alismas blogg

Så var på en föreläsning i Uppsala idag.
Om ångest och orginisationen ÅSS.

Det var väldigt intressant. Vi kom dit 15 minuter sent.

Blev väldigt förvånad när vi klev in genom dörren. Mer än vad jag borde blivit.

All in all jag var den äldsta i vårat sällskap.

Blev triggad men hanterade det rätt så bra och på slutet så ställde jag även frågor.

Fattade inget i början då vi kom sent och de pratade mest bara förkortningar som jag aldrig hört förut, så som ÅSS och RSMH.

Tydligen så startade ÅSS i hjorthagen 1994 och jag har aldrig någonsin hört det ever.

Varför vet jag inte det? Är fan uppväxt där och hade aldrig någonsin hört om det.

Kan vara för att jag är född 97, men det känns ändå som jag borde hört något om det? Ändå?

Edit: Länkar länken till hemsidan här. Då jag själv blev intresserad och vill sprida vidare infon om ÅSS då det behövs nya medlemmar enligt hemsidan och för att enligt mig själv är ganska intressant läsning.

http://www.angest-stockholm.se/

Edit: Jag måste verkligen tänka på att läsa igenom allt jag skriver, särskilt när jag sitter med mobilen.

Den här dagen. Pallar inte eller jo det gör jag, men är trött bara.

Ligger och funderar på om det är alla hormoner i p-staven, det faktum att jag inte sovit alls, ADHDn, min borderline som spökat eller om det är en salig blandning av allt.

Klev utanför min comfortzone aka Knivsta och åkte till sthlm igen.

Vet att jag måste börja någonstans och det har varit en bra dag om man bortser från det andra.

Har klarat och genomfört så otroligt många saker som jag borde vara stolt över, vilket jag är. Men så fort jag kom hem så skulle jag hjälpa till med att packa ur möbler och dylikt.

Jag försöker hjälpa till men är trött och känner att jag kommer kollapsa nu.

Jag flaggade: sa ifrån att jag inte klarar mer idag och blev helt ignorerad av personalen??

För att sedan höra utanför min dörr: om den andra eleven. Åh så duktig hon är osv osv.

När de är medvetna om att jag kan höra och ligger på golvet.

Snälla personal om ni kunde bete er mer proffesionellt, that would be great och när ni väl fått mig att bryta ihop igen och jag sväljer stoltheten och självrespekten då kommer ni springandes. Men inte när jag säger till först.

Är stolt iallafall, fortsätter jag så här kommer allt bara flyta på efter ett tag.

Kommer inte ihåg vad jag skrev tidigare idag orkar inte bry mig heller.

Kom precis tillbaka från stockhom, är fan stolt över mig själv att jag höll planeringen.

Men alltså på tåget började jag tänka:

På 2012 och kände mest lol nej.
Tänker inte dra någon lång jävla historia om varför och hur det har blivit som det har blivit.

Vet både nu och då att jag inte mått bra alls.

Men på riktigt vad i helvete höll jag på med??

Ska dock inte älta allt för mycket utan bara acceptera.

Jo jag mådde dåligt, men alltså på riktigt man skriver inte allt det jag gjorde så öppet för människor man inte känner.

Nu tänker jag inte hänga ut några namn alls överhuvudtaget, då denne person även om h*n inte har ett konto idag, men är relativt "ökänt". Asså lol vad full of myself jag låter nu men mina nära vänner kommer säkert fatta ändå.

Var så jävla lättmanipulerad att det inte finns.

Gjorde allt för att få denne att må bra och fick skit hela tiden?

Hela min ec var ett skämt och fattade aldrig att det var jag själv som satte mig i skiten hela tiden. HAHAHAHAHA min logik som 13-14 åring.

Började med att jag gick igenom alla inlägg där jag på något sätt disrespectade mina päron, allt som hade med h*n att göra. Sen gick det utför tog bort allt om mitt ex.

Det ända som är sparat är typ konsert minnen och när jag fortfarande höll på med musik. Allt annat är borta. Jag har alltså rensat bort allt från 2012-2014 more or less.

HAHAHAHHA KAN INTE ANDAS♥333

Är så glad att jag faktiskt kommit så här långt, though. Ska städa och sova nu

Varför gör jag som gör nu, när jag innerst inne vet att jag mår dåligt av det?
Jag sätter mig mer och mer i klistret när det kommer till relationer till människor överlag.
Är medveten om allt det där, men väljer att gå den vägen ändå.
Vet att jag i slutändan bara förvirrar mig själv.

Det var precis såhär innan jag flyttade till hvb-hemmet. Några månader efter flytten blev jag tillsammans med en snubbe, men det funkade inte då jag var helt avstängd och inte kände något alls. Kände lika mycket känslor, som jag känner gentemot en vägg överlag.

Hahah alltså kände mig så jävla fittig men kunde inte hjälpa det. Jag kände bara inget och det är knappt så att jag gör det nu heller. Hade jag varit ärlig så hade det förmodligen inte slutat med att jag blev hatad.

Men ey jag är bara en människa, alla gör misstag.

Men det är bättre nu, har lättare till skratt och till att le.

När jag började skriva så hade jag inte svar på mina frågor, men brukar alltid komma på det efter ett tag.

It all comes down to this.

Jag är rädd. Skulle jag sluta så blir jag i slutändan ensam och vem gillar att vara ensam?

Försökte vara lite kryptisk och bara prata rent generellt då jag bara gillar att fundera och skriva. Dessutom så försöker jag göra allt för inte sova, vet dock inte hur det går eftersom jag håller på att somna nu.

Det här är inte ens intressant, varför skriver jag ens det här? Grtr

Sitter på golvet just nu för kan inte koncentrera mig för 5 öre.
Skulle städa eftersom jag inte kan hitta min lilla bankdosa.

Men kan verkligen inte fokusera alls. Utan började städa, sen började jag tänka på tusen saker till och bara satte mig ner på golvet.

Är så frustrerad att det inte finns.
För orkar inte ha det såhär längre.

Behöver mediciner nu men kommer inte få det förrens mina andra mediciner funkar.

Blir så frustrerad på hur allt funkar på hvb-hem. Läkaren/psykologen kommer 1 gång i månaden och jag har ingen tillit alls till honom. Skulle jag missa tiden eller har någon annan aktivitet så får jag vänta tills månaden efter. Eftersom ingen ur personalstyrkan är utbildade överhuvudtaget.

Vilket känns väldigt dumt. Skulle vara så mycket smidigare.

Vill börja med adhd medicineringen igen så fort som möjligt, men det är mina andra mediciner som puts everything on hold. Då en vanlig bieffekt är ångest/deppresion.

Just nu känns det inte som något funkar alls.
Blir bara mer arg och frustrerad på mig själv för varje dag som går. Ska försöka fortsätta städa nu, så jag hittar bankdosan och kan beställa min halloween outfit.

Ah just det. Det är därför jag sitter här. Varför är jag inloggad på ec ens?

EDIT:Upprepade mig till och med i inlägget utan att vara medveten om det.
Eftersom jag bara skrev tankarna jag har huvudet så la jag inte ens märke till det.