köbkhj

Jag tror jag ska fråga om jag kan byta till parallellklassen för det finns verkligen ingen anledning att ens gå till skolan för de få kurser jag läser när jag bara sitter ensam i klassrummet, äter lunch ensam, går ut och röker ensam. Det sänker verkligen mitt humör och jag hatar det. Jag har dock vänner i klassen men de är knappt i skolan heller, ena är i Linköping med sin pojkvän eller hemma med sin pojkvän, och den andra tror jag inte mår så bra av att gå till skolan när ingen är där att vara med. Typ som jag. Sen blir vi tre typ utfrysta av alla andra tjejer i klassen, de är så dryga. Jag orkar inte med dem, alla känns som samma person, de har olika personligheter ja, men de känns bara så tråkiga. Ytliga. Jag har gett upp att bli kompis med dem, de är inte värda all effort.
Jag funderar även på att kanske bara hoppa av gymnasiet och idk gå folkhögskola så jag kan gå på högskola. Men då får jag ingen estet examen som jag kan vifta i folks ansikten.
I övrigt vill jag ha någon att krama. Jag hatar att bli kramad, därför suger det verkligen när jag verkligen vill att någon ska hålla om mig. För jag tycker inte om det. En snabb kram när jag träffar någon, eller när vi säger hejdå, det har jag inga problem med, det är när man verkligen blir omfamnad som bara känns obehagligt. Mamma vill ofta krama mig och hon kramar så hårt att jag knappt kan andas, vilket leder till typ panikångest. KUL.
Vill skriva ut mer men bör inte.

hejrå