Pusselsmussel

Om jag kunde välja en superkraft skulle jag vilja kunna manipulera tiden för att skapa oändligt med tid till att göra det jag vill.

Varje dag känner jag att jag förlorar så mycket tid som jag kunnat ägna åt att skapa. Ofta när jag sitter med viktigt arbete känner jag hur det kliar i fingrarna efter att få måla en fin bild, klippa en frisyr, virka ett litet djur, lära mig att göra dockor och skulpturer i lera, öva piano eller bas osv. Och det sprider sig från fingrarna ut i hela kroppen och gör att jag knappt kan koncentrera mig på något annat.

Utöver detta skulle jag även vilja ha ännu mer tid till att öva sång och repa med mitt band, saker jag redan gör väldigt mycket.
Samt givetvis, träffa mina vänner.

Ju äldre man blir, desto mer känns livet som ett stort pussel där man måste anstränga sig för att lyckas klämma in små avvikande element i den stora helheten. Det gör mig faktiskt lite ledsen att jag inte längre kan ägna hela dagar åt att pyssla, som när jag var yngre. Trots att jag jobbar med saker jag tycker är roligt.


Håhå jaja! Jag tror att det jag vill komma fram till är: gör det ni älskar att göra, så mycket ni kan, så länge ni kan! En dag är ni gamla som jag och då kommer ni bara sitta och oja er.
Och dricka jordgubbs-O'boy.
Och äta jordnötter.
Och försöka pussla in de där avvikande elementen mellan allt musicerande och friserande.

Tja, det kunde varit värre!