hoppsansa

Nu har jag en hund hos mig. En kaxig uppkäftig hund dessutom. Inte mot mig dock, men mot alla som inte fått hennes approval ännu.
Det finns så många runt mig som jag tycker om som har borderline, och jag vill verkligen förstå hur jag ska bemöta det på bästa sätt. Fatta hur min Aspbergers förmodligen kraschar mot dem. Jag träffade en barndomsvän när jag var ute i fredags, och hon har borderline, och jag vill verkligen att vi ska vara vänner på riktigt nu, eftersom det visat sig att vi båda är täbykommunister och vi har redan så mycket minnen tillsammans. Jag kommer träffa henne på nyår dock, det ska bli bra. Jag har dock Aspbergers och jag vet inte om allt jag skyller på den faktiskt kan kopplas till den, eller om det borde kopplas till mitt "ospecificerade ångesttillstånd" istället, men till exempel så får jag brutalt med ångest av att smsa. Det är så jobbigt och även om jag vet vad jag vill svara och har allt från om jag ska börja meningen med storbokstav till vilken emoji jag ska använda utplanerat så fylls jag bara av sån oro när jag öppnar sms-appen eller kik eller Facebook Messenger eller vad fan som helst. Jag vet inte vad som orsakar det, och vad jag ska relatera det till. Kanske skulle det räknas som en fobi...
Jag tar i alla fall en förjävla tid att svara på de enklaste sms:en, och jag vet att det kan vara jättejobbigt för människor med borderline right??? Därför vill jag bli bättre på att smsa. Och att berätta att jag tycker om människor i allmänhet. Och på att krama folk. Tycker sånt är jättejobbigt. Beroende på situation dock. Det är jobbigare att röra någon konstant under en längre tid. Typ om jag sover i samma säng som någon, vilket jag gjorde relativt nyligen, och jag typ har seras arm runt mig??? Varmt och obekvämt och svettigt bara ju. Kanske inte om man tycker om personen. Men sånt har jag dock aldrig haft nöjet att uppleva.
Nu sover jag med hunden i sängen för det vill hon tydligen. Hon sover under täcket med mig men täcket vägen 8kg och jag somnar rädd för att hon ska kvävas under all vikt. Läste ut en bok inatt. "Innan Jag Dör" heter den. Jättejobbig att läsa, bra skriven och allmänt en bra bok, men den gjorde att jag grät vartannat kapitel och den gjorde mig även allmänt på ett ledset humör. Tessa som boken handlar om är i slutstadiet av sin leukemi, och boken handlar om allt hon vill göra innan hon dör. Boken slutar med att hon dör. Spoileralert.
Men eftersom jag läst ut den nu kan jag börja på den jag fick i julklapp! The Secret History av Donna Tartt, min kompis har tweetat om den, samt berättat lite, och allt jag vet är att det är en grupp pretentiösa collegeungdomar som dödar någon. Sen tror jag de pluggade något om Grekland. Min teaterlärare bodde i Grekland.
Jag blev nog väldigt influerad av boken jag läste för jag märker nu att jag skriver lite som boken skrevs. Det känns flytande och osammanhängande men ändå cohesive på samma sätt. De sitter ihop för det är så mina tankar går. Det sitter inte ihop för jag bryter flytet i berättandet med ett abrupt ämnesbyte.
Nu låter jag för pretentiös. Och jag har inte ens börjat läsa boken än.
Nu ska jag ut på promenad men hunden för att hon inte ska väcka mig vid sju imorgon. Måste tänka smart när man vill sova hela förmiddagen. Jag låter supertöntig. Det lovar jag att jag faktiskt är.

hejrå