Riktigt namn:
Emille Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Hemligt
Bor:
Med mamma
Politik:
Vänster
Dricker:
Öl
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2015-12-19
Jag kommer inte sluta röka. Jag tycker om det för mycket för att sluta. Hade jag varit äcklad av det hade det varit en annan sak. Men nu tycker jag om det, och det hjälper mig kontrollera min ångest.
Jag ska ut ikväll också. Min vän överraskade mig med att fråga om jag skulle till Flamingon ikväll, vilket jag hade tänkt göra, men på grund av bristen på queerkompisar i mitt liv vågade jag inte. Sen bjöd han in mig att vara med honom och hans kompisar så nu är jag på tunnelbanan. Jag önskar jag bodde någonstans med snabbare kollektivtrafik - nu tar det typ 1,5h att åka hem till le kompis som bor i Hammarby Sjöstad. Värt dock, han är superrolig att vara med. Samt äckligt snygg.
Hoppas jag har kul ikväll. Tänker inte ångra något, är trött på att göra det.
Julen blev inte så hemsk ändå. Tog två Atarax innan jag gick ned och åt julbord med mamma och systrar så allt tedde sig helt ok. Känner mig dock smutsig som stödjer en högtid som i min familjs fall verkligen bara handlar om att spendera pengar.
Det hade varit en annan sak om vi gjorde något som inte handlade om julklappar. Ja vi tittar på Kalle Anka, äter julbord, kollar på Karl-Bertil och sen öppnar vi klapparna. Men allt handlar bara om att slita bort papper från saker vi inte behöver. Papper som säkert ingen återvinner ordentligt.
Jag tänker mycket på det här med julskinkor. Hur många grisar, underbara vackra grisar, som dör varje år för att vi ska ha något så oersättligt på våra tallrikar. Som nu ersätts av vegansk julskinka och quorn och andra märken. Det blir så jobbigt när jag släpper in verkligheten kring maten alla äter, tur att jag klarar av att hålla den utanför mitt huvud för det mesta.
Fick en påse som det står "Köttskatt nu!" på och tänker visa världen att jag är en arg vegan nu. Problemet är att jag är så radikal i hur jag uttrycker mig kring saker att ingen orkar lyssna. Jag bara står och skriker och låter arg även om jag håller med dig, det brukar sluta med att den jag pratar med stänger av öronen haha. Kul det blir om jag råkar bli upphetsad över något när jag sänder radio nästa år. Det kommer ingen tycka om.
Nu luktar något svinäckligt (haha pun för vi har ingen julskinka iår ju) i HELA huset - och ångest smyger sig på pga alla är så jävla hetsiga och jag känner att jag måste explodera. Tur i alla fall att mamma gjorde slut med sin pojkvän för annars skulle han varit här med tre ettriga barn som springer runt och inte låter mig lyssna på arg musik ifred.
Tror jag måste smyga ut på taket mitt och ta en snabb cigg. Rökte bara två igår och ingen än idag. Kan inte sluta helt än men kan definitivt trappa ned på det.
Synd bara att alla ska älska det så jävla mycket. Det ska alltid vara sådan press på pengar, på "julkänsla", på maten men det är bara en annan dag. Vill jag visa att jag bryr mig om dig kan jag göra det på din födelsedag, för jag bryr mig i sådana fall om att du fötts. Jag bryr mig däremot inte om att Jesus föddes.
Jag gör mitt bästa att försöka koppla ihop julfirandet med allt i dem som inte är kristet, som inte rotar sig i samtida religion. Men det är svårt, om inte nästan omöjligt.
Mina systrar och min pappa och min farmor har sådana förväntningar på vad julen "bör" vara, men de är bara fantasier. Jag har inte haft en perfekt jul sedan jag var så liten att jag inte kommer ihåg dem. Jag älskar min familj, och om de väljer att ge mig något är väl det bevis på att de älskar mig också. Jag vill inte ha mer än det. För min mamma verkar julen handla om att inte göra någon av hennes döttrar besvikna på vad hon ger oss. Hon är så rädd för att inte vara den perfekta föräldern att hon inte ser att hon är anledningen att två av hennes döttrar inte är döda idag. Var skulle vi varit utan henne? Under marken förmodligen. Jag vill våga säga det till henne, men jag har inte modet, jag orkar inte visa mig sårbar. Det är så uttröttande att släppa ner muren och låta dem veta vad jag faktiskt känner, jag önskar jag var bättre på det.
Detta är min första jul som vegan också! Pappa lagade jätteäckliga saker men det är så fint att han försöker på riktigt. Mamma ska göra vegansk Janssons frestelse och typ veganska bollar. Det är köttbullar minus kött.
Nu fick jag slut på saker att skriva om. Sammanfattning: Jag hatar julen för allt är så framkrystat och också så är jag inte kristen.
Allt var förjävligt för några dagar sedan, gjorde bort mig totalt, men allt blev bättre så snabbt. Kanske börjar jag bli frisk på riktigt nu, men Aspbergersen kommer jag aldrig undan.
Hade mina weeb-vänner över idag, det var supermysigt, de är så goa allihopa. Börjat tänka mycket på att kanske sluta röka cigg. Jag kanske ska börja köpa riktigt äckliga så jag inte vill röka dem. Det är nog smart men det känns också som ett slöseri med pengar.
Tänker inte ändra den här profilen så man faktiskt ser vem jag är. Gjorde misstaget att använda användarnamnet "heterophobic" innan detta dock. Det var ju dumt. Fick en blockering av den första personen vars profil jag gick in på. Fånigt namn att använda, eftersom heterofobi inte existerar, och det borde väl ändå jag om någon försöka få andra att förstå. Hade dock samma dag sett att det fanns ett japanskt märke som heter typ heterophobia så tyckte det var en klyftig ide. Insåg snabbt mitt misstag och ber om ursäkt för det.
Jag vet inte hur mycket av det jag vill skriva som jag faktiskt vågar skriva. Det känns så riskabelt att lägga ut information om mig själv här, även fast man inte kan spåra det till mig. Jag antar att jag inte vågar säga det till mina vänner, så varför skulle jag våga säga det här?
I make no sense
Hejdå