpost. Har inte riktigt återhämtat mig från min sjukhusvistelse än, trots att det gått mer än en månad. Har inte pratat med någon om det direkt eller hur jag mår så det har säkert med det att göra.

AHHH kommer inte ihåg hur en bloggar så det känns naturligt fkn help

Har hursomhelst hänt massa nya saker i mitt liv på senaste. Jag fick ha kvar mina kontakter i Huddinge (socialpsykiatrin, beroendeenheten, öppenvården)!! Lyckades på något vänster uttrycka hur jag kände inför det hela. Fick två boendestödjare innan julen som jag kommer bli av med relativt snart, för jag har tackat ja till en lägenhet i ett stödboende 😊

Är livrädd för det med. Sååå min bror har lyckats ta sig någonvart i livet och ska köpa en lägenhet, så det betyder att mamma måste flytta också.

Liksom oavsett vart jag har bott de senaste 4-5 åren så har jag ändå kunnat fly hem för en kort stund. Vet inte ens varför jag har ångest över flytten? Jag hatar Hjorthagen? Jag hatar Östermalm? Jag får fan hjärtklappning varje gång jag sätter foten utanför porten för att jag är livrädd för att träffa mina gamla klasskamrater och andra människor från min barndom lol.
Dessutom så hatar jag lägenheten? Haha den triggar mig som fan, meeeen vill ändå inte flytta ¯\_(?)_/¯
Även fast det hänt så mycket skit här så idk

Sen jag har typ 10 min till Lidingö så har kunnat umgås relativt mkt med den enda i den här staden som fortfarande umgås med mig lellllll

Grtr

Henlo,




I'm still a depressed POS

















Aaaaaaand scene

Orkar inte vara såhär längre, påriktigt. Jag klarar inte av att konversera med folk. Är urusel på att svara när folk skriver. spelar ingen roll på om det är privat eller i kommentarer. Känner så himla mycket skuldkänslor för det. För jag vet ärligttalat inte vad jag ska göra åt det. Övertänker allt jag skriver när jag försöker svara och det slutar med att jag bara raderar meddelandet jag var påväg att skriva. Det känns för kort och kallt, det är för långt och utförligt, för känslomässigt osv.

Tre gånger den här veckan har folk skrivit till mig där de på ett eller annat vis är frustrerade/arga/sårade för att jag inte svarat. Vissa mer aggressiva än andra, även när jag hela tiden förklarat för personen att jag det är min psykiska ohälsa som står ivägen.

En av de här personerna är den enda människan jag umgåtts med utanför mina boenden senaste månaderna och jag var påväg att förlora sagda person.

Kämmer mig så himla dum när jag försöker förklara mig, jag är livrädd för att folk ska tro att jag försöker guilt trippa eller överdriver. Vilket gör att jag inte pratar om hur jag mår alls med människor runtomkring mig. Det är en ondcirkel och jag har tappat kontrollen helt.

Svär kommer ha blivit av med hela min vänskapskrets by 2018

Skulle inte förvåna mig

Jag har fortfarande inte gått och lagt mig än. Jag pendlar från att gråta och att känna mig helt tom och ångestig.

Det enda jag vill göra just nu är att kolla alla musikvideos, videoklipp och varietyshows med Jonna.

Ingen har nog missat att jag är en väldigt väldigt emotionell person så kommer ta lång tid för mig att sörja. Andra kanske tycker att det här är löjligt av mig, att jag är överkänslig och att jag överreagerar.

Jag kände honom inte personligen, jag har aldrig träffat honom men det gör lika ont och känns lika tomt som när min gammelfarmor och min brors pappa gick bort.

Lika tomt och förjävligt

Är tillbaka efter en tids frånvaro för att ventilera. Vaknade för några timmar sedan och vaknade upp till artiklar och posts om att Jonghyun från Shinee gått bort. Jag. Kan. Inte. Hantera.det.här

Jag har gråtit non stop sen jag vaknade, jag kan inte andas, jag hyperventilerar och har så mycket ångest just nu.

För en vecka sedan så försökte jag ta livet av mig och att sen få höra att en av de viktigaste personerna i mitt liv
tagit livet av sig känns som att en ångvält kört över en fem gånger.


Tillsammans med Bigbang så var Shinee den första kpop gruppen som jag började lyssna på runt 2012 och det har format mig till den jag är idag.

Jag kan inte hantera det här just nu alls

Vila i frid Jonghyun
May you shine brighter

Alla mina gamla mediciner har tagits bort (halefuckinglujha). MEN de satte in melatonin istället för propavan och jag ville typ spräcka mitt pannben mot bordet, men det är väl bättre än inget antar jag. Efter nästa möte så kommer abilify/aripripazol sättas in och jag har inga erfarenheter av medicinen eller substansen. Jag har heller inte mer information om det förutom det jag läste till mig på fass. Är det någon här som har någon erfarenheter av den? Det här är första gången på år som jag får nya mediciner

Pls help

Är förövrigt väldigt glad över att jag äntligen blir av med råttgift ala theralen och lergigan en gång för alla