rattsafts blogg

Jag springer, skriker… ändå är jag tyst.
Egentligen så står jag bara stilla.
Och tiden fångar mig och gör mig illa.
Jag glömmer, lyckan, ängeln som jag kysst.

Men livet äro, inte som ni tror.
När mörkret faller kommer ändå ljuset.
Jag måste ändå fly och lämna huset.
Det bruna huset, där en ängel bor.

Ett steg som alla tror sig kunna ta.
En väg som för en bort till sina drömmar.
En flykt ifrån förtvivlan och Nirvana.

Jag ville spara, allting som du sa.
Men nu så önskar jag att bara glömma.
Jag bär på något som du ej kan ana.

Farsan kommer hem imorgon.
FUCK.
Fan vad jobbigt, det har varit så skönt utan honom de tre senaste månaderna.
Men aja.
Man kan ju alltid sno lite rött ifrån honom i alla fall.

Baby
I get so scared inside and I don't really understand
Is it love that's on my mind or is it fantasy
Heaven
is in the palm of my hand and it's waiting here for you
What am I supposed to do with a childhood tragedy?

If I close my eyes forever
Will it all remain unchanged?
If I close my eyes forever
Will it all remain the same?

Sometimes, its hard to hold on, so hard to hold on to my dreams
It isn't always what it seems when you're face to face with me
Like a dagger
YOU STICK ME IN THE HART
And taste the blood from my blade
And when we sleep would you shelter me in your warm and dark embrace?

If I close my eyes forever
Will it all remain unchanged?
If i close my eyes forever
Will it all remain the same?

Will you ever take me?

No I just can't take the pain

Would you ever trust me?

No I'll never feel the same

Oh

I know I've been so hard on you
I know I've told you lies
If I could have just one more wish
I'd wipe the cobwebs from my eyes

If I close my eyes forever
Will it all remain unchanged?
If I close my eyes forever
Will it all remain the same?

Close your eyes...
Close your eyes...
You gotta close your eyes for me...

JAG HYPERVENTILERAR
JAG GRÅTER
JAG SKRIKER
JAG SKRATTAR
JAG SPRINGER RUNT OCH HOPPAR
JAG DÖR
JAG HAR CP-DAMPSRYCK
DAMP
DET HÄR ÄR FÖR MYCKET
OCH DE KOMMER TILL SVERIGE
MÅSTE HA BILJETTER
NU!
ANNARS DÖR JAG
OMG
OMG
OMFG

DIN FÖRBANNADE DJÄVLA IDIOT
LÖGNARE
SNÖRARE
TÖNT
VAFFAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?!
VISST
JAG TÄNKTE IGNORERA DIG
JAG TÄNKTE SKITA I DIG
MEN JAG SKREV TILL DIG ÄNDÅ
JAG SKREV ETT MEDDELANDE NÄR DU VAR INNE PÅ FB
MEN VAFFAN GÖR DU?!
DU LOGGADE BARA UT SÅ FORT DU FICK MEDDELANDET
SNÄLLA
ISTÄLLET FÖR ATT FÖRSÖKA UNDFLY MIG SÅ KAN DU VÄL TA OCH SÄGA SANNINGEN
NEJ JAG KOMMER INTE BLI ETT SÖNDERDEPPAT EMO SOM FÖRRA GÅNGEN
JAG VAR LITEN OCH OMOGEN
HELLRE ATT DU SKRIVER "Julia, jag hatar dig" ÄN ATT DU HÅLLER PÅ SOM DU GÖR
FÖR SNÄLLA, DU FATTAR VÄL ATT JAG INTE BARA HAR "GLÖMT" DIG OCH ATT ALLTING INTE ALLS ÄR BRA
JA DET VET DU SÄKERT OM
MEN HÖR.AV.DIG.DÅ.FÖR.FAN
JAG KAN VÄL INTE RÅ FÖR ATT DU VET OM ALLTING
JAG KAN INTE RÅ FÖR MINA KÄNSLOR
FÖR DET ÄR OMÖJLIGT ATT FÖRTRÄNGA
DET GÅR INTE
OCH DU, DU FÅR TYDLIGEN ÅNGEST AV ATT DU INTE KÄNNER LIKADANT
MEN VARFÖR KAN VI INTE BARA VARA VÄNNER?!
ÄSCH DET SKULLE BARA VARA FALSKT ÄNDÅ
TROTS ALLT ÄR DU ETT GENI
MEN VARFÖR KAN InTE DIN INTELLIGENS DÅ RÄCKA TILL TILL ATT LÖSA EN SÅDAN HÄR SITUATION?!
AAAAARRRRGGGHHHHHH
DU BRYR DIG INTE ETT SKIT OM MIG
FÖR DU VET INTE VAR DU SLÄNGA DOCKAN SOM DU HAR LEKT SÖNDER



På ett sätt är jag själv en idiot.
Varför kan jag inte bara skita i allt och bara gå vidare?
Jo, för jag kan inte och FÅR inte göra det.
Jag vill inte upprepa det som hände med min föredetta gud Mozart.
Jag svor vid allt att Mozart skulle vara den jag älskade mest i hela världen förevigt, men sedan kom du och tog Mozarts plats.
Och jag vill inte tänka på hur mycket jag svurit, lovat, sagt, gråtit, skrikit...
Det vore att återigen svika sig själv och det förflutna.
Det misstaget vill jag inte göra om igen.
Jag ska fortsätta kämpa, oavsett vad alla säger, om det så ska vara in till Döden.

Lärarna är efter mig...
Och min mentor ville ha ett allvarligt samtal med mig angående mitt skolkande i fredags första dagen på lovet, men eftersom jag inte pallade med det just då så kutade jag bara därifrån helt enkelt.
Så nu har jag med andra ord ännu större problem.
Ajdå.

