paradoxidals blogg

Jävla fittor till klasskamrater!! Blir så jävla lack på alla kukar som prompt ska vara med mig i grupparbeten för att dom är så jävla medvetna om att dom typ kan chilla sönder för att det kommer alltid sluta på ett av följande sätt:
1. Jag är så medveten om att dom inte kommer göra något att jag gör allt själv.
2. Jag lackar sönder på dom och säger att de är odugliga små fittor. Faller sedan tillbaka på punkt 1.
3. Jag lägger på charmen och låter min manipulativa sida träda fram, sugartalkar läraren och köper oss några veckor extra. Faller sedan tillbaka på punkt 1.

Detta har resulterat i så jävla mycket stress att det finns inte ens. Har väntat på bilder som JAG har tagit men lagt in i en annan snubbes dator i tre veckor nu. Bilderna skulle ha varit inlämnade för två veckor sedan, och jag har inte ens fått dom. wat. Sitter även och skriver en presentation och gör en powerpoint om Martin Luther King som skulle ha blivit framförd för en vecka sedan, men skall istället göras imorgon. Den ska vara en halvtimme lång ca. Och snubben jag ska göra presentationen med har inte skrivit ett enda ord. Jävla idioter!!!!!!!!!!!!!!!!!1

Låg och grät för en timme sedan, för en halvtimme sedan slog jag hål i garderobsdörren i hallen, och nu springer jag runt i mitt rum och städar - kåt som ett as. PMS, y u do dis 2 me?

Pappa och jag ska äta lax och potatis ikväll. God damn. Ska häva i mig käk som om jag inte sett mat på ett år, pga fet.

Trots mina smärre handikapp som gör att min världsbild är lite snevriden så är jag faktiskt stolt över vart jag är idag. Jag kommer antagligen ångra att jag gjorde detta inlägg och ta bort det för att jag - och många andra - är rädda för att tas som egoistiska när vi belyser våra bra sidor istället för att förbise dem, och fokusera på det dåliga.

Jag har alltid strävat efter att passa in, samtidigt som jag har försökt att gå min egen väg. Detta har resulterat i ett totalt paradox. Jag har insett att jag inte kan beblanda de världarna. "Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." Jag har insett skillnaden, och jag har förändrat det jag kan.

Jag har inget minne av att ha varit den där bruden som folk ser upp till. Folk har inte sett mig som attraktiv, och "vänner" har svikit mig till höger och vänster. Jag har insett att jag under alla dessa år, bara har beblandat mig med fel folk. Det är inte mig det är fel på. Inte dom heller, men de världarna vi kommer ifrån går inte att beblanda. Det finns människor som jag. De som dricker för mycket, de som har brukat droger i hopp om något större, de som har skadat sig själva med ett enda ändamål - att bara få känna någonting.

Jag får meddelanden. Här, på facebook, på ask. Anonymt eller oanonymt. Unga tjejer skriver att jag är en förebild. Folk har kommit fram till mig på stan och säger att dom känner ingen mig från någon sida, eller instagram. Dom säger att jag är vacker. Det är genuint, och även om jag inte kan se det själv så tror jag dom. Jag har helt fantastiska vänner vid min sida som tar mig för den högljudda adhdfittan jag är. Dom skrattar inte åt mig, dom skrattar med mig.

Jag kommer ihåg när jag gick i grundskolan och killarna i min klass lurade mig att äta oliver. Jag tror jag åt runt 50-60 stycken. Jag trodde att vi skämtade, men det var bara dom som skämtade. Om mig. För att jag var den feta bruden som gjorde vad som helst för lite uppmärksamhet. Det må vara sant, men det var inte för uppmärksamheten. Jag ville bara bli sedd. Jag ville bara känna någonting.

Eller när mamma släppte av mig på förskolan, och alla var redan där. Dom var ute på skolgården och lekte. Jag kom till skolan och sprang ut ur bilen, mot er, glad att få vara bland alla kompisar igen. Jag ropade hej, med all kraft jag kunde pressa fram. Jag var så jävla glad. Dom backade. Dom släppte allt dom höll på med, och gick därifrån utan att ens nicka åt mig. Det var inte en person - det var hela klassen.

Så fuck er som har fått mig att känna mig äcklig, fet, ful, oönskad. Ni fick mig att förlora suget att leva. Ni fick mig att i tredje klass sätta ett rakblad mot min arm, för det var det enda som fick mig att känna att jag existerade.


Och tack till er. Ni som har sagt att jag är vacker. Ni som har gillat min profilbild på facebook. Ni som har skrivit till mig och frågat vad jag ska göra i helgen. Tack till er som är en del av mitt liv. Ni som har sagt att ni vill knulla mig. Ni som har sagt att ni skulle kunna döda för mitt utseende. Ni som säger att jag är rolig. Inte jag som person, utan att jag är rolig.. Tack till er som har lyssnat på mig när jag har skrikit, gråtit, skrattat, haft panik eller bara en jävligt dålig dag. För hur små, eller stora saker ni har gjort för att visa mig uppskattning så är ni anledningen till varför jag fortfarande andas. Jag har varit skadefri i mer än ett halvår nu. Ni får mig att känna känslor på ett sätt jag inte ens trodde var möjligt.

Ni är helt jävla fantastiska.

Jag vet inte längre in eller ut. Har förlorat lust och ork till allt och jag är ett levande paradox. Jag slits mellan alla val jag borde och måste göra. Jag är ingen perfektionist men jag vill ha och behöver struktur. Det ligger för fan snus på golvet. Täcket är inte ens instoppat i påslakanet och madrassen är halvvägs ner på golvet. Ena halvan av sängen har blivit något förvaringsutrymme och jag tror att jag ligger på en laddare. Allt är både fysiskt och psykiskt kaotiskt och jag orkar inte ens bry mig. Är så jävla less på allt som har med existens att göra. Jag ska till skolan imorgon. Ska hålla två tal, och fyra fotouppgifter ska vara inlämnade. Har jag börjat på någon av dom? Nej.
Jag vill ta körkort och skaffa jobb. Men för att söka jobbet jag vill söka så måste de ha ett utdrag ur belastningsregistret, och det betyder att jag först måste ta mig till polisstationen, och det orkar jag inte. Körkortet har jag slutat att plugga till för mamma tar sig aldrig tid att övningsköra med mig iallafall.

Har praktiskt taget slutat gått i gruppterapin. Spyr på hela skiten. Jag börjar bli så jävla dålig igen, och på det ska jag vara nykter och ta avstånd från alla berusningsmedel. Varför egentligen? Vem ska jag vara nykter för? Jag har redan försummat mig själv. Jag skulle inte ens kämpa för mig själv om det så gällde liv eller död. Jag har ingen högre makt att se upp till. Ingenting som kan hålla mig flytande när det känns som att jag ska drunkna.

destruktivitetens eko klingar som en kallande röst och jag vill inget hellre än att smaka på dess sötma.
Åt helvete med det här.

Hej vill ni knulla

Ne inte riktigt. Där nere händer inte spec mycket :P

Något som dock var riktigt jävla gött var att efter att ha varit sjuk och haft ont i halsen i en vecka, trycka upp en snusjävel under läppen och sen klunka ett glas cola!!! Jag e lätt att tillfredsställa då jag kom fyra gånger. Så jävla fint!!!!

Vad ska ni göra ikväll honungspullor?

Sitter och tittar på Fanny som ägde hela jävla skiten ikväll. Känner mig dock som en golddigger som försöker bibehålla kontakten med henne även fast så inte är fallet..... :///

Hur som så ska jag antagligen in till örebro imorgon för oktoberfesten. Ska röja satan!!!

Jag blir så satans jävla förbannad på mina medmänniskor. Är jag lika snevriden jag?

Blir förbannad på folk som startar sin presentation med "HEJ JAG HETER BENGT 58 ÅR OCH SINGEL." Jaha? "Elin. 18 år och skitnödig" Är det någon som bryr sig? NEJ.

Blir förbannad på människor med fula ögonbryn. Här behövs inte ens någon motivering. GET YOUR SHIT TOGETHER.

Blir förbannad på människor som inte kan hålla en jävla konversation flytande eller inte fattar när en konversation är över.
Jag: "Haha. (:"
"Vadå haha? :P"
"Nej inget. Det var bara kul."
"Vad var kul? :P"
"Nej alltså...Skitsamma"
"Nej men säg nu. Var inte så hemlighetsfull :P"
Jag är inte hemlighetsfull. Jag hatar dig.

Är snorig som en jävla snigel så jag ligger här och flåsar som en jävla buffel i hopp om att bli frisk.

Vill hänga kvar vid den vita brickan.
Vill hänga kvar vid livet.
Vill hänga kvar vid att vara ren från all destruktivitet, oavsett form.
Vill släppa taget om känslorna.
Vill släppa taget om fettet på min kropp.
Vill släppa taget om terapin.
Vill ta tag i mig själv.
Vill ta tag i träningen.
Vill ta tag i någon och slå tills blodet sprutar.

Lyssna mellan raderna.