Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Kär
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
3
Åh problemet med att jag är folkbokförd i Stockholm och bara är tillfälligt skriven i Uppsala/Knivsta förföljer mig fortfarande.
De på navet kunde inte hjälpa mig med att fixa skola eller sysselsättning och psyk kan inte hjälpa mig här heller.
Jag blir så jävla frustrerad, jag kan ju inte bara gå omkring och inte göra ett jävla skit när jag väntar på att behandlingen ska bli färdig.
Vet ju inte ens hur lång tid det kommer ta.
Speciellt när jag vet att det kan komma en dipp närsomhelst.
3
Vaknade inte i tid idag. Men sov jätte konstigt. Vi satte ju in propavan igen och ökade dosen,
men för första gången på veckor så vaknade jag mitt i natten.
Jag och min kp ska åka in till Uppsala om någon timme. Jag ska ha ett möte SYV vi får se hur det går.
Förövrigt så har pappa köpt blijetter till Whitesnake som spelar på fredag!
Lyssnar inte så mycket på den typen av musik längre, men det är nice ändå!
3
This is the con av att bo på hvb och på helgerna åka och träffa kompisar.
Det är så jävla tråkigt och ensamt under veckodagarna.
Alla jag umgås med har antingen skola eller jobb.
De som jag bor med går i skolan tillsammans.
Vill bara göra något, för blir så understimulerad av att inte ha något att göra eller inte ha någon att träffa.
Har bara tvättat och kollat på anime idag.
Tog på mig ett par jeans för någon timme sedan. Innan dess så har jag gått omkring i ett linne och mina pyjamasbyxor...
Har inte ens sminkat mig idag??? Gosh om någon vill träffas över en fika eller något i Uppsala eller Stockholm, feel free to hmu.
Kan vara rätt så trevlig när jag inte är dryg eller sarkastisk! ::::)
3
Så hade ett uppföljningsmöte med mina nya handläggare, min kp, mamma och en annan personal.
Mötet började runt kl 10 och vi var färdiga efter 12.
Det gick bra tror jag! Vi pratade om hur min utveckling har gått fram osv.
Vi kommer ha ett nytt möte någon gång innan jul och då ska vi prata mer om hur länge jag ska bo här och vad jag tycker om behandlingen.
För övrigt så har jag börjat känna mer känslor och är inte lika avstängd som jag var för någon månad sedan...
Alltså det var ju det här jag ville? Men alltså jag vill inte känna det jag känner. För jag kan inte hantera känslorna alls.
Det är nästan så att jag vill tillbaka till det gamla, men samtidigt så vet jag om jag skulle bli avstängd igen så kommer jag hamna på psyk igen.
Utan tvekan.
Är rädd för det jag känner och om jag berättar så finns det en oro för vad som kan hända efter det.
Jag vet inte vad jag ska göra och det gör mig så jävla frustrerad. Jag vill ju känna men samtidigt så vill jag bara slå av allt och bli helt känslokall igen.