------

Jag vet inte längre in eller ut. Har förlorat lust och ork till allt och jag är ett levande paradox. Jag slits mellan alla val jag borde och måste göra. Jag är ingen perfektionist men jag vill ha och behöver struktur. Det ligger för fan snus på golvet. Täcket är inte ens instoppat i påslakanet och madrassen är halvvägs ner på golvet. Ena halvan av sängen har blivit något förvaringsutrymme och jag tror att jag ligger på en laddare. Allt är både fysiskt och psykiskt kaotiskt och jag orkar inte ens bry mig. Är så jävla less på allt som har med existens att göra. Jag ska till skolan imorgon. Ska hålla två tal, och fyra fotouppgifter ska vara inlämnade. Har jag börjat på någon av dom? Nej.
Jag vill ta körkort och skaffa jobb. Men för att söka jobbet jag vill söka så måste de ha ett utdrag ur belastningsregistret, och det betyder att jag först måste ta mig till polisstationen, och det orkar jag inte. Körkortet har jag slutat att plugga till för mamma tar sig aldrig tid att övningsköra med mig iallafall.

Har praktiskt taget slutat gått i gruppterapin. Spyr på hela skiten. Jag börjar bli så jävla dålig igen, och på det ska jag vara nykter och ta avstånd från alla berusningsmedel. Varför egentligen? Vem ska jag vara nykter för? Jag har redan försummat mig själv. Jag skulle inte ens kämpa för mig själv om det så gällde liv eller död. Jag har ingen högre makt att se upp till. Ingenting som kan hålla mig flytande när det känns som att jag ska drunkna.