Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Kär
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Med någon
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Swingpjatt
Medlem sedan:
2012-01-27
Har bott här i 6 månader om två dagar.
Ett fkn halvår sen soc hämtade upp mig efter en vecka av kaos, ångest och droger.
Jag har blivit bättre, mycket bättre.
När jag flyttade hit så förlorade jag många vänner, människor som jag faktiskt skulle kunna lita på med hela mitt liv. Som senare visade sig vara skit, som inte brydde sig för fem öre.
Idag vet jag vilka som är mina riktiga vänner, de som faktiskt bryr sig lite grann iallafall.
På kakans födelsedags fest så stod han och berättade högt för alla hur jävla stolt han är över mig. Hur han övertalade mig att stanna kvar på Bup och gå med på att flytta till vuxenpsyk på min 18årsdag.
Hur långt jag kommit osv. Det var riktigt jävla fint.
Skulle T och M gjort något sånt för mig?
Pfft knappast, de brydde sig aldrig ens från början.
Liksom M skrev till mig och sa att jag var dum som gick med på att ta emot hjälpen från soc och behandligshemmet. Att det var hjärntvätt.
T slutade bara existera.
Men hursom. Allt börjar sjunka igen. Jag ligger bara i sängen och gör ingenting.
Orkar inte ens gå ut för att röka.
En sak är säker, är jag kvar här längre så kommer det gå åt helvete.
Jag är färdig, låt mig åka, låt mig leva.
För det jag gör nu är inte att leva.
Jag är 18, jag har all rätt i världen att säga ifrån, att jag ska flytta härifrån.