Riktigt namn:
Petri! Civilstatus:
Inte valt
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Hår
Bor:
I skogen
Politik:
Röd
Dricker:
O´boy
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2010-06-01
Update om (går)dagens glassande: hittade en liten trevlig glasskiosk i Vällingby där vi köpte varsin strut och sedan avnjöt dem i gräset. Sommar! <3
Päronglass med tutti fruttiströssel. Detta är det närmaste jag kommit att återskapa min favoritglass från när jag var liten - Päronetti!
Av någon anledning verkar det bara vara jag som minns den, men den var sjukt god!
Istället för chokladen som brukar vara på insidan av struten hade Päronetti något orange som nog också kan ha haft smak av tutti frutti.
Jag minns det som att jag åt den under hela min barndom men av den extremt lilla info jag hittar på nätet att döma verkar det som att den bara fanns under 1997.
God morgon~!
Det blev en trevlig utekväll igår med måttligt alkoholintag för min del. Jag och Endigo drog hem till honom vid sextiden på morgonen och han diskade en liten vända. Alla har vi våra egna små nöjen i livet.
Idag är det dags för något jag väntat på länge. Jag har levt väldigt sparsamt det sista året eftersom jag inte direkt haft pengar i överflöd.
Men nu ska jag in till stan och bjuda mig själv på en stor glass.
En färgglad.
Med strössel.
Och äta den i solen.
Som sagt, alla har vi våra egna små nöjen i livet! <3
Har ni någonsin funderat över om det finns en mystisk koppling mellan Skönheten och Odjuret och Ringaren i Notre Dame? Jag upptäckte det i somras, om jag inte minns fel, då jag såg Ringaren igen för första gången sen jag var liten.
Först ut, Belle som sjunger om Odjuret. [0.05-0.12]
Secondly, Frollo som sjunger om/till Quasimodo. [0.52-1.00]
Någon annan än jag som reagerar över att det låter som i princip samma slinga fast dur vs moll?
Att texten dessutom också låter som en kärleksfull vs bitter variant av samma låt gör det hela ännu mer hilarious/tragiskt. Åh, Disney. <3
Det var nattens filosofi, nu ska jag tydligen till Harry B James med mitt band och Overworld. Festeeen!
Ehu, ville bara dela med mig av att jag klippt luggen, haha. c: Tycker ansiktet ramas in lite bättre nu.
Har inte färgat håret på ett tag, snart är det nästan vitt~! Gillar dock effekten den ljusa färgen ger med de mörkare linserna. Känner mig pastelligare än någonsin!
Har just kollat på en behind the scenes för inspelningen av musikvideon till Kyary's CANDY CANDY.
Tycker det är inspirerande att se en så kreativ, ambitiös och positiv person arbeta med det hon brinner för! Dessutom älskar jag hennes videor och image, det skulle vara otroligt kul att samarbeta med henne någon gång.
Videon är tyvärr inte subbad, men det spelar inte så stor roll, filmandet talar för sig självt. Den mesta av japanskan är dessutom väldigt simpel, så har man lite baskunskaper förstår man oftast vad de pratar om.
Här är själva musikvideon, för dem som inte sett den!
Drömde att Crestillion gjorde sin första spelning på en liten sketen ungdomsgård där scenen var omringad av en hög trävägg. I mitten fanns ett fönster på ca 0.7x1.5 meter där man kunde se ut till publiken, som av någon anledning var placerade på stolar till vänster av lokalen. Trummorna var dessutom nedsänkta i golvet.
Första halvan av spelningen syntes alltså ingenting utåt utom lite av mig och jag blockade automatiskt mina bandmedlemmar. Vi hade dragit ca 15-20 pers som verkade väldigt peppade när de först kom in i lokalen och som sedan snällt satt på sina stolar. Med tiden blev de dock mindre peppade och mer uttråkade.
Min vackra illustration. De grå cirklarna är alltså stolar.
Plötsligt tog vi en paus i spelandet för att Kitcha hade anordnat en tävling för alla som köpt biljett. Vi skullelotta ut random cd-skivor och accessoarer med japan/oshare kei-tema. Dock hade vi för lite prylar så jag, Lilo och KrissZepto skyndade hem till mig för att plocka på oss av mina egna grejer.
Där ballade det ur med tunnelbanor som inte funkade, äventyr i stan samt något något drama om en sjöjungfru som jag inte minns. Det som är relevant är iaf att det tog en jäkla tid.
När vi var tillbaka hade nästan alla gått. Det visade sig att det fanns ett litet utrymme framför träväggen, så jag stod där istället. Vi började köra Bittersweet Vanilla men jag kom av mig och glömde det mesta av texten. I slutändan var det bara kvar två små tjejer, men de var väldigt peppade och sa att de skulle komma på nästa spelning också.
Tror inte att någon som följer mitt band Crestillion missat att vi just presenterat vår fjärde medlem - KrissZepto!
Det har inte varit lätt att hitta någon som både passat perfekt in i vårt gäng och dessutom klarat av våra allt annat än enkla baspartier, men letandet gav till slut resultat!
Detta är faktiskt inte första gången jag spelar i band med denna fantastiska filur. För många år sedan, långt innan Crestillion, Still Echo och all dokumenterad historia jammade vi ihop i en sunkig replokal. Han på gitarr och jag på bas. Vi hade aldrig kunnat gissa att vår framtid skulle se ut så här!
Om jag kunde välja en superkraft skulle jag vilja kunna manipulera tiden för att skapa oändligt med tid till att göra det jag vill.
Varje dag känner jag att jag förlorar så mycket tid som jag kunnat ägna åt att skapa. Ofta när jag sitter med viktigt arbete känner jag hur det kliar i fingrarna efter att få måla en fin bild, klippa en frisyr, virka ett litet djur, lära mig att göra dockor och skulpturer i lera, öva piano eller bas osv. Och det sprider sig från fingrarna ut i hela kroppen och gör att jag knappt kan koncentrera mig på något annat.
Utöver detta skulle jag även vilja ha ännu mer tid till att öva sång och repa med mitt band, saker jag redan gör väldigt mycket.
Samt givetvis, träffa mina vänner.
Ju äldre man blir, desto mer känns livet som ett stort pussel där man måste anstränga sig för att lyckas klämma in små avvikande element i den stora helheten. Det gör mig faktiskt lite ledsen att jag inte längre kan ägna hela dagar åt att pyssla, som när jag var yngre. Trots att jag jobbar med saker jag tycker är roligt.
Håhå jaja! Jag tror att det jag vill komma fram till är: gör det ni älskar att göra, så mycket ni kan, så länge ni kan! En dag är ni gamla som jag och då kommer ni bara sitta och oja er.
Och dricka jordgubbs-O'boy.
Och äta jordnötter.
Och försöka pussla in de där avvikande elementen mellan allt musicerande och friserande.
Imorse vaknade jag av solen, gick upp i bara kalsonger och begav mig genom hallen för att besöka hemlighuset, vilket jag tycker är brukligt när man just vaknat. Där upptäckte jag att det var upptaget. Det var dock ingen panik, eftersom det fanns två dass.
När jag gjort det jag skulle gled jag in i köket, fortfarande iförd samma vågade utstyrsel och började förbereda frukost. Ut från dass och in i köket glider då min käre bror, iförd samma beklädnad.
Han lagar till två portioner majsgröt och delar en banan, och jag tar fram två polarbröd från frysen, tinar upp dem och plockar fram pålägg. Vi äter samma frukost under sömnig tystnad. Sen skiljs vi åt för att öva musik på varsitt håll.