Tiden tog min vinter.
Våren tog min snö.
Snöflingor blev till tårar,
Som sköljdes bort i tö.

Och nu så regnar hösten.
Förevigt är den här.
Förtänger bort min vinter.
Som jag håller så kär.

Inom mig gror hösten.
Mitt hår, det faller av.
Och bland de gula löven
Så finner jag min grav

Att bara le och finnas.
Att springa, vandra, gå.
Att aldrig mera minnas.
När hjärtat börjar slå.

Jag ler ju.
Och jag skrattar.
Men varför gör jag det?
Kanske för jag vet nu.
Jag kan din hemlighet.

Du ljuger som Pinocchio.
Din näsa växer fort.
Du kan inte ens förstå själv.
Allt vad du har gjort.

Men det tillhör det förflutna.
Att gråta sig till döds.
Att inte vilja leva.
Ångra att man fötts.

Jag bryr mig inte om dig, min kära lilla vän.
För hösten har ju kommit, vi kan ta allting sen.
Men hösten är här förevigt.
Och täcker allt med löv.
Sluter mina ögon.
Och gör mig blind och döv.

***

Hösten har nu tagit allting jag hade kvar.
Ångesten och minnen av förflutna dar.
Jag lever.
Bara lever.
Väntar inte på något nytt.

Eller jo, på att se dig såklart, när dagen åter grytt.

Tiden tog min Vinter.
Hösten tog mitt "nu".
Och en sak ska du veta,
Att Vintern, det var
Du

Vintern är borta.

Vintern är borta.

Vintern är borta.

Vintern är borta.

Vintern är borta.

Vintern är borta.

Vintern är borta.

Vintern är borta.

VINTERN ÄR BORTA.

Vintern är död.
Den vinter jag en gång var med om.
Och den ***** jag kände en gång är också död.
Även jag är död.

Och kommer det en vinter, så kommer den vara grå, slafsig och jobbig. Överskattad med julreklam och snuviga irriterade människor, försenade tåg och grå äcklig snö.

De klingande istapparna, den friska andedräkten, snöfjärliarna, den djupa mörkblåa himlen, lyckan...
Den är borta.
Den är död.
Den har smält bort till en den ickeexisterande världen som man endast drömmer om.
Och ibland, när jag sover, så kan jag höra den friska vintervinden som brukade vina utanför mitt fönster, och känna hur de enorma snöfjärilarna landar på mina ögonfransar.

Igår kväll när jag var hemma hos Maria, så frågade hon mig om vi skulle se Inception tillsammans.
Inception är egentligen den film som är "förbjuden" för mig att se, eftersom den är laddad med hur starka ångestanfall som helst, men jag tackade ändå ja.
Vi började se på den.
Och jag slungades från första sekunden tillbaka i det smärtsamma förflutna.
Saker som jag ville glömma trängde fram.
"Stäng av... snälla..." sa jag till Maria.
Maria hörde vad jag sa, men hon lyssnade inte.
"Fortsätt kolla", sa hon. "Jag ska berätta sedan varför".
Hela filmen så sneglade Maria på mig, och så fort jag tittade bort eller höll för öronen så sa hon bara "Fortsätt titta".
Till slut så lyckades jag trots allt kämpa mig igenom hela filmen.
Även om det gjorde så ont att jag ville skrika.
Maria och jag gick in till hennes rum, stängde dörren, satte oss.
"Okej, varför ville du inte se Inception? Tala på."
Jag berättade.
Jag berättade om förra året.
Varje ord som hade sagt i filmen, hade han suttit och berättat för mig en gång i tiden. Om det undermedvetna, om drömmarnas hemlighet, hypnos.
Hur jag naivt och hopplöst hade sett upp till *****. Som en jävla Gud.
Jag var liten och lycklig, och tyckte det var helt sjukt hur speciell han var.
Men han var inte sådär himla speciell tydligen.
För vad är han nu?
En falsk lögnare som man inte kan lita på, och som tydligen ska vara lik Leo DiCaprio till råga på allt.
Och som älskar Edith Piaf, vars musik spelas hela tiden i den förbannade filmen.
"Okej", avbröt Maria. "Varför är han en lögnare? Bevisa det för mig."
Jag fortsatte.
Berättade om all jävla bullshit om Schweiz.
Om hur han helt enkelt bara utnyttjade mig och nu inte ens skriver.
Och allt annat.
"Stop där", sa Maria till sist. "Vad vill du göra nu? Vad är bäst för dig, oavsett hur smärtsamt det är?"
"Glömma och förtränga", sa jag.
"Julia, jag visste om allt detta.
Jag visste direkt varför du inte ville se Inception. Men, du klarade dig igenom den. Du kunde ha bankat in datorn i väggen och skrika att du inte ville se, men du såg den. För så här är det, man ska aldrig fly ifrån ångesten, sorgen, rädslan, man ska ta tag i den. Och slå ner den. Och allt om dessa lögner - det är klart att han ljuger, det fattar jag. Men anledningen varför jag bad dig att bevisa allt för mig, är för att du skulle höra dig själv tala. Att bevisa allting för dig själv. Och sedan göra din egen slutsats. Och helt enkelt förstå att han inte är värd dig."

Maria, jag älskar dig. Du är bäst.

Blev ingen spökkväll.
***** är "borta igen", så Dvärgen ville att bara vi skulle gå.
Haha, glöm det idiot.
Så nu sitter jag på tåget till Södertälje och ska sova över hos Maria.
ROCK'N'ROLL, fyfan vad nice det ska bli.