Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Kreativitet
Bor:
I skogen
Politik:
Feminist
Dricker:
Vatten
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2008-11-02
Sitter i min ensamhet och är sjuk uppe på mitt rum. Mor och far har gäster, men jag håller mig på några meters avstånd, på grund av smittorisken. Jag har varit ett vrak sedan i torsdags ungefär. Det där med att växla mellan att vara supervarm och superkall är sådär lagom omysigt. Samt allt annat som hör feber till. Jag gillar det inte.
Jag har i vilket fall som helst hittat en skola jag vill gå på när jag är är färdig med komplettering av gymnasiet. Det kostar dock, men ja, det får vara värt det helt enkelt. Boende ordnar skolan, så det är nice, även om det kostar lite till. Jag vill bara komma iväg nu, och starta livet.
Att läsa igen kurser är bra, men det är inte aktivt, och det känns som att jag sitter i ett väntrum och väntar på att livet ska börja. Det är aningen deprimerande på sätt och vis. Och det är sällan man kommer ut och träffar folk, så det känns ensamt. Rastlös som tusan alltså, men kan bara ligga still.
Ska till Stockholm imorgon med min goda vän för att hämta dennes resväska som stals när denne satt på tåget från Arlanda efter att ha kommit med flyg från London. Så det kan gå. Iallafall, äventyr i storstaden. Dock ska det tydligen vara ganska grått och kallt imorgon. Vad gör man i huvudstaden när det är dåligt väder?
Politiken är alltid som löjligast under valkampanjerna. Ugh, blir så fasansfullt trött på deras fasoner. Om det inte var för det att man ser ett värde i att rösta så skulle man nog sova sig igenom det hela.
Jag har absolut ingen aning. Skaffade det när det släpptes. Så himla beroendeframkallande. Men nu försöker jag ta det lite lugnt med det.
Har så brutalt tråkigt i övrigt. Har lektioner varannan dag, ungefär en lektion på en sån dag då. Inte superkul, men så går det om man inte sköter skolan från början. Det är dock inte konstigt inser jag dock nu. Jag är ju helt slut efter bara en lektion, att plugga efter skolan är ju orealistiskt för min del. Nu är det dock varannan skola, varannan eget plugg, och det är ganska skönt. Förutom tristessen när man har absolut ingenting att göra.
Så fruktansvärt trött på allt just nu. Kan bero på att jag inte har sovit gott de senaste nätterna, för jag ligger bara och tänker över det hela med självskadande. Och det är inte ok, för jag funderar på om jag skulle få någon lugn och ro på så vis. Jag gör såklart inget, men känslan är ju överjävlig.
Min lillasyster har skadat sig själv, upptäckte jag när jag var iväg till Göteborg med henne och några andra för att gå på Liseberg. Hon har också uttryckt att hon inte vill äta med familjen, och känner sig inte "bra nog" för att hon inte tränar. Så ikväll ville hon inte äta, trots att hon inte ätit sedan lunch. Hon var "inte hungrig". Det kan mycket väl vara så att hon inte var hungrig, men det känns skitjobbigt ändå, eftersom man blir nojig och tror att hon kommer utveckla en ätstörning.
Min mor är iväg på kurs tills imorgon, och har varit det sedan onsdagen. Visst kan väl det vara bra, men jag blir ensam om att försöka ta ansvar för far, bror och syster. Farsan måste ju jobba, så han är okej, han hjälper till mer än de andra. Men min bror sitter bara vid datorn, och hjälper vare sig till med att rasta Önska, eller att städa efter sig. Han har ju inte tid, för han ska ju in till stan och festa. Jaha. Och systern är bara lat.
Jag orkar inte. Känner mig så fruktansvärt sliten och ensam. Försökte prata med en kompis, och hen bah; "jaha, ok"