Riktigt namn:
Ambivalent Civilstatus:
Ensam
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Spel
Bor:
Inte valt
Politik:
Feminist
Dricker:
Saft
Musikstil:
Jazz
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2012-01-27
Kan människor från tinder bara snälla bli bra på att ragga.
En snubbe från tinder la till mig på snap.
"Jag är bra sugen på dig"
Började skratta så att all burn jag hade i käften sprutade ut. Det är lite blött i sängen nu pallar inte. Bytte precis lakan.
Hursom detta var min respons
Frågan är ju bara om det är de andra som borde bli bättre på att ragga eller om det är jag som borde bli bättre på att bli raggad på.
Den där meningen blev skumt formulerad.
Medicinerna kickade precis igån så det är därför.
Jag använder mainly tinder för att driva runt, vara dryg och skratta åt folk.
Ibland är jag trevlig och är lite små social när jag har tråkigt. Men annars så nä.
Finns det ens någon som lyckats med tinder ens?
Finns liksom för många volvoraggare och dudes som håller i fiskar.
Edit: Han vill fortfarande ligga med mig.
Faan det brukar ju funka.
Får fortsätta spamma dubbelhakor eller något
Penis
Det här med vänner alltså. Ett återkommande dilemma som kan få mig att vilka kaskadspy på allt. Har otroligt fina vänner och sådär så borde väl inte klaga alls egentligen tbh.
Men åh som jag önskar att jag hade det där lite extra. Någon som vet allt, nåja inte allt kanske men ni fattar grejen.
Som kan läsa av mig och veta hur det är med mig och typ "ah nu mår hon dåligt så jag åker dit och drar ut henne ur huset så hon får något annat att tänka på." Som bryr sig på riktigt.
Om ni förstå vad jag menar?
Problemet är väl mest att jag ska våga höra av mig och prata.
Men har någon spärr. För vågar for reals inte.
Det är så många jag vill träffa igen och fråga hur det är med dem.
Men vet 9 gånger utav 10 ingen aning om hur jag ska fortsätta en konversation efter det.
Och sen börjar allt snurra i huvudet på mig, övertänker allt.
Kallprat är inte min grej.
Det gäller inte bara vänner heller utan det är samma sak med mina föräldrar, syskon ALLA.
En annan sak så måste jag sluta tänka på de andra i huset som vänner och bara tänka att de är några jag bor med bara.
För pallar inte med att bli sviken och backstabbad varje gång jag kommer tillbaka från Stockholm.
Det är jävligt ensamt och kallt här borta i Knivsta.
Rörigt inlägg, men behövde skriva av mig lite bara.
Om jag bara kunde få fungera som en vanlig människa så skulle det vara great.
Planera inte morgondagen när man är helt borta i huvudet och wasted af.
Frågade om jag kunde sova över hos en dude idag igårkväll på snapchat.
Men kommer jag ihåg hans svar?
Nope (::::
Är i medis nu och väntar på mitt möte med Aktivitetsansvaret i Stockholm.
Önska mig lycka till eller något.
För övrigt så hade jag glömt bort vad jag gjorde igår helt eftersom jag var så jävla borta och kom inte ihåg vad jag hade gjort föräns F skickade en snap och undrade hur jag mådde.
