jag hatar julen

Synd bara att alla ska älska det så jävla mycket. Det ska alltid vara sådan press på pengar, på "julkänsla", på maten men det är bara en annan dag. Vill jag visa att jag bryr mig om dig kan jag göra det på din födelsedag, för jag bryr mig i sådana fall om att du fötts. Jag bryr mig däremot inte om att Jesus föddes.
Jag gör mitt bästa att försöka koppla ihop julfirandet med allt i dem som inte är kristet, som inte rotar sig i samtida religion. Men det är svårt, om inte nästan omöjligt.
Mina systrar och min pappa och min farmor har sådana förväntningar på vad julen "bör" vara, men de är bara fantasier. Jag har inte haft en perfekt jul sedan jag var så liten att jag inte kommer ihåg dem. Jag älskar min familj, och om de väljer att ge mig något är väl det bevis på att de älskar mig också. Jag vill inte ha mer än det. För min mamma verkar julen handla om att inte göra någon av hennes döttrar besvikna på vad hon ger oss. Hon är så rädd för att inte vara den perfekta föräldern att hon inte ser att hon är anledningen att två av hennes döttrar inte är döda idag. Var skulle vi varit utan henne? Under marken förmodligen. Jag vill våga säga det till henne, men jag har inte modet, jag orkar inte visa mig sårbar. Det är så uttröttande att släppa ner muren och låta dem veta vad jag faktiskt känner, jag önskar jag var bättre på det.
Detta är min första jul som vegan också! Pappa lagade jätteäckliga saker men det är så fint att han försöker på riktigt. Mamma ska göra vegansk Janssons frestelse och typ veganska bollar. Det är köttbullar minus kött.
Nu fick jag slut på saker att skriva om. Sammanfattning: Jag hatar julen för allt är så framkrystat och också så är jag inte kristen.

-------